Fler lästips Spanien

Kan berätta att Maria Dueñas Tiden där emellan nu är läst och den var absolut läsvärd.
 
En spännande historia i många lager är De gömda rummen av Care Santos. Här finns fina skildringar av Barcelona i början av 1900-talet.

Lästips Spanien

Lästips om Mallorca har jag skrivit om i april 2013 och övriga spanska lästips finns på bloggen i oktober 2010.
 
När jag var i Granada läste jag CW Gortners En drottnings löfte, den gripande romanen om Isabella av Kastilien en av historiens mest kontroversiella och berömda drottningar. Isabella är ju den kvinnliga halvan av Los Reyes Católicos som enade Spanien 1492 om jag får uttrycka mig så vanvördigt. Berättelsen är romantiserad och Isabellas egenskaper i huvudsak positiva i boken men om man kan bortse från detta är den informativ och spännande. Historiskt är den i huvudsak korrekt och särskilt Granada och Alhambras betydelse framgår väl.
 
Ildefonso Falcones har ju skrivit tegelstensromanen Katedralen vid havet. Något tunnare är Barfotadrottningen, en roman som belyser zigenarnas situation och flamencon i huvudsak i södra Spanien på 1750-talet.
 
Båda dessa beskriver miljöerna och tidsepokerna och är dessutom spännande. Nackdelen är att båda är väldigt tunga, åtminstone i den inbundna version som jag släpade med mig.
 
Läggare att bära är Maria Dueñas I minnets arkiv som handlar om en spansk universitetslärare som åker till Kalifornien och ordnar upp en spansk professors forskning om spansk 1900-tals litteratur. Det låter jättetråkigt men är välskriven, underhållande och skildrar Spanien under inbördeskriget men också nutiden i Kalifornien.
 
Maria Dueñas bok Tiden där emellan, om en spanjorska som blir brittisk agent i Madrid under inbördeskriget, står fortfarande oläst i bokhyllan.
 
https://www.adlibris.com/se/bok/tiden-dar-emellan-9789175032276
https://www.adlibris.com/se/bok/i-minnets-arkiv-9789174294392
https://www.adlibris.com/se/bok/barfotadrottningen-9789170283789
https://www.adlibris.com/se/bok/en-drottnings-lofte-en-roman-om-isabella-av-kastilien-9789187519161

Lördag 3 januari, Cádiz – Málaga

Kom äntligen iväg till museet som var enkelt men sevärt. Förutom lämningar från gamla Cádiz, där romerska statyer hörde till de nyare fynden (tror jag) fanns det konst i mängder, bland annat av Rubens och andra som man kände igen från konstboken. Fanns också väldigt trevliga målningar från senare tid och på den moderna avdelningen gillade jag mannen som likt en hund satt fastkedjad vid TVn (fast jag har inget emot att titta på TV) samt specialutställningen av Arreguin, tavlan på bilden heter Familjeporträtt.

 

Gick en sväng på stan och hittade matmarknaden som kändes genuin. Ett par glada spanjorer erbjöd mig att smaka sjöborre, det var ok men inget särskilt och vi kom överens om att det var vinet som saknades. Köpte lite frukt i fruktståndet och gick vidare mot katedralen.

 

På en uteservering pratade jag med ett trevligt kanadensiskt par som varit i Europa i ett halvår och rest runt. Bland annat pratade vi sängkultur och jag undrade hur de tvättar filtarna varpå damen sa att det gör de inte. Det finns hudflagor från Ceasar och framåt i din säng. Hurra så mycket bättre det kändes efter den beskrivningen!

 

Gick vidare till strandpromenaden och satt i solen en timme och tankade värme för hela vintern hemma.

 

Så var det dags att hämta grejorna på hotellet och gå de hundra meterna till tågstationen som taxin körde på vägen dit. Man lär sig!

 

Nu på hotell nära flygplatsen i Malaga för att åka hem imorgon. Det har varit en trevlig resa förutom filtarna och förkylningen, som var i häftigaste laget. Utomhustemperaturen är ingen fara, där klär man ju på sig, men det är förskräckligt kallt inomhus också och det är lite svårare att rusta sig för även om det låter konstigt. Hade kanske varit bra att haft med sig morgontofflor och en ännu tjockare tröja. Baddräkten kunde jag helt lämnat hemma. Tycker att det är en bra tid att resa i Spanien på vintern, man orkar se det man inte skulle drömma om att besöka när det är sommarvarmt. Det är härligt med solglimtarna och att det är ljust. Det går alldeles utmärkt att resa ensam här, folk är vänliga och det mesta fungerar. Funderar på Valencia nästa gång?

 


Fredag 2 januari, Cádiz

Lite piggare idagJ! Går längs strandpromenaden bort från centrum, hamnar på ett café på stranden där jag sitter i flera timmar. När jag kommer är det nästan tomt, när jag går är det slagsmål om borden. Sitter omgiven av dunjackan men i bara t-tröja. Alldeles underbart!

 

Det blir många bilder härifrån, kan inte låta bli havet och ljuset.

 

Hem från stranden gick jag via den nyare delen av staden om Hipercor (stor matmarknad) och El Corte Inglés. Kan du helt hoppa över enligt min åsikt.


Torsdag 1 januari, Cádiz

Gott Nytt År 2015! Här firades det nya året med ringning i kyrkklockorna och sång och jag såg inte en enda raket.

 

Idag har min förkylning bestämt, det blev någon timme i solen på en bänk på strandpromenaden. Solblänk ut över hela Atlanten och några som vågade sig på att doppa sig i vågorna. Många spanjorer som var ute och fingick.

 

Därefter en promenad genom gamla stan bort till Cádiz stadsmuseum, som tyvärr var stängt.

 

Jag gillar särskilt städerskan här som får lite dricks varje dag och i gengäld lämnar mig hur många toalettrullar som helst. Tackar särskilt för det!

 

Inte heller här fungerar wifi på rummet, munkarna hade väl ordentliga väggar (fast det hörs bra här) så nu ska jag gå ner på den fina innergården och se om internet fungerar bättre där.


Onsdag 31 december, Cádiz

Idag är det synd om mig trots att jag har semester. Började snörvla igår kväll och vaknade idag med feber och nästan slut på allt uppsnutet toalettpapper. Det går ju inte att sitta på hotellrummet hela dagen även om här är varmt (men med sunkig filt även här, har faktiskt sett spanjorer som reser med egen filt i bagaget, kanske vore något att ta efter). Åt frukost och begav mig därefter ut på promenad i långsam takt runt hela gamla stan.

 

Cádiz är en långsmal stad och den gamla delen ligger på en halvö nästan helt omgiven av vatten. Det finns fortifikationer och promenadvägar runt hela och det är vackert med havet runtomkring. I vad som ser ut som sydvästra ”hörnet” på min karta ligger Castillo de San Sebastián där en ganska modern fyr i metall återfinns mitt i en fästning från 1000 f Kr. Det går bra att promenera dit ut och gå omkring och se på staden ur en annan synvinkel.

 

Det som ser ut som ett badhus från 1800-talet på bilderna är numera myndighetskontor och en sjöfartsskola.

 

Naturligtvis finns här även en pampig katedral. Förstår att man kan tröttna på katedraler men Spanien är ett katolskt land och katedralerna är pampiga och i de flesta fall sevärda. Denna så kallade nya katedralen är en av Spaniens största och byggdes 1722-1838. Den något vräkiga silvergrejen är från 1600-talet, väger 390 kg och bärs runt av 12 personer. Den är mycket välarbetad, en av Spaniens största även den och en stolthet för staden. Jag har inte kunnat räkna ut vad den används till och reagerade för att det såg prålig ut, det är bara att inse att man kan för lite ibland.

 

Cádiz räknas som Europas äldsta stad och grundades av fenicierna ca år 1100 f Kr. Det blir många år det! Enligt taxichauffören har Cádiz Spaniens andra största hamn efter Barcelona. 1812 var staden huvudstad i Spanien några år eftersom den första konstitutionen utropades här. Staden är också känd för sitt ”afrikanska ljus” och det är verkligen ett helt annat ljus här, kanske beror det på att det är så mycket vatten runtomkring.

 

Jag bor i ett gammalt kloster från 1650-talet, Hotel Convento Cádiz, även det bokat via booking.com. Förutom rent praktiska aspekter, det är varmt, jag har utsikt över hamnen och får in ljus i rummet, centralt läge, är det en vacker innergård och fin miljö. Hotellrummet ser ut som vilket modernt hotellrum som helst dock och frukosten är inget märkvärdigt men kan man nu välja hotell kan det ju vara kul att bo på något lite mindre och udda tänker jag. Det är loftgångar runtom innergården och sedan ligger rummen med utsikt ut från hotellet.

 

I Granada var det ingen som verkade särskilt intresserad av att prata, de är väl trötta på turister, men här har både taxichauffören, hotellpersonalen och de jag träffat ute idag varit mer pratsamma. Kul att få öva sin spanska även om det aktiva ordförrådet har gömt sig långt bort.


Tisdag 30 december, Granada – Cádiz

Alla bokningar är gjorda hemifrån, flyg via Flygstolen och hotellbokningar via booking.com. Via google lyckades jag också hitta bussbokning till och från Granada, men när jag sökte på Cádiz fanns det inte på busslinjerna. Provade istället med tåg och det fungerade. Eftersom jag inte visste hur långt det var mellan busstationen i Malaga och tågstationen fick jag lägga in tid dels för försening av buss (vi är trots allt i Spanien) och dels för eventuell transport mellan buss- och tågstation. Det kändes väldigt smart när jag bokade och eftersom bussen kostade ca 100 kr enkel resa och tåget inte mycket mer tänkte jag att det var bättre att ha något bokat så kunde jag ju ändra sedan och köpa en ny rutt om jag ville det.

 

På tisdagen skulle således denna plan verkställas. Bussen kom i tid och det var inget avstånd alls mellan stationerna. Finns inga sittplatser på stationen! Med ca 4 timmar emellan buss och tåg blev det en del café con leche på ett av fiken på ovanvåningen. Det är inte så att man springer runt och småshoppar med fullpackad ryggsäck och några böcker i handväskan.

 

Tåget var lyxigt men 1 timmes bytestid i Dos Hermanas kändes sådär. Glad att komma fram till Cádiz där det saknades taxi vid stationen och jag blev ensam kvar i mörkret, inte kul. Ringde efter taxi, tränade min spanska och kom fram till äntligen varmt hotell!


Måndag 29 december, Granada

Idag var väderprognosen -6 grader med strålande sol och varmare framåt dagen. Begav mig således uppför backen på andra sidan vattendraget i centrum mot Alhambra. Efter mycket letande efter biljettluckan var biljetterna till Alhambra slut när jag kom fram och jag fick nöja mig med biljetter till Generalife med tidigaste ingångstid kl 14, dvs om ungefär 3 timmar.

 

Alhambra är ett världsarv och åtminstone enligt guideboken en av de mest betydelsefulla byggnaderna i världen. Det är ett moriskt palats, byggt av nasriderna på 1300-talet, några byggnader tillkom tidigare och några senare. I min vanligtvis måttfulla guidebok står det ”Ett magiskt bruk av rymd, ljus och vatten och utsmyckningar karaktäriserar denna synnerligen sensuella byggnad”. De skriver också att Napoleon funderade på att spränga det, tycker jag var bra att han inte gjorde, för Alhambra är verkligen fint.

 

Som tur är har jag varit här förut, annars hade jag blivit förkrossad över att inte komma in. Beställ biljetter i förtid om du ska dit! Nu hamnade jag i paradisträdgården på jorden istället, El Generalife, som användes som Nasridernas plats för avkoppling, det är ju inte heller så illa.

 

Det finns många platser som inte kostar inträde på området. Bland annat finns en parador i en okänd prins palats, togs 1495 över av fransiskanermunkar. Här begravdes Isabella och Ferdinand, Los Reyes Católicos, innan de flyttades till katedralen. Nu kan man bo här för en rätt så rejäl slant. Paradorer är statliga hotell i särskilt intressanta byggnader eller med särskilt naturskönt läge. Någon gång blir det parador men jag tror att pengarna för alla mina hotellnätter hade gått åt för en eller två nätter här. Däremot var kaffet och osttårtan både gott och relativt prisvärt för att vara mitt i ett världsarv.

 

Generalife är en vacker trädgård och vart man än går hörs vatten som porlar. Vatten är centralt i hela området och rinner ständigt enligt ett sinnrikt system. Gott om cypresser finns det också. Utsikten mot Granada är fantastisk.

 

Inne i Alhambra finns det en skylt:

 

Dale limosna, mujer,

Que no hay en la vida nada,

Como la pena de ser

Ciego en Granada.

 

Det betyder ”Ge honom en allmosa, kvinna, det finns ingenting i livet så hemskt som att vara blind i Granada”. Här är onekligen vackert. Det är snö i bakgrunden på Sierra Nevada.

Söndag 28 december, Granada

Idag var vädret dimmigt och grått med risk för regn framemot eftermiddagen. Valde därför att ta mig en tur bland sevärdheterna på stan.  

Det som jag kom till först och som var öppet var Palacio de la Madraza. Utanpå är det väldigt utsmyckat med fejkmålade stenar, målning från 1700-talet. Invändigt är det en blandning mellan barock och nisrabernas utsmyckningar från 1350-talet. Det betyder att det är byggt samtidigt som Alhambra och utsmyckningar är väldigt lika. Fördelen här är att spanjorerna tyckte att väggarna var så hemska att de satte för bräder och därmed har färgen bevarats, vilket den inte har gjorts i Alhambra. Måste säga att rummet med de nisrabiska utsmyckningarna var otroligt tjusigt. Man fick inte gå in utan guide (kostade 2 Euro).

 

Palacio de la Madraza var ursprungligen ett arabiskt universitet men på 1700-talet blev det statshus, nu tillhör det åter universitet. Taket är byggt av nisraberna och sammansatt utan spik men målningarna är gjorda av spanjorerna.

 

Min guidebok är inte överdrivet imponerad av byggnaden eftersom den blivit ombyggd i stor omfattning.

 

Tog mig en tur i affärerna runtomkring eftersom kön till katedralens kungliga kapell var lång. Alcaiceria är namnet på små trevliga arabiska affärer, kom naturligtvis ut med en sjal.

 

Katedralen är enorm och byggdes i början av 1500-talet. För att förstå katedralens och Granadas historia måste man känna till att Los Reyes Católicos, Isabella och Ferdinand, enade Spanien 1492 och Granada var den sista stad som infogades i riket efter mycket problem. Isabella dog 1505 och av symboliska skäl och för att betona vikten av Granada begravdes Ferdinand och Isabella här. När Isabella dog var dock inte katedralen färdig men så småningom flyttades de båda hit. Därmed kan man säga att katedralen är en symbol för Spanien som land och av stor vikt för spanjorerna.

 

Katedralen ser ut som katedraler gör mest och jag har bara en bild utifrån. Det som är av vikt är det kungliga kapellet där Ferdinand och Isabella numera ligger begravda. De har marmorstenar med sina avbildningar på och därunder ligger deras kroppar i blykistor, det är tillåtet att passera och titta på dessa kistor, vilket jag gjorde. Det är dock inte tillåtet att fotografera. Kan säga att det är ett väldigt pampigt kapell.

 

Fikade och gick runt en sväng men kände mig ganska klar med centrum så jag gick en bit till för att gå längs Albaicíns gamla mur. På kartan såg det lugnt ut men i verkligheten gick det UPPFÖR. Hela tiden. Var helt slut och genomsvettig när jag kom upp till ett torg och sedan kunde gå vidare till Mirador de San Nicolás, en utsiktspunkt som jag inte hade tänkt gå till eftersom vädret gjorde att utsikten blev helt kass. Döm själv! Jag var inte den enda som var där.

 

Det fanns en sak till jag ville se och det var El Bañuelo, dvs det mest välbevarade av Granadas  tidigare tjugoett badhus. Det är från 1000-talet och det äldsta huset i stan. Det ligger ett kvarter från hotellet och inträdet är gratis. Gillar särskilt den naturliga belysningen i taket, gör ju inget om det regnar in, tanken var ju att man skulle bli blöt ändå.

 

Nedkyld var det därefter dags för siesta på hotellet. Väldigt glad att för mina långkalsonger (har bara haft dem inomhus) och dunjackan. Klädsel tröja, kofta och dunjacka, vantar och mössa/halsduk. Inga kängor. Var bara för varm i uppförsbacken. Någon enstaka plusgrad på morgonen (dvs vid 10-tiden) och bara varmt i solen.

 

På kvällen hade jag bokat flamenco-föreställning i grannhuset, Palacio de los Olvidades (De bortglömdas palats). Det var en tolkning av poeten Federico García Lorcas (mördades 1936 av politiska skäl) poem om olycklig kärlek. Gitarristen hade komponerat musiken, han symboliserade tiden, och en av de kvinnliga dansarna hade gjort koreografin, hon symboliserade minnet. En man sjöng och spelade rytminstrument mm. Och så var det ett yngre par som var älskande och inte fick varandra. De stod emellanåt bakom varsin stolpe när minnet var i centrum och jag trodde att den lilla tjejen längst fram skulle tas ut av sin pappa när något liknande våldtäkt tog plats på scenen, allt tolkat via flamenco. Kan säga att det var den minst turistanpassade flamencon jag någonsin sett (vilket var konstigt eftersom publiken bestod av ca 30 turister varav åtminstone en väldigt förvirrad japan) och när de väl dansade flamenco och inte kröp längs väggarna och led så var dansen fantastisk.

 

Efter denna intensiva dag var det med viss glädje jag kröp ner under filten, som jag numera uppskattar för sin sköna värme.


Fredag 26 december, Malaga

Från strålande sol på ett uns av nyfallen snö och ett gnistrande Öresund tog jag på Annandag jul flyget till Malaga. Malaga är Spaniens femte största stad med ca 600 000 invånare. Jag hade bokat ett hotell nära centrum och fick lära mig att Soho finns även i Malaga.

 

Malaga har en mycket levande saluhall i stort sett utan turister. Här finns oändliga gågator med massor av små affärer. Sevärdheter är den enarmade katedralen (började byggas på 1500-talet, massa olika stilar, tornen tillkom på 1700-talet men det ena blev aldrig klart), Picasso-museet (alla städer i Spanien med självaktning har ett Picasso-museum, detta tillhörde inte de bästa) och en romersk amfiteater.

 

Ganska svalt i Malaga, någonstans mellan 10-15 grader, och hotellet hade inte satsat på värmekällor. Mycket glad över mina långkalsonger sov jag i dem och strumpor utan att vara för varm. Undrar hur de tvättar sängens yllefiltar när det kommer nya gäster? Tidig resdag, långa promenader och enbart TV-program dubbade till spanska ledde till en tidig kväll.


Gatuvyer Palma, Mallorca

 
Lummiga träd och många parker, mycket att titta på, både människor och byggnader. Längst ned konst med hjärna och sköldpadda, dvs hela konstutställningen på samma tema. Vi försökte få ihop en tråd eller mening eller någonting men tyvärr utan framgång. Lokalen var dock tjusig!
 

Taberna de la Bóveda, Palma

 
Lördagen ägnades åt strövtåg i Palma. Vi avslutade med tapas på Taberna de la Bóveda, Paseo Sagrera 3, se www.tabernadelaboveda.com  Härlig miljö och goda tapas, bland annat dadlar i bacon och längst ned svamp med roquefort-sås. Mums!
 
 
 

Banys Árabes, Palma

 
Har nog visat bilder från de arabiska baden tidigare, en liten oas i Palma när man tröttnar på sorlet utanför. Inträde denna gång 2,50 Euro, måste vara inflationen?
 

La Bodeguilla, restaurang i Palma

 
Fredag kväll tog Karin och jag bussen till Palma, gick en liten sväng på stan och sedan till restaurangen La Bodeguilla, restaurang och tapasbar på Carrer Sant Jaume 3 , se www.la-bodeguilla.com.
 
Vårt största matproblem denna vecka, förutom att det är många kakor när man är på kurs, har varit att två glas vin är dyrare än en flaska. Eftersom vi är ekonomer måste vi ju då beställa en flaska och det kan bli lite mycket ibland.
 
Efter smarrig risotto och torsk var det dags för ovanstående läckerheter. Tryfflarna var fantastiska och min mandel och pistagehistoria med glass och marängmjölk något av det absolut godaste jag någonsin ätit.
 

Restaurangen Es Verger

 
Bilen vi hade hyrt krävde en slags stulit-bilen-mentalitet vid körningen, kopplingen var utsliten och motorn var nog tillverkad för stadskörning på plan mark. Vi bestämde oss för att tisdagen skulle innehålla ett sista äventyr, nämligen middag på familjerestaurangen Es Verger. Det var ju precis där Cecilia och jag varit för någon vecka sedan men inte kommit dit. Alltså, förbi Alaró vidare mot Castell d'Alaró. Vägen lappad och lagad och stenmurar runtomkring oss.
 
Vägen blev brantare och kurvorna tvärare och vi undrade om allt skulle sluta i intet och hur i all världen vi skulle komma ner igen? Bilen bakom backade snabbt när jag fick motorstopp i en kurva. Hoppsan! Bara att övergå till ettans växel och strunta i att växla upp. Det gick ändå inte att köra fortare men däremot var det läge att gasa så att bilen skulle krångla sig upp för den eländiga vägen.
 
När vi kom upp till "parkeringen" var vi alla lite tagna och vi funderade på att köra ner direkt när det fortfarande var ljust. Det fanns en del bilar där, faktiskt, en lämnade precis parkeringen och slog hela underredet i kanten ut mot den så kallade vägen.
 
Nåväl, nu var vi här, Es Verger är en familjerestaurant som lär ha Mallorcas godaste får som de tillagar i stenugn. Enkelt ställe, vi klädde inte om, hamnade vid ett bord mitt bland några andra, för där fanns det plats och fick superstora portioner med lamm respektive varma räkor. Underbar mat, härligt ställe och ett minne som kommer att vara länge.
 
Vi kom ut i beckmörker, möttes av får med klockor om halsen och lyckades ta oss ned från berget, även nu i ettans växel. Som tur är inga bilar på väg åt andra hållet (restaurangen var slutpunkten för vägen) men däremot ett gäng cyklister med pannlampa.
 

Santuary de Lluc

 
Vi tänkte oss att Santuary de Lluc låg vid Inca men det blev till att köra förbi även Selva och sedan serpentinväg upp till Mallorcas andliga centrum. Byggnaderna ligger omgärdade av Tramuntanabergen, skyddade mot världen.
 
Historien är att en herde hittade en staty som finnas här på platsen och därför byggdes ett kapell här som så småningom blev Santuary de Lluc. Här finns pilgrimsleder och många vandringsstigar men vi kände att vi hade gått nog idag.
 
För vars 3 Euro fick vi inträde till en liten film, ett trevligt museum med olika objekt från Mallorca, gamla krus, hantverk, solfjädrar mm. Det fanns också två fina mindre konstutställningar med Mallorcansk konst. Naturligtvis fick vi gå in i basilikan och även titta på Mariastatyn som dock var bakom glas i ett mörkt utrymme, så det blir ingen bild på den här.
 
Vackra omgivningar och flera små serveringar men vi ville vidare och också ner från berget innan det blev mörkt.
 
 
 
 
 
 
 

Vandring från Port d'Antratx till Sant Elm

 
Tisdagen var ledig dag och vi hyrde en ganska risig bil och körde till Port d'Antratx där vi parkerade vid Club de Vela (lite bökigt att komma till den sidan av byn, kör mot Llurg). Enligt boken Vandra på Mallorca av Anita och Birger Lövland (ja, de har skrivit vandringsboken om Azorerna också) går en fin led härifrån mot Sant Elm.
 
Vi frågade om vägen och nådde så småningom skylten ovan vilket ju verkade seriöst och bra. Det visade sig att det finns ingen som helst markering av hur leden går, det finns små stenröse som det är tänkt att man ska följa. Flera gånger tappade vi tråden och det var tur att det fanns någon att fråga.
 
Turen gick i början bland vackra hus med tjusig utsikt och hela tiden uppåt. Uppe i på Pas Vermell, ca 300 m ö h, hade vi en härlig utsikt.
 
Framme i Sant Elm blev det lunch och ett kort dopp i havet. Underbart! Vi hade tänkt oss att ta bussen från Sant Elm tillbaka till bilen i Port d'Antratx men den gick kl 14 och sedan inte förrän kl 17 så det fick bli taxi som ägarna på kafeet ringde efter.
 
Bakom Malin på en av bilderna syns ön Sa Dragonera som är naturreservat. Karin står vid ett altare mitt i vildmarken och sedan är hon (liksom vi andra) jätteglad när vi kommer tillbaka till civilisationen! Härlig tur och mycket soldis i bilderna.
 
 
 

Illetas, Mallorca

 
En ovanligt vacker vy från Illetas, som ligger lite sydväst om Palma, tar 15-30 min med buss som går ofta. Illetas är en typisk turistort som bygger på sol och bad. Nu i lågsäsong fanns det nästan ingenting annat här än några restauranger och någon enstaka turistshop. Detta är en ovanligt vacker bild från Illetas (önskade mig en av balkongerna på det fantastiska hotellet mitt i bilden), i övrigt var det ont om stränder. Bebyggelsen går ända ut till vattnet så att kustlinjen är blockerad och promenadvägen i byn är mellan husen, en slags inbyggd gata.
 
Inte min favoritort och jag tror inte jag kommer tillbaka men det fungerade bra att ha kurs här.
 

Abaco

 
En kväll hamnade vi på baren Abaco. All frukt och alla blommor är färska, på golvet ligger rosenblad. Här spelas klassisk musik och det finns ett oändligt utbud av drinkar. Vi satt i ett mycket varmt rum en trappa upp. Baren ligger på Calle San Juan 1 och är helt klart värd ett besök!
 

Frukost i saluhallen, Palma

 
Klockan sju på morgonen innan kursen vandrade ett fåtal av oss iväg mot saluhallen i rask takt för att äta frukost inne i den lilla baren. På pyttesmå stolar fick vi lagad frukost med rödvin och kaffegök. Även maten var god, enligt Mats från Contrast serveras den bästa maten i Palma här. En kul upplevelse medan saluhallen öppnade upp.
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0