resmarie

Vi tog skytrain till Siam Paragon för besök på hantverksavdelningen som ger en bra bild över thailändskt hantverk. Vilken tur vi hade, det var rea på flera små avdelningar! Mycket att titta, lukta och känna på. En silkesscarf i shoppingkorgen, en kashmirscarf och en handkräm med jasmin. Underbart att ha hemma kommande vintermånader.

 

Därefter ett besök i den lilla indigo-butiken. Indigo är blad från indigoträdet som används för att färga garn indigo-blått. I Thailand är de flesta tygerna vävda, i Kina används indigo bland annat för batiktryck. Det blev ett par meter tyg för alldeles för mycket pengar.

 

God mat på det, bokhandel och en Jim Thompson-affär så hade flera timmar försvunnit helt omärkligt. Varuhuset är öppet 10-22 för den ihärdige.

 

Skytrain åter till hotellet sedan taxi till Chinatown där vi gick runt bland damskor, leksaker, klistermärken och diverse andra nödvändiga ting. Det som liknade spettekaka visade sig vara fisktarmar. Elverket, liksom elkablarna, imponerade. Precis som i Kina kommer små män med likaledes små kärror och enorma packningar småspringande förbi. Mitt i alltihop är det absolut nödvändigt att ta sig fram på moped.

 

En rask promenad hem och sedan ett prydligt sällskap i taxi till Hotel Oriental, där vi beställt bord till kl 19. Herrarna hade denna gång långa byxor och ordentliga skor. Maitai på terassen följt av väldigt god mat och stor omtanke avseende matallergi. Väldoftande toalett med färska blommor och som vanligt tjusig inredning.

 

Kvällen avslutades med jazz i the Bamboo Bar med tillhörande drink, för min del en god Margarita. Som framgår av del av drinkhyllan på bilden finns det en del att välja på. Fasettslipade speglar, riktig och även imiterad bambu och utmärkt service gör det möjligt att njuta av både syn och hörselintryck.

 

Vi var mycket nöjda med vårt besök på Oriental och tycker att vi sett en hel del av Bangkok. En kort promenad hem sedan var det inte svårt att sova.

 

Innan årets skattekurs i Singapore passade vi på att göra Bangkok ett par dagar. Thai Air lämnade Köpenhamn med oss ombord under lördagseftermiddagen och väldigt tidig söndagsmorgon var vi framme. Alldeles för tidigt för att checka in på vårt välbelägna men enkla hotell Astera Sathorn vid Saphan Taksin.

 

En promenad ner till färjeläget vid floden och vi tog en tur på kanalerna för 1.500 THB för 4 personer, 1,5 timmar, knappt en hundring per person. Via stadens livsnerv Chao Praya floden tog vi oss längre in bland klongerna och passerade thailändska hem, rakning, tandborstning och frukost var aktuellt nu, samt skolor, tempel mm. Vi hoppade av på en liten marknad och tittade på olika frukter och annat spännande.

 

Båtturen avslutades vid Wat Pho, ett av Bangkoks mest kända tempel, som har en liggande Buddafigur i guld (inte massiv) som är 46 meter lång och 15 meter hög. Onekligen imponerande! Bangkoks tempel har restaurerats på senare år och målningar och utsmyckningar är i fantastiskt skick. Ingen minimalism här, tack och lov. Ibland kanske i mesta laget…

 

Wat Pho är också känt för sin massageskola och det går utmärkt att gå i lära där. Vi passade istället på att få varsin behandling, en halvtimmes kropps- eller fotmassage för under hundralappen.

 

En promenad i hettan bort till Khao San Road, back-pack-gatan, gav en annan bild av Bangkok och lite mat i magen.

 

En taxi förde oss vidare till Jim Thompson House. Här är vilsamt trots många turister och en fröjd för ögonen. Bra shopping (lite dyr), god mat, vacker inredning och ett lugn mitt i storstaden. Denna gång blev vi underhållna av två thaidansare.  

 

Skytrain tog oss vidare till hotellet där det blev ett kvickt ombyte och sedan gick vi vidare till Hotel Oriental för en kvällsdrink. Herrarna i sällskapet höll dock inte måttet klädmässigt, de hade för korta byxor, och vi blev därför inte insläppta. Istället tog vi en restaurang på vägen hem med en tjusig målning av gula magnolior på väggen som jag föll pladask för. Lite stor att ta hem, kanske.

 

Första dagen tog därefter slut och mitt ressällskap, som aldrig varit i Bangkok förut, kändes oss nöjda med att ha kommit förhållandevis rätt i tiden från början.

 

Eftersom jag för tillfället inte har tillgång till Internet lägger jag inte in några länkar. Det går lätt att själv googla resmålen eller titta i vilken Bangkok-guide som helst. Vi var ense om att ovanstående program skulle man också kunna göra under en tredagsperiod om man vill göra mer än att skumma på ytan.

 

First Class bio på Central kostade 700 THB – det var väl dyrt? Ska påpekas att det finns enklare bio på Central också. Nja, vi fick först lite småtugg och en väldigt grön, god drink. Därefter fick vi välja ur drinklistan, vi tog caffe latte och varm choklad. Toaletterna var toppen, gott om toapapper, rena och doftade gott. Och fåtöljerna… En sådan skulle man ha i vardagsrummet. Ställbar. Med soft drinks och popcorn, valfri smak, på det. Stor bildskärm, fint ljud. Innan filmen börjar spelas nationalsången och alla vi i salongen stod upp och tittade på bilder på kungen.

 

Helt klart prisvärt och en trevlig upplevelse. Synd bara att filmen inte var i min smak.

Den som hade räknat på den ursprungliga bron i detta lilla samhälle hade räknat alldeles fel eller så hade det hänt något annat. Vi bodde i en egen sovsal, Carin var inte helt nöjd med standarden och det är inte utan att hon kan ha rätt. Guiderna lagade god kvällsmat till oss med mat medhavd från Chiang Dao Nest och Carin och George red elefant.

 

Ingick egen hund i paketet som vaktade oss under natten och noga kontrollerade om några smulor föll från vårt bord.

 

På kvällen kom sex små flickor och ville sälja hantverk till oss. De kom inte från samma familj men hade läst engelska i skolan. Var det något vi ville köpa? Ja, vad gör man, det går ju inte att köpa från en? Naturligtvis köpte vi en sak av varje och blev således av med 700 THB, ca 150 kr, ett säkerligen välkommet tillskott till förhoppningsvis nya kläder eller liknande.

 

Människorna i byn verkade glada och frimodiga. Man vet inte varifrån Karen folket kommer men de vill gärna leva i samklang med naturen, många har blivit kristna. Det kom en tolk på kvällen och han presenterade sig mycket riktigt som kristen. Det fanns grisar, kor och vattenbufflar lite överallt och vi somnade strax efter åtta eftersom det var kolmörkt och vaknade när två ettriga tuppar började gala i olika tonart. Strax följde byns övriga tuppar efter.

 

Toaletterna såg ut ungefär som på bilden fast på de flesta fanns det vanliga höga toaletter, dock inte särskilt rena.

 

När vi först såg bambuflottarna blev vi lite matta. Vi visste då inte att vi skulle tillbringa ca 8 timmar totalt på dessa flottar. Man blev blöt om fötterna och ibland även om andra delar. Allt dricksvatten hade vi med oss men det gick att köpa läsk för ca 40 THB, dvs ca 10 kr, på de flesta ställen för den som ville.

 

Allt görs i floden. Fiske, kossornas och vattenbufflarnas toalettbesök, hårtvätt mm. Jag är så glad att vi inte behövde använda någon av broarna på bilderna.

 

Landskapet var till en början uppodlat. Första dagen startade vi i Muang Kong och åkte till PatekaoLam. Bambuflottarna var ganska tåliga och floden relativt lugn men på vissa ställen fick vi gå av och gå medan guiden och bambumannen tog flotten genom hinderna.

Vi åkte på pick-up-flaket på vindlande vägar över bergskedjan från Chiang Dao bort mot Muang Kong där raftingen började.

 

Vi bokade en tvådagars trekking på Mae Tang River genom Chiang Dao Nest hemifrån. De tillhandahöll transporter, chaufförer, guide, bambuflotteexpert, sovsäckar mm och allt var väl organiserat. Texter efter varje bildserie, bilder Thailand juli 2013.

 

Det var en annorlunda tur som gav mycket att fundera över. Bergsfolken i norra Thailand består av olika minoriteter, vi bodde över hos Karen som har invandrat sedan 1700-talet, ursprung okänt. Vi träffade även på andra bergsfolk, många har kommit från Kina och Burma under 1900-talet pga svårigheter i sina hemländer. Bergsfolken lever fattigt och enkelt.

 

Vår tur innehöll mer rafting än vad vi trodde, samtidigt var vi glada att slippa alltför mycket vandring i djungeln. Vi var glada att allt var packat i vattentäta väskor och Teva-sandaler och ficklampor kom väl till pass. Vi använde också myggmedel och vodka, skönt att skölja av småsår med något rent. Toalettpapper är bra att ta med om man använder sådant, hur de som bor på ställena använder vattentunna och skopa för att hålla sig rena har vi inte klurat ut än. Handsprit kan ersätta vodka utvärtes. Thaiskynken att lägga om kudden som inte hade nybytt kuddvar kändes fräscht. Hade det varit två sekunder mer sol än vad vi fick hade vi inte klarat oss utan solskyddsfaktor.

 

Vi åt malariatabletter där och gör det fortfarande, inga hallucinationer men magen i olag. Möjligen fick George något myggbett men flitigt användande av myggmedel och ont om myggor gjorde att malariamedicin kändes överflödig. Hör med vaccinationscentral.

 

Kläder halvlånga byxor, linne samt en bomullströja kändes bra. Regnskynke fick vi från hotellet.

 

 

Chiang Dao Nest hittade vi på nätet på www.chiangdaonest.com. Vi blev hämtade på vårt hotell i Chiang Mai och efter ca 1,5 timme i songthaew blev vi väl mottagna av Poh, som skojar till det på bilden. Vi bodde i enkla stugor med toalett och dusch till varje stuga, myggnät och fläkt gjorde att det var så svalt på natten att täcke behövdes. Underbara gröna omgivningar, tyst och fint. Chiang Dao Nest har mycket fint västerländskt kök och vi åt mycket gott båda kvällarna vi var där och fick hembakat bröd till frukost.

 

När vi kom tog vi thailändsk massage två timmar för en struntsumma och vi var mycket nöjda, massagen var alldeles utmärkt.

 

Kan varmt rekommendera Chiang Dao Nest, de jobbade hårt för att vi skulle bli nöjda och trots läget mitt ute i nästan ingenting lyckades de hålla bra kvalitet på allt.

 

När det var dags att åka till flygplatsen ombesörjdes även detta och resväskorna fick ju väl plats i bilen tillsammans med oss.

 

På berget Doi Suthep ligger ett av Thailands heligaste tempel. I början av de 309 trappstegen upp till templet trängs försäljare. Det lär även finnas en linbana upp mot toppen men den såg vi inte och det var inte särskilt ansträngande att ta trappvägen upp trots värmen. Berget är drygt 1.600 m ö h och utsikten över Chiang Mai fin. Det är bara en kort resa med tuktuk eller bil från Chiang Mai och hela utflykten tar bara några timmar men är lite lagom sådär när man har semester.

 

George deltog i klättring även den bokad via www.mychiangmaitour.com. Blev hämtad på hotellet vid 8 på morgonen och returnerad runt 17, trött men glad och nöjd, klättringen var bra. Han blev erbjuden gratis klättring dagen efter men då hade vi annat för oss.

 

George har själv tagit klätterbilderna här på bloggen.

Vi kom lagom till söndagsmarknaden som ligger i fyrkanten innanför vallgravarna. Det finns mycket hantverk och många marknader i Thailands näst största stad. Bland annat tillverkas silver, siden, andra textilier och träsniderier här och det går bra att besöka fabriker, det gjorde vi dock inte. Priserna är betydligt lägre än i Bangkok och på Phuket. Nattmarknaden är i storlek med Chatuchak i Bangkok och innehåller det mesta för den som orkar och har lust.

 

Chiang Mai har ca 300 tempel och det känns som om det finns ett i varje gathörn.

 

Staden har ungefär 170 tusen invånare och atmosfären är lugnt avspänd och småstadsaktig. Vi promenerade nästan överallt utan problem.

 

Vi tillbringade 3,5 dagar i staden och tyckte att det var fullt tillräckligt för både shopping, plånbok och sightseeing.

George tog hand om en elefant en dag på Patara Elephant Farm i Chiang Mai, se www.pataraelephantfarm.com. Vi hittade arrangemanget via www.mychiangmaitour.com, betalade i förväg och allt fungerade väl. George blev hämtad 07.30 på morgonen, tvättade och tog hand om elefanten och red en tur i djungeln och kom sedan tillbaka vid 17-tiden till hotellet.

Det är INTE mina bilder på bloggen utan bilder från en CD som delades ut vid dagens slut.

Vi hamnade på www.kitesurfthailand.com som finns vid Nai Yang och Chalong här på Phuket. Vinden för kitesurfing är bäst under vår sommartid och man ser inte kitesurfare vid jultid på Nai Yang. Betalning per timme varje dag efter lektionens slut, juli 2013 1.600 THB per timme med privat instruktör. 5-10 timmars instruktion behövs.

 

All utrustning lånas och ingår i priset ovan, bland annat skärm, gördel, flytväst, hjälm och skor. Klädsel badshorts och nyinköpt långärmad polotröja i lämpligt material alternativt våtdräkt. Solskyddsfaktor inte att förglömma.

 

Det är ganska mycket teori att ta till sig och utbildningen följer ett i förväg uppgjort schema. Skönt att veta eftersom det surfas friskt mitt bland (fåtal) badande och man undrar hur det kommer sig att inte skärmarna trasslar in sig i varandra när de surfar så nära varandra.

 

Finns  både västerländska, thailändska och i Georges fall kinesisk instruktör. Alla instruktörer är IKO-utbildade (International Kiteboarding Organization).

 

Efter fullgjord utbildning finns möjlighet att hyra utrustning per timme eller dag, dagshyra för allt ca 3.500 THB. Att köpa en egen skärm kostar över 40.000 THB och då saknas möjligheten att byta till annan skärm vid olika väderförhållanden samt tillkommer bräda och övrig utrustning.

 

Det finns utmärkta möjligheter att träna på Phuket om man vill. Förutom det mest lättillgängliga, dvs simma i poolen, promenera på stranden, cykla, dyka, snorkla mm vill jag rekommendera två alternativ.

Tomasz Goetel har www.HotYogaPhuket.com. Lektioner de flesta morgnar och eftermiddagar i veckan.

Igår  blev vi visade runt på den nya anläggningen vid Phuket International School, se www.thanyapura.com. Blev mycket imponerad. Här finns:
- 50 och 25 m långa pooler av olympisk standard
- 900 kvm träningshall styrka o cardio, helt nya maskiner
- yoga, pilates o dansklasser
- 500 m löparbana
- rugby resp fotbollsplan enligt standard
- 6 tennisbanor varav 4 under tak
- omklädningsrum med bastu, yacuzzi, kalltunna och ångrum
- avdelning för barn respektive yngre tonåringar
- kampsportstudio, aerobic och spinningrum samt hypoxy room - kan det vara tyngdlöst rum för det ska finnas.
- beach volleyboll
- sportklinik
- spa
- restaurang med kafé och vinkällare

Allt nybyggt och fräscht. Pris en dag 600 THB, en månad 2.500 THB januari 2012.

Railay Beach har vid något tillfälle blivit utsedd till en av världens tio vackraste stränder. Stranden är egentligen 3 olika stränder, Railay West där båtarna kommer in (longtail båtar), baksidan på ön som är ett mangrove träsk och som egentligen är den riktiga Railay Beach enligt någon, samt Railay East som anses vara vackrast.  (Möjligen kan jag ha blandat ihop vilket som är East o West. Är det tvärtom så bara vänd på resonemanget. Det är gångavstånd mellan allt och det finns skyltar.)

 

Railay (stavas ibland Railey, ibland Rai Leah etc) ligger vid Krabi. Kommer man från Phuket går det bra att köra runt bukten till Ao Nang, tar ca 3 tim och vägen är helt OK, och sedan båten därifrån.

 

Vi valde att ta båt från Phuket till Railay. Dit åkte vi med Ao Nang Travel and Tour, se www.aonangtravel.com. Båtar går från Rassada Pier i Phuket Town, lägg på körtid, det är dåligt skyltat och vägen dit osannolik, vi får fråga varje gång (säg Rassada och le så pekar de i bästa fall i rätt riktning).  Båtar går från Phuket 08.30 och 13.30. Från Railay går de 10.30 och 15.15 (dec 2011). Detta är naturligtvis cirkatider och betyder att du ska vara där i tid men de kanske väljer att ge sig av och absolut komma fram lite senare. Överfart ca 2 timmar. Stor båt, toalett på båten, platser både ute och inne (luftkonditionering på vår båt). Pris 700 THB per person.

 

Vi klättrade med Seacliffs. Inget förbeställt, 800 THB för klättringsledare och två andra gäster. George fick möjlighet att prova ca 6 olika klätterleder och höll på i ca 3 timmar tillsammans med de andra gästerna. Trevlig guide, pratade bra engelska. All utrustning ingår. Det finns möjligheter för alla kunskapsnivåer och det går också att hyra enbart utrustning. Bra att ha med sig är en flaska vatten. Hittar ingen hemsida men mailadressen är [email protected], tel +66 (0)84 629 21 73 alternativt +66 (0)85 786 35 01.

 

Hem ville vi gärna komma fort. Således valde vi att åka speedboat, vilket kostade 950 THB per person. Båten stannade på Ao Nang, Ko Yao Noi och Ko Yao Yai. Denna resrutt var mindre känd och jag lyckades inte hitta den på internet och inte i informationen heller tidigare. Båten ankom till Bang Rong Pier, vilket är mycket närmare oss och mycket enklare att hitta. Nackdelen när vi kom fram var ju att vår egen bil stod på Rassada… Ingick transport till hotellet. Föraren heter Soleman och telefonnummer är 08 0526 1001.

Phuket  erbjuder oanade möjligheter till shopping och man behöver inte leta särskilt efter ställen att shoppa på. Kanske kan det ändå vara intressant med lite tips eftersom det tagit oss många år att hitta olika favoritaffärer. Utvecklingen går i en rasande takt och nya affärer tillkommer hela tiden.

 

När jag skriver detta i januari 2011 delar vi den thailändska bahten med 4 för att konvertera till svenska kronor. Uttagsautomater finns överallt och det är lätt att ta ut mera kontanter (förutsatt att de finns på kontot J). Betalning med kort använder jag enbart i större affärer, både av säkerhetsskäl men också för att det ibland tas ut en avgift om man vill betala med kort istället för kontanter. I mindre ”affärer” är det helt omöjligt att betala med kort.

 

Den thailändska momsen, VAT, uppgår till 7%. Det går bra att spara större kvitton och få momsen tillbaka när man åker hem, handlingarna lämnas då på flygplatsen och man får vara beredd på en liten administrativ procedur.

 

I småaffärer och gatustånd prutar man. Oftast pratas det en del engelska men siffror visas på räkneapparater. Skratta och le, thailändarna gillar gott humör! Börja inte pruta om du inte tänker handla, får du ditt begärda pris är det oerhört oförskämt att inte avsluta affären. Får du inte varan till det pris du tänkt dig behöver du inte handla. Känner du dåligt samvete att du pressat priset för hårt, tänk på att de inte sålt till dig om de inte tjänat på affären. Ibland kan det dock vara lite fånigt att pressa ner de sista bahten, det är oftast inte så mycket pengar för dig men i baht-världen kan ett fåtal pengar göra stor skillnad.

 

Phuket är en rik ö och det är oftast billigare att handla på andra ställen i Thailand där dock utbudet kan vara sämre (Bangkok är naturligtvis bättre). Jämfört med Kina är det både dyrare och annorlunda, här finns t ex inga vinterkläder.

 

Mat och förnödenheter

 

På väg 402 väster om Phuket Town ligger Tesco Lotus som har det mesta som behövs i hemmet. Här kan man köpa inhemsk och västerländsk mat, hygienartiklar, flipflops mm. Testa gärna den färdiggrillade kycklingen, se till att inte få den delad. I kassan packar expediten vänligt ner alla varor i plastpåsar, långt ifrån stressen i mataffärer hemma. I byggnaden finns också Homepro som säljer verktyg, hushållsmaskiner, glödlampor mm. Black Canyon Coffee, finns på flera ställen i Thailand, serverar god thailändsk och västerländsk mat samt glass om man behöver stärka sig.

 

Det kan vara svårt att hitta allergitestat tvättmedel, tas med fördel med hemifrån. Har man inga problem med allergier finns alla möjliga sorter att få. Hyllorna med olika sorters tvål och tandkräm är oändliga på Tesco.

 

Vi bor på nordöstra Phuket. Snabbare än att köra till Tesco är det att i Thalang köra västerut vid trafikljusen, där finns ett mindre Tesco samt ett stort Seven Eleven. Seven Eleven finns på flera ställen och har sortiment av mjölk och yoghurt.

 

Lite längre söderut på väg 402 finns Central Festival som har en västerländskt inriktad mataffär, här finns ett större utbud delikatesser, typ choklad, kaffe mm, än på Tesco.

 

Matmarknader finns överallt. Här kan man köpa grönsaker och frukt, ibland enklare färdiglagad mat. Tisdagar, torsdagar och lördagar är det marknad på väg ner till Nai Yang Beach.

 

Rent generellt äter vi överallt, thailändare är mycket duktiga på mat, det mesta smakar utmärkt och vi har nästan aldrig blivit dåliga av thailändsk mat. Vill man vara försiktig kan man undvika sallader och kall mat. En del mat är oerhört stark och chili bör inte stoppas i munnen om man inte är van. Om det ändå händer, ät ris eller bröd, vatten sprider bara styrkan runt i munnen.

 

Toa är namnet på en järnhandelskedja och finns lite överallt.

 

Utforska gärna lokala små ställen, det är mycket mer spännande än etablerade stora!

 

Phuket Town

 

Phuket Town kan vara oerhört frustrerande att köra bil i, staden har inget logiskt upplägg enligt min åsikt och jag kör ofta fel. Tänk på att det är genom att köra vilse som man lär sig hitta. Kulturella saker att beskåda finns vid Phang Nga Road och detta område. Bra turistshopping finns vid Tilok Utis 1 Road där jag kommer att utgå från McDonalds.

 

Med McDonalds i ryggen tittar du rakt över på en mängd småaffärer där allt möjligt i klädväg och souvenirartiklar kan hittas. Här har min favorit t tröje försäljerska affär, hon finns på Bilder Thailand om du vill leta efter henne! Det finns två bra spa, Kim’s och Srivana. Apoteket hjälper dig med mindre åkommor om du berättar eller pekar var du har ont. Swensen’s glass är trevligt och längre bort på hörnan finns en hyfsad thailändsk restaurang om du inte vill ha hamburgare eller pizza.

 

På samma sida som McDonalds ligger varuhusen Robinson och Ocean. Ocean är lite lagom laid-back, har bra kläder och en del märkesskor och jeans mm.

 

Om du fortsätter McDonaldsgatan mot Surin-rondellen, passerar fler affärer och ett stort hotell och därefter viker av mot höger kommer du så småningom till två bra leksaksaffärer.

 

Om du istället viker av direkt till höger, eller kommer ut från en av Oceans andra utgångar, kommer du ut på en gata som inte ser mycket ut för världen. Efter Ocean till höger ligger en Seven Eleven, på andra sidan ett stort fruktstånd med massor av olika sorters kända och okända frukter. Här handlar vi gärna! Efter frukterna finns en lokal restaurang med god mat och sedan följer en parkeringsplats. Fortsätt upp till hörnan, gå över gatan och du är på en inomhusmarknad där det finns oanade shoppingmöjligheter i klädväg och lite annat. Tröjor, shorts, kalsonger, skor, bälten, små pryttlar… Bra priser.

 

I Phuket Town finns också den fantastiska affären Soul of Asia med möbler, konst och antik, trevligt att titta även om man inte vill handla. Kul kan vara att handla på porslinsmarknaden, man hittar den lättast om man svänger vänster innan Tesco när man kommer österifrån, annars fråga om vägen.

 

Jim Thompson

 

Jim Thompson var amerikansk arkitekt och gav nytt liv till sidenhandeln i Thailand. Hans hus är ett välbesökt och mycket trevligt museum i Bangkok, väl värt att besöka. Det finns flera affärer i Phuket, rekommenderar den på Central Festival (väg 402) som är välsorterad på väskor, kuddöverdrag, kläder och mycket annat som man inte visste man behövde.

 

Jim Thompson är ganska dyrt och det kan därför vara roligt att också besöka outleten. Fortsätt västerut förbi Central Festival så ligger den efter någon kilometer på höger sida i närheten av en sagolik möbelaffär, Island Furniture. Titta gärna på möblerna även om du inte ska handla, det finns mycket vackert hantverk.

 

Central Festival

 

Väg 402. Här finns Jim Thompson, bra bokhandel och sporthandel, mataffär, Watsons (div apoteksliknande saker), thailändskt hantverk, restauranger och en oanad mängd klädesaffärer. En stor biograf med engelska filmer. Värt ett besök men tröttande.

 

Här finns oljor och dofter av märket Harnn, sannolikt på bottenplanet någonstans i närheten av Jim Thompson, underbara produkter men lite dyra.

 

Patong Beach

 

Hela stället är en enda stor shoppingorgie eller, som jag tycker, ett zoo. Vet dock inte vem som tittar mest på vem. Om detta är det enda du ser av Thailand är det ungefär som att döma Sverige efter att ha vandrat enbart på Ullared. Jag var här första gången 1991, då var det en liten by med grusvägar och en idyllisk strand. Nu är här liv dygnet rum, man ser knappt stranden för alla tillbehör och barerna med thailändska kvinnor och västerländska män ligger i rad, i synnerhet på Bangla Road. Där kan man dock trösta sig lite på Starbucks Coffee, bakom denna ligger en offentlig toalett av bra kvalitet.

 

Längs stranden kan man så gå och handla diverse piratkopierat. Här finns bättre sortiment av märkesväskor än vad jag hittat på annat ställe, massor av kläder och grejor. Tuffare prutning här än på något annat ställe i Phuket. DVD och CD-skivor säljs billigt, naturligtvis piratkopierade och tullen kan ha synpunkter när du kommer hem. Det är vanligt att man blir tillfrågad om man vill se mer och leds då in i en butik bakom butiken.

 

Ibland får man kommentaren ”Billigare än Ullared” och många försäljare kan lite svenska. Behandla dem väl, de har långa arbetsdagar och gör bara sitt jobb.

 

Om man fortsätter upp från stranden fortsätter även shoppingen. JungCeylon är ett stort modernt varuhus, i källaren finns mycket thailändskt hantverk och här har man möjlighet att gå och titta i lugn och ro i svalare temperatur.

 

Övrigt

 

Pärlor handlas med fördel vid Rawai Beach, här finns möjlighet att köpa pärlor och trä själv eller att få ett egendesignat halsband trätt.

 

Jag rekommenderar INTE Premium Outlet på väg 402, bedrövligt ställe. Dyrt, inga människor, inte den minsta skymt av Thailand.

 

Att handla

 

Vad du ska handla? Åh nej, det kan du säkert hitta på själv. När du tröttnat på t-tröjor och krimskrams, titta på thailändskt hantverk, här finns mycket vackert, kanske arrangerade med en blomma eller en utskuren, snidad frukt, riktig eller konstgjord. Här finns saker vackra för synen, känseln, doftsinnet… Hörseln kan bli lite misshandlad ibland, det finns ingen känsla för nedskräpning med ljud.

 

Vill du inte handla alls, titta på gatulivet och förundras över hur olika vi människor är. Hur skulle det vara att stå i affär 13 timmar om dygnet? Hur beter sig turisterna, betalar de rätt pris, är de trevliga, vad köper de? Och avrunda med lite fika någonstans…

 

Mycket nöje!

 

 

 

 

 

De två öarna Ko Yao Yai (Big Long Island) och Ko Yao Noi (Little Long Island) ligger mitt emellan Phuket och Krabi. De har muslimsk befolkning som till stor del lever av fiske, fiskodlingar, gummi och turism. Fram till för ca 10 år sedan fanns inga asfalterade vägar och ingen ström på ön, fortfarande är öarna relativt orörda av turismen. Det bor ca 7.000 människor på öarna.

Ko Yao Noi är den ö som är vanligast att man besöker. Färja, som kostar 120 THB per person, utgår från Bang Rong Pier från 07.30 och framåt ungefär en gång per timme. Tidtabell finns på bl a www.andaman-island-hopping.com fast de uteslöt några avgångar.

På ön ligger Six Senses Hideaway, ett spa startat av en svenska, se www.sixsenses.com. Svägerskan och jag försökte komma in och titta i fjol men sannolikt såg vi för sunkiga ut så allt var fullt, inkl restaurangen, som enligt tips ska gå att komma in på. Om man har stort behov att lätta på trycket på plånboken är detta sannolikt ett trevligt ställe, läget underbart och bilderna på broschyren fantastiska.

Nåja, vi hyrde istället cyklar och satsade på behandling via egen svett. Kan inte rekommendera det ställe vi hyrde cyklarna på, dels var cyklarna inte de bästa och dels såg vi två örnar i bur och en fastkedjad vid en plaststol när vi skulle återlämna cyklarna. I min värld vore det logiskt att hyra ut cyklar vid båten men istället var vi tvungna att ta en tuktuk vilket kostade 300 THB, sannolikt alldeles för mycket. Cyklarna kostade 200 THB per styck.

Ett mycket trevligt ställe att besöka är Sabai Corner Bungalows and Restaurant, se www.sabaicornerbungalows.com. Sabai betyder lycka på thailändska. Som framgår av bilderna (januari 2011) fanns många trevliga sitt- och liggplatser. Vi missade hängmattorna men njöt av stolar under palmtak samt en svalkande bambuhydda utan väggar. Maten god, trevlig tyska, Selma, som var mycket tillmötesgående. Sabai Corner ordnar båtutflykter som är betydligt billigare än många andra jag hittat på nätet. De hyr även ut cyklar.

En lite annan vinkling på Thailand får man i Jennie Dielemans Välkommen till Paradiset, reportage om turistindustrin. Känner gärna till fakta bakom turismen men hade dåligt samvete minst en vecka efter att jag läst boken. Trots allt tillför turismen både pengar och kunskap men man kan ju uppföra sig på bästa sätt.

Jesper Bengtssons Burma, En resa i diktaturens skugga ger en bra inblick i relationerna mellan Burma och Thailand.

När vi nu ändå befinner oss i baksidorna i området måste jag åter nämna Chanrithy Hims When Broken Glass Floats, en bok om att växa upp i Kambodja. Chanrithy föddes 1960 i Kambodja och ger en bra inblick i nutidshistorian. Kan varmt rekommendera både boken och en tripp till Kambodja.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9172321520
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0393322106

Följande kan vara bra att ha med ut på djungeltur. Eftersom jag inte är någon naturexpert kan det behövas ytterligare grejor, kolla med någon som kan. Vi överlevde med följande (och utan en del av det också):

-          Vatten att dricka
-          Pannlampa eller ficklampa med färska batterier
-          Solskydd
-          Myggskydd
-          Jod eller något desinficerande
-          Gympaskor o strumpor eller vattentåliga sandaler, eventuellt med strumpor
-          Kamera (gärna vattentålig)
-          Baddräkt (nakenbad förbjudet)
-          Toalettpapper
-          Påse att samla skräp i
-          Påse att ha våta badkläder i
-          Gärna en liten fickkniv
-          Något att tugga på

Vi vandrade i lite olika kläder, allt från långbyxor och långärmat till shorts och linne. Allt fungerade. Räkna med att kläderna (och du själv) blir genomblöt av svett och fukta.