Bangkok söndag 2015-11-08
Innan årets skattekurs i Singapore passade vi på att göra Bangkok ett par dagar. Thai Air lämnade Köpenhamn med oss ombord under lördagseftermiddagen och väldigt tidig söndagsmorgon var vi framme. Alldeles för tidigt för att checka in på vårt välbelägna men enkla hotell Astera Sathorn vid Saphan Taksin.
En promenad ner till färjeläget vid floden och vi tog en tur på kanalerna för 1.500 THB för 4 personer, 1,5 timmar, knappt en hundring per person. Via stadens livsnerv Chao Praya floden tog vi oss längre in bland klongerna och passerade thailändska hem, rakning, tandborstning och frukost var aktuellt nu, samt skolor, tempel mm. Vi hoppade av på en liten marknad och tittade på olika frukter och annat spännande.
Båtturen avslutades vid Wat Pho, ett av Bangkoks mest kända tempel, som har en liggande Buddafigur i guld (inte massiv) som är 46 meter lång och 15 meter hög. Onekligen imponerande! Bangkoks tempel har restaurerats på senare år och målningar och utsmyckningar är i fantastiskt skick. Ingen minimalism här, tack och lov. Ibland kanske i mesta laget…
Wat Pho är också känt för sin massageskola och det går utmärkt att gå i lära där. Vi passade istället på att få varsin behandling, en halvtimmes kropps- eller fotmassage för under hundralappen.
En promenad i hettan bort till Khao San Road, back-pack-gatan, gav en annan bild av Bangkok och lite mat i magen.
En taxi förde oss vidare till Jim Thompson House. Här är vilsamt trots många turister och en fröjd för ögonen. Bra shopping (lite dyr), god mat, vacker inredning och ett lugn mitt i storstaden. Denna gång blev vi underhållna av två thaidansare.
Skytrain tog oss vidare till hotellet där det blev ett kvickt ombyte och sedan gick vi vidare till Hotel Oriental för en kvällsdrink. Herrarna i sällskapet höll dock inte måttet klädmässigt, de hade för korta byxor, och vi blev därför inte insläppta. Istället tog vi en restaurang på vägen hem med en tjusig målning av gula magnolior på väggen som jag föll pladask för. Lite stor att ta hem, kanske.
Första dagen tog därefter slut och mitt ressällskap, som aldrig varit i Bangkok förut, kändes oss nöjda med att ha kommit förhållandevis rätt i tiden från början.
Eftersom jag för tillfället inte har tillgång till Internet lägger jag inte in några länkar. Det går lätt att själv googla resmålen eller titta i vilken Bangkok-guide som helst. Vi var ense om att ovanstående program skulle man också kunna göra under en tredagsperiod om man vill göra mer än att skumma på ytan.
Skärhamn
Revat storsegel och inget mer, rejält med vind denna helg.
Svenska resebloggar
Nu har jag registrerat mig på Svenska Resebloggar. Ska bli spännande att följa även andras bloggar och se om det blir fler kommentarer här.
Lördag 27 december, Malaga - Granada
Lämnade mina grejor hos den vänliga killen i receptionen och begav mig till Flamenco-museet som tyvärr hade julstängt. Det blev en tur bland de vackra gamla husen istället och en tortilla de patatas (potatisomelett) på en uteservering.
I ett anfall av vansinne reser jag med stor ryggsäck och liten (?) packväska som jag fick av sönerna i julklapp. Lyckades få upp allt detta och faktiskt bära det gående till busstationen. Knappt två timmars bussfärd över fantastiska Sierra Nevada. Förstår att de spelat in västernfilmer här, det är kargt och oändligt här. I yngre dagar körde jag med en väninna små kringelikrok-vägar till Granada och jag minns att Sanne sa ”Om Gud finns så finns han här”. Det var en fantastisk upplevelse. Den var inte lika gripande med buss men rätt trevligt ändå.
Busstationen låg hur långt borta som helst från allt i Granada så det fick bli en taxi. Hotel Palacio Santa Ines ligger mitt i Albaicín (världsarv), det vill säga de gamla arabiska delarna med trånga gränder och de sista metrarna fick jag gå. Hotellet är tjusigt men filtarna är desamma här, inga dunbolster på denna semester. Kan också berätta att jag sitter i långkalsonger och skriver detta. Det är kallt inomhus!
Granada grundades ca 600 f Kr och var det sista området som morerna lämnade när Spanien enades 1492. Staden har ca 240.000 invånare och säkert lika många turister, känns det som. Ett av Spaniens mest välsedda universitet finns här, liksom närhet till skidåkning, men mest är staden känd för den moriska borgen Alhambra, som också den är ett världsarv.
Gjorde ett klassiskt misstag, skulle bara gå en liten tur och glömde kartan på hotellrummet. Sällan jag går vilse men idag kände jag mig fullständigt borta. Tog mig så småningom samman och lyckades komma tillbaka till hotellet, det kändes väldigt trevligt.
Förutom den vanliga shoppingen (här finns väldigt stora mängder sjalar) så finns det även en mer arabiskinspirerad shoppinggata och många av varorna känns igen från Marrakech.
Vildmarksliv
Tipsar om en trevlig blogg om vildmarksliv.
Tur med hästdroska första dagen, bl a Majorelle
Med tanke på att vi steg upp mitt i natten kändes det bra med en lugn aktivitet och en första titt på Marrakech från häst och vagn. Mycket folk på Yves Saint Laurents trädgård Majorelle.
Avslut Marocko
Fredagskvällen avslutades på en trevlig restaurang, Le Foundouk, med god mat till en rimlig peng. Vi lyckades få bord på taket och det var ljuvligt att sitta där. För att ta oss dit slingrade vi oss genom soukerna men det kändes inte som ett bra sätt att ta sig hem i mörkret. Dörrvakten hjälpte oss att få tag på två alldeles för dyra taxi som körde rally genom gränderna, det kändes som om hästar, åsnor, barn och hundar flög omkring vår framfart.
Packningen lyckades och vi kom, trots storm och tidvis avstängd Öresundsbro, väl hem.
Fredag
Sista dagen här och ännu en solig dag. Idag blev det frukost på altanen, några dagar har de haft fullt upp att röja där uppe på morgnarna efter ganska häftiga kvällsregn. Jag har fått alldeles tillräckligt med sol för att mitt skinn ska må bra, det är alltid svårt med sol på vinterblek hud. Längtar efter min Aloe Vera tub som jag lämnat hemma och har inte lust att experimentera med marockanska produkter som säkert skulle fungera lika bra.
Sänder varma tankar till släkten därhemma som har ett avsked att göra idag.
Promenad upp till den statliga affären idag för lite slutlig shopping. Jag gick vidare till souken på egen hand och gick runt och tittade i de vindlande gränderna. I början var det spännande och vi tyckte det var jobbigt att alla kastade sig över oss, nu har jag vant mig och fick gå ifred och kika. Marockanerna tycker om att prata, det går bra att säga hej och sedan gå vidare. Hoppas på lite fina bilder.
Jag tittade i många lampaffärer, till slut hittade jag en lampa som påminner om den som finns över sängen här på Riaden. Pratade med ägaren som säljer till en affär på Kyrkogatan i Malmö. Affärsinnehavaren hade varit och spelat flöjt på Roskildefestivalen på 90-talet men nu hade han två döttrar och reste inte längre. Inget socker i teet pga diabetes. Allt detta berättade han efter mitt lampinköp då han ville bjuda på te. Jag satt en stund och pratade och tittade på det fantastiska hantverk som finns i många lampor. Tur jag redan bestämt mig annars hade jag nog inte kunnat välja.
Tillbaka på Riaden blir det en stund med ytterligare en bok innan det är dags för packning (kan bli svårt) och middag på någon trevlig restaurang. Det har varit en fin vecka och Marrakech har verkligen arbetat sig in. Att bo på Riad var ett bra val, framförallt var det skönt i början när världen utanför kändes lite jobbig att ta till sig, nu är det vilsamt och vackert. Lågmäld marockansk musik, fågelkvitter och utomordentligt vacker inredning tillsammans med trevlig personal gör att det känns fullt möjligt att återkomma hit.
Torsdag
Efter en härlig förmiddag i solen på altanen beställde vi bil och chaufför och åkte till Demnate, ca 1,5 timmars körning från Marrakech. Liten by mitt i bergen med absolut ingenting för oss. Vägen dit var bra och vidderna nästan oändliga med Atlasbergen mjukt böljande i bakgrunden. Jorden mörkröd, intensivt gröna fälten, sannolikt någon slags spannmål, berg, blå himmel och ulliga små fotogenique moln. Fårskockar vaktades mest av äldre och betet verkade vara bäst närmast vägen.
Från Demnate åkte vi ytterligare 6 km vidare mot en bro över en stor klyfta. Det blev fotografering och te i kyla på terassen, fliströjor kom väl till pass. Runt bron fanns lite mindre restauranger men det kändes som om the var tillräckligt och jag hade inte velat planera att inta någon större måltid där. Vi hade fyra brödkakor som inhandlats till det facila priset av fem kronor för alla fyra med oss, det räckte.
Chauffören var trevlig och berättade en del om Marocko. I Marrakech bodde för några år sedan 1, 5 miljoner människor och befolkningen i Marocko uppgår till ca 33 miljoner. Den mesta elen kommer från vattenkraft men även solkraft börjar nyttjas. Tack vare Atlasbergen, som har snö och t o m skidlift, lider landet inte av brist på vatten. Vattenledningar ovan jord syntes på sina ställen runt fälten.
Medellönen i Marrakech var enligt taxichauffören ca 2.200 dirham i månaden, ungefär lika mycket i svenska kronor. Man betalar ingen inkomstskatt men däremot betalar markägare någon slags miljöskatt. Chaufförens modersmål var arabiska, en dialekt som inte alltid är så lätt för andra araber att förstå, även om han förstår dem. Dessutom pratade han bra franska, vilket jag tyvärr inte gör, särskilt inte med marockansk brytning. Engelska med lite franska inslag fungerade bra, kanske inte just kring skattefrågor, dock.
Tillbaka i Marrakech blev vi avsläppta på Djema el Fna och åt på en restaurang med utsikt över torget som var fyllt av aktivitet. Kaffe på favoritstället vid kanten och sedan en tur i souken. Småkakor inhandlades och en tveksam hennamålning ritades på en hand, påminde mest om kamelbajs så den torkades snabbt av. Efter att ha tagit del av cirkusen runt torget var det dags för ytterligare en kväll på altanen, lite bekymrade är vi för hur vi ska hinna dricka upp vårt medtagna vin innan vi åker hem.
Onsdag
Strålande sol idag och det blev många timmar på altanen. Istället för grisskär blev jag mörkröd. Inte mycket till lunch, kaffe och macka, och vi tog oss vid femtiden mot souken. Det blev god mat på Cafe Arabe någonstans i souken. Faktiskt kunde de blanda Margarithas också. Det går absolut att gå ut och dricka vin, öl eller vad man önskar trots att vi är i ett muslimskt land.
Vi satt på en innergård på restaurangen, kändes som inomhus men jag tror att taket gick att rulla bort, precis som på vår Riad. Precis innanför oss var en alkov med målat trätak och en ny sorts tusen och en natt lampa med många små lampor med måne och stjärnor hängande från en rund moderlampa. Promenad hem och lite kvällssnack på altanen.
Tisdag
En tur till den judiska marknaden idag, trevligt, vänliga människor och en omelett på torget. Många mattaffärer tills två tröttnade och besökte ett palats istället. Jag körde en mattaffär till och minsann, där var den, min matta med tre tekniker, vävd, knuten och broderad i varma, glada färger.
Marockanskt hammam lockade, vi blev skrubbade, insmorda i svart lera och masserade. Därefter manekyr och pedikyr, allt till det facila priset av knappt 500 kr. Myntate till det och en promenad hem i kvällsregnet sitter vi nu i vår underbara Riad och väntar på marockansk kefta med grönsaker, sallad och med apelsin i kanel till efterrätt. Desmå fåglarna piper förskräckt omkring oss, de kommer inte ut när taket är utrullat, eller så trivs de bara här innei värmen.
Riaden är fridfull, med lugn arabisk musik, dämpad belysning och en doft av kryddor och rökelse. I vårt rum har vi öppet till innergården hela natten och vaknar till melodisk fågelsång varje morgon. Människorna är väldigt vänliga och vi känner oss väl omhändertagna.
Innan maten här vi utropen från mosken, Allah akhbar, gud är stor. Vid givna tider varje dag försvinner en stor del av männen in i moskeerna som tycks finnas överallt. Klädstilen här är mycket blandad, många går i hellånga fliskaftaner med luva, skulle kunna tänka mig en sådan i soffan hemma. Kvinnorna har blandad klädsel, alltfrån vanlig västerländsk, även om det är förhållandevis <sällsynt, till sjal om huvud vidare till heltäckande med skydd för ansiktet, handskar och små möjligheter att se ut. De flesta vi ser är män. Vi har börjat känna oss hemtama och det är ganska trivsamt här.
Måndag
På väg till den nya staden passerade vi Koutoubiamosken och de vackra parkerna runtomkring. Ett långt stopp blev det på Cooperative Artisanale de Femmes de Marrakech. Mycket trevliga affärer med fasta priser, bra kvalitet och bankomat utanför.Eftter en l'tt lunch lyckades vi verkligen ta oss till Gueliz, som den nya staden kallas. Kul att ha sett och hyfsad mat p[ en marockansk restaurang innan det blev taxi hem och whisky i ;sregn och kyla p[ altanen. Tjocka tr;jor och handdukar hindrade oss fr[n att forfrysa.
Söndag i Marrakech
Söndagen började svalt men vi njöt av frukost på takaltanen. Någonstans mitt bland pannkakorna tittade solen fram och det blev flera timmar i solstolen efter det. En pytteliten pool, som någon trodde höll 18 grader men som jag är säker på var mycket närmare fryspunkten, erbjöd svalka i hettan.
Försökte mig på att lägga ut bilder på nätet men efter en viss kamp med riadens tangentbord som innehöll en blandning av franska och arabiska bokstäver gav jag upp.
Efter en extra dusch vandrade vidare mot Djema el Fna, som är ett världsarv. På det stora torget fanns massor av människor och vi tittade på dansande kobror och drack nypressad apelsinjuice. Vi intog en inte alltför imponerande lunch två våningar upp på en turistinspirerad restaurang innan vi närmade oss souken.
Det lär finnas 8.500 affärer i souken men vi var måttligt imponerade,både av kvalitet och priser. Trots det kom vi ut med lite av varje, tekanna, kopparfat och en ganska rejält stor matta.
Stärkte oss med olika varianter på kaffetemat innan vi beslutade oss för middag på torget. I guideboken står det att man absolut ska prova de provisoriska kökens mat. Här visades verkligen de sämsta sidorna av båda kulturer fram, ettriga inkastare försökte få in oss på deras "restaurang" och jag blev förbannad. Nåväl, nyfikenheten segrade och vi landade vid ett av långborden, fick halvvarm mat med tveksam smak och kyparen krävde samma pris som på finare restaurang. En erfarenhet rikare.
Promenad hem till vår Riad, vår oas i tillvaron. Whisky på altanen jagade alla eventuella baciller på flykt.
Marrakech
Igår var det tidig morgon med flyg från Kastrup klockan 06.00. Så var vi också på plats i Marrakech redan 09.40 med en timmes tidsskillnad. Eftersom Marockos valluta dirham inte tillåts föras ut ur landet började vi med att ta ut pengar på bankomat på flygplatsen.
Förbeställd taxi tog oss till vår vackra riad, Riad Viva. En riad är ett gammalt större hus eller palats som byggts omtill en slags bed and breakfast. Vår riad har sju rum runt en innergård med utsökt keramik, en blomsterklädd fontän i mitten och lampor från tusen och en natt som skapar ha-begär.
Väl installerade var det dags att ge sig ut i staden för en lunch som inmundigades på en takterass över atlasbergen som delvis doldes av soldis. lammmmkött smakade gott men vi insåg att vi borde beställt grönsaker, ris eller liknande till.
Vi beslöt oss för en tre timmars hästtur,dvs sittandes i vagn bakom hästarna. första stoppet var Parque Majorelle, Yves Saint Laurents privata hus med speciell trädgård. Bambu, kaktusar, färgglada krukor och mycket kobaltblått.Vidare mot den rikare delen av Marrakech med trädkantade gator, murar med glasskärvor överst och nästan inte en människa i sikte. Därefter lädergarveri med andra arbetsvillkor än hemma. Givetvis kunde vi handla lädervaror i slutet.
Efter en lång dag hade vi beställt middag på riaden. Dukat med glas med guldkant och rosenblad på vit duk, borden omkring med pärlor och blommor i en ljuvlig miljö fick vi en mycket välsmakande måltid. Kvällen avslutades på takterassen och sedan var det nog ingen som hade svårt att sova.
Rom, fredag 2013-11-22
Sista dagen i Rom och sista chansen att se Peterskyrkan. Cecilia har tidigare klättrat upp i Michelangelos kupol och jag ville inte, så det hoppade vi över denna gång. Det var lite kö i regnet och då pratade vi med ett trevligt par från Canada. Det kostar inget att gå in i kyrkan men säkerhetskontrollen tar en stund.
Ingen påve i sikte idag. Kyrka har funnits på denna plats sedan 100-talet men nuvarande basilika påbörjades 1506 och tog drygt 100 år att bygga. Min första bild är på Michelangelos Pietá. Huvudaltaret står under Berninis baldakin och sedan finns det mängder av andra skulpturer, vackra golv och magnifika tak, en del med utsökta mosaikbilder som är svåra att fånga på bild med dåligt ljus och utan stativ. Färgsättningen präglas av stenens färg, från gulorange till ljusrosa med lugnande grått emellan. Trots de rika utsmyckningarna gör storleken och färgsättningen att det inte känns plottrigt.
Listan på de påvar som varit är lång.
Kyrkan är 187 meter lång och som mest 76 meter bred, har 11 kapell och 45 altare. Ett museum finns att tillgå men det fick inget besök av oss idag, liksom grottor, skattkammare och sakristia.
Efter all denna rikedom promenerade vi i tilltagande regn förbi en liten marknad med frukt och delikatessaffären Gastroni som har mat från alla världsdelar. Vi hittade en glassbar, Portofino, där vi åt gudomlig glass och drack capuccino. I ösregn lyckades vi efter visst besvär hitta taxi och åkte dyngblöta till hotellet där det nu är dags för packning.
Ponta Delgada
Ponta Delgada
Idag struntade vi i naturen och tog oss istället in till huvudstaden på ön, Ponta Delgada. Vi gick mest omkring och tittade och sedan fördjupade vi oss i innehållet på en restaurang längs strandpromenaden och här fick vi äntligen god mat!
Tankade bilen som ska lämnas imorgon och nu håller vi på att packa. Har suttit flera timmar på balkongen och läst Bodil Mårtenssons bok om Barkes döttrar, härlig stund. Det känns nästan vemodigt att lämna härifrån imorgon när vi äntligen börjat hitta det mesta som behövs.
Hotellet Apartamento Barracuda ligger väldigt bra till och var väldigt välplanerat när det byggdes, även om det blivit lite slitet sedan dess. Personalen är mycket trevlig och wifi i samlingsrummet pålitligt. Det märks att det är slutet av säsongen men det har varit en bra höstlovsvecka trots det.
Att resa med tonåring
Att resa tonåring och mamma är inte helt enkelt men vi kompromissar båda. George tycker att jag går alldeles för långsamt och tar alldeles för många bilder. Jag tycker att det vore skönt om han kunde läsa på om vandringsturerna och kanske ha lite koll på kartan så att jag slapp driva allt. När vi båda berättar att vi kompromissar fungerar samarbetet betydligt bättre.
Det har verkligen varit en lugn och avkopplande vecka och vi har haft möjlighet att prata om saker och ting i lugn och ro. Nästa resa tror jag dock att vi gör på varsitt håll för att få ut det vi vill. Det känns att vi är två vuxna som drar åt olika håll och det är härligt att George, som nyss var liten, är en egen person med egna idéer och önskemål. Kul att få göra denna resa ihop!
Lagoa de Fogo - eller inte
Lagoa de Fogo
Idag vaknade vi till strålande sol! Mitt emot hotellet satt flera rödskimrande turister och värmde sig i solen. En bra dag för utfärd till Lagoa de Fugo, eldsjön, ett namn den fått sedan senaste utbrottet på 1500-talet. Det ska vara lite besvärligt att gå runt sjön och man måste ha koll på tidvattnet, så vi tänkte oss en tur ner till stranden och upp igen.
När vi kom upp i bergen möttes vi dock av Molnet. Det blev sicksack på liten väg i dimma och inte såg vi någon sjö och inte mycket annat heller. Nästan nere igen på andra sidan besökte vi dock en nybliven nationalpark med naturum och källor att bada i. Den som höll 38 grader var dock upptagen, alla bergets turister hade nog samlats där. Så vi gick en sväng och körde igen.
En slö dag på hotellet blir det, och nu har solen tyvärr försvunnit härifrån också. Det mesta är stängt idag pga Halloween.
