resmarie

Sista dagen i Rom och sista chansen att se Peterskyrkan. Cecilia har tidigare klättrat upp i Michelangelos kupol och jag ville inte, så det hoppade vi över denna gång. Det var lite kö i regnet och då pratade vi med ett trevligt par från Canada. Det kostar inget att gå in i kyrkan men säkerhetskontrollen tar en stund.

Ingen påve i sikte idag. Kyrka har funnits på denna plats sedan 100-talet men nuvarande basilika påbörjades  1506 och tog drygt 100 år att bygga. Min första bild är på Michelangelos Pietá. Huvudaltaret står under Berninis baldakin och sedan finns det mängder av andra skulpturer, vackra golv och magnifika tak, en del med utsökta mosaikbilder som är svåra att fånga på bild med dåligt ljus och utan stativ. Färgsättningen präglas av stenens färg, från gulorange till ljusrosa med lugnande grått emellan. Trots de rika utsmyckningarna gör storleken och färgsättningen att det inte känns plottrigt.

Listan på de påvar som varit är lång.

Kyrkan är 187 meter lång och som mest 76 meter bred, har 11 kapell och 45 altare. Ett museum finns att tillgå men det fick inget besök av oss idag, liksom grottor, skattkammare och sakristia.

Efter all denna rikedom promenerade vi i tilltagande regn förbi en liten marknad med frukt och delikatessaffären Gastroni som har mat från alla världsdelar. Vi hittade en glassbar, Portofino, där vi åt gudomlig glass och drack capuccino. I ösregn lyckades vi efter visst besvär hitta taxi och åkte dyngblöta till hotellet där det nu är dags för packning.

Sista dagen i Rom och sista chansen att se Peterskyrkan. Cecilia har tidigare klättrat upp i Michelangelos kupol och jag ville inte, så det hoppade vi över denna gång. Det var lite kö i regnet och då pratade vi med ett trevligt par från Canada. Det kostar inget att gå in i kyrkan men säkerhetskontrollen tar en stund.

Ingen påve i sikte idag. Kyrka har funnits på denna plats sedan 100-talet men nuvarande basilika påbörjades  1506 och tog drygt 100 år att bygga. Min första bild är på Michelangelos Pietá. Huvudaltaret står under Berninis baldakin och sedan finns det mängder av andra skulpturer, vackra golv och magnifika tak, en del med utsökta mosaikbilder som är svåra att fånga på bild med dåligt ljus och utan stativ. Färgsättningen präglas av stenens färg, från gulorange till ljusrosa med lugnande grått emellan. Trots de rika utsmyckningarna gör storleken och färgsättningen att det inte känns plottrigt.

Listan på de påvar som varit är lång.

Kyrkan är 187 meter lång och som mest 76 meter bred, har 11 kapell och 45 altare. Ett museum finns att tillgå men det fick inget besök av oss idag, liksom grottor, skattkammare och sakristia.

Efter all denna rikedom promenerade vi i tilltagande regn förbi en liten marknad med frukt och delikatessaffären Gastroni som har mat från alla världsdelar. Vi hittade en glassbar, Portofino, där vi åt gudomlig glass och drack capuccino. I ösregn lyckades vi efter visst besvär hitta taxi och åkte dyngblöta till hotellet där det nu är dags för packning.

På siestan idag tog vi en taxi till Trastevere, som betyder över floden (Tibern). Detta är en av de mer gammaldags delarna av Rom, åtminstone var det så när min guidebok skrevs för drygt 16 år sedan och från vad vi såg håller vi med. Vi började med kyrkan Santa Maria in Trastevere som är berömd för sina vackra mosaiker. Som vanligt fantastiskt golv och tjusigt målade tak, stora taket ett kassettak med guld.

Till lunch åt vi Saltimbocca och något spenatliknande, helt OK. Hörde av kursarna att några ätit trerätters både till lunch och kväll men denna kurs har inte varit någon gödkur för någon av oss. Däremot slog vi till med varsin Tiramisu, god även här. Trevligt ställe, Ristorante La Canonica.

Gatorna var smala och pittoreska med mycket grävarbeten som verkade gälla avloppssystemet. Förstår inte hur någon kan ta sig fram med högklackat på all kullersten.

Vi försökte komma in i kyrkan Santa Cecilia, här en bild på Cecilia framför Santa Cecilia. Santa Cecilia var musikens skyddshelgon, de försökte först skålla henne till döds i ångbastu (eller vad det var på den tiden) i tre dygn men kom fram till att halshuggning var mer effektivt. Enligt Cecilias guidebok fick de försöka tre gånger även med halshuggning innan helgonet slutligen dog år 230 3 Kr. En tant svår att ta dö på, något att leva upp till? Kyrkan var tyvärr stängd idag.

Undrar om det är vanligt att elda med ved här?

Vi tog bron över Tibern via ön Isola Tiberina som länge förknippats med de sjuka och även idag hyser ett sjukhus. Vidare längs de judiska kvarteren och bort mot Area Sacra som innehåller fyra tempel som är bland de äldsta som hittats i Rom, det äldsta är från 300-talet f Kr. Man har också hittat två toaletter J. På denna plats mördades Julius Caesar år 44 f Kr.

Efter både andlig och kulinarisk spis och en del steg, fast färre än igår, blev det pga tidsbrist en taxi tillbaka till eftermiddagens kursavsnitt. Nu är det intensiv åska och hällregn och en väldigt bra film på TV.

Ledig dag! Vi tog tunnelbanan till Vatikanen, en självständig stat sedan 1929. Försäljare och guider var ettriga och det resulterade i att vi gick mot Peterskyrkan, där vi efter säkerhetskontroll kom in på Petersplatsen där påven välsignade oss och våra familjer och vänner. Det var alldeles fullt och stora skärmar visade påven och herrarna runtomkring, översättning gjordes till engelska och tyska.

Peterskyrkan var stängd på grund av händelsen och istället ägnade vi oss åt Vatikanmuseerna. Det var ingen kö utan bara att gå direkt in. En ny och en gammal trappa fångade vår uppmärksamhet liksom en modell över Vatikanen. Fantastiska golv, de flesta tillåtna att gå på. Likaså tak och väggar, dekorerade av bland annat Michelangelo, Rafael och Caravaggio. Här finns också samlingar av bland annat egyptisk och assyrisk konst, som vi hoppade över. Moderna konstnärer som Dalí och Matisse finns representerade på den moderna avdelningen. Sixtinska kapellet var imponerande men vakterna hyssjande och tillsägelser vid fotografering förtog delar av intrycket.

Lågsäsongen används för restaureringar och jobb  och städning pågick på flera håll. Försäljning av diverse souvenirer var frekvent. Det var skönt att det var så lite folk, vi lyckades t o m fika lite mitt i turen.

Efter besöket var Peterskyrkan fortfarande stängd och vi gick vidare förbi Castel Sant’ Angelo mot Campo de Fiori. För den törstige går vattnet i stadens dricksfontäner att dricka men vi satsade på lite mat som följd av panna cotta gjorde susen för humör och fötter.

Piazza Navona erbjöd mängder av konst till försäljning och naturligtvis var de ständiga försäljarna av sjalar väl representerade. Vi gick in i en rolig affär på den bortre kortsidan som sålde schackpjäser och flerhövdade gosedjur, det blev en liten magnet i form av en italiensk ansiktsmask att ta med hem.

Rom är fullt av kyrkor och vi slank in i Sant’ Antonio dei Porthogesi. Även här renoverade man.

Delar av Pantheon byggdes redan på 100-talet efter Kristus. Från att ha varit ett tempel för alla gudar förvandlades byggnaden till en kyrka på medeltiden. Allt ljus kommer från en öppning mitt i kupolen, som är lika hög som den är bred.  Kupolen har tillkommit på senare tid och är gjuten i betong.

Nästa kyrka var Sant’ Ignazio di Loyola, förvånansvärt stor, väldigt mörk men vacker.

Trafiken är intensiv även bland alla gångtrafikanter, vi hittade en lagom stor bil för att ta sig fram på de trånga gatorna men var gör man av packningen?

Passerade Fontana di Trevi två gånger. Inte läge att bada, varken pga vädret eller ordningspolisen. Runtom fanns flera glassförsäljare och väskaffärer men vi beslöt att dra oss närmare hotellet så att vi inte behöver gå så långt när vi väl har satt oss. Vi kanske inte kommer upp igen?

Hittade ett enoteca, där vi köpte lite italienska delikatesser och åt god omelett med grönsaker. Efter att ha fyllt på frukt- och vattenförråden inför morgondagen stod stegräknaren på 24.627 steg. Undrar om jag kommer upp ur sängen imorgon?

Förkylning saktade ner tempot och det blev en promenad bort mot Spanska Trappan. På vägen åt vi på en restaurang med många affärsmän och våldsamt god mat. Deras tiramisu måste kommit direkt från himmelriket.

Idag återvände vi till Santa Maria Maggiore som verkligen är en tjusig kyrka. De olika delarna har tillkommit från 400-talet men smälter bra ihop, åtminstone i mina ögon. Det var annorlunda idag när alla stolar i mitten av lokalen försvunnit liksom avspärrningarna för turister. En vänlig italiensk dam förklarade ingående för Cecilia, på italienska, hur barn skulle bli välsignade i kyrkan.

Vi gick vidare mot något som påminde om Chinatown och blev avskräckta från shopping av en ilsken kinesiska som förde en mycket högljudd, ilsken konversation i telefon. Inget köpläge där.

Fler vackra hus, god pasta, kaffe och till sist en glass som var om möjligt ännu bättre än gårdagens. Mums!

Och resten är kurs…

Cecilia och jag somnade redan på planet och sedan blev det en tidig kväll innan det var dags att börja kursen idag. På vår långa siesta  (4 timmar) hann vi däremot både lunch och en rejäl promenad.  Fortfarande trötta gick vi på måfå och hamnade först vid kyrkan Sant Maria Maggiore, där en del av byggnaden är från 400-talet. Eftersom det är söndag var det gudstjänst och vi beslöt att återvända en annan dag för att titta vidare. Kassettaket i guld från 1400-talet var tjusigt och statyerna kan vi också titta en stund till på.

Självklart är Första Klass Reseguider om Rom med på resan, denna version från 1996 men det kan väl inte vara någon större skillnad med tanke på att många byggnader stått här i ett par tusen år? Att få gå omkring i staden bland alla gamla vackra hus är fantastiskt. Av en slump hamnade vi vid Colosseum, byggd år 72 e Kr. Delar av fasaden har återanvänts till palats, broar och delar av Peterskyrkan.

Trots förvarningar om regn vandrade vi via Forum Romanum vidare i strålande sol. Lagom många turister och varmt nog att njuta i T-tröja och sandaler. Efter att ha gått runt Viktor Emanuel-monumentet på Piazza Venezia, byggt 1885-1911 och i guideboken beskriven som ”Bröllopstårtan” eller ”skrivmaskinen” och som en oälskad vit koloss, var det dags för den första italienska glassen och en espresso. Jodå, nog kan de göra glass.

Vi hann med en runda i en affär med italienska delikatesser och husgeråd innan det var dags för eftermiddagspasset. Nu blir det lite jobb innan sängen kallar.

Att resa tonåring och mamma är inte helt enkelt men vi kompromissar båda. George tycker att jag går alldeles för långsamt och tar alldeles för många bilder. Jag tycker att det vore skönt om han kunde läsa på om vandringsturerna och kanske ha lite koll på kartan så att jag slapp driva allt. När vi båda berättar att vi kompromissar fungerar samarbetet betydligt bättre.

Det har verkligen varit en lugn och avkopplande vecka och vi har haft möjlighet att prata om saker och ting i lugn och ro. Nästa resa tror jag dock att vi gör på varsitt håll för att få ut det vi vill. Det känns att vi är två vuxna som drar åt olika håll och det är härligt att George, som nyss var liten, är en egen person med egna idéer och önskemål. Kul att få göra denna resa ihop!

Idag vaknade vi till strålande sol! Mitt emot hotellet satt flera rödskimrande turister och värmde sig i solen. En bra dag för utfärd till Lagoa de Fugo, eldsjön, ett namn den fått sedan senaste utbrottet på 1500-talet. Det ska vara lite besvärligt att gå runt sjön och man måste ha koll på tidvattnet, så vi tänkte oss en tur ner till stranden och upp igen.

När vi kom upp i bergen möttes vi dock av Molnet. Det blev sicksack på liten väg i dimma och inte såg vi någon sjö och inte mycket annat heller. Nästan nere igen på andra sidan besökte vi dock en nybliven nationalpark med naturum och källor att bada i. Den som höll 38 grader var dock upptagen, alla bergets turister hade nog samlats där. Så vi gick en sväng och körde igen.

En slö dag på hotellet blir det, och nu har solen tyvärr försvunnit härifrån också. Det mesta är stängt idag pga Halloween.