resmarie

Khao Sok är en av thailands nationalparker, beläget på fastlandet mellan Khao Lak och Suratthani, ca 170 km från Phuket. Det går bussar dit men vi valde att köra dit i egen bil, så länge man tar det lugnt och försiktigt går det utmärkt. Vägarna är bäst på Phuket och smalnar av allteftersom men är hela tiden av acceptabel standard. 

Vid vägmärke 109 går en ca 1,5 km lång väg in mot nationalparken (där stannar även bussen). Det finns ett antal olika boenden, vi valde Morning Mist Resort, dels för att det fanns ledig plats, dels för att det hade pool. Trevligt hotell, Nid var bra att ha att göra med och hjälpte oss med bokningar av utflykter mm. Se www.morningmistresort.com eller sök på Khao Sok för att hitta fler hotell. Bilder från vårt ställe finns under Bilder Thailand till höger.

Khao Sok är en del av karstbergsbältet som gör i sydostasien och har några av de högsta topparna på 960 m.ö.h.  Området är till stora delar täckt av regnskog, en rest av en 160 miljoner gammal ekosystem, dvs en av världens äldsta regnskogar. Här finns flera vattenfall och grottor.

Man vet inte riktigt hur länge människan har bott här eftersom inga utgrävningar har gjorts.  Under 1800-talet började man odla upp jorden och fälla djuren som byte. Denna utveckling stoppades av en dödlig epidemi i mitten av 1940-talet då alla utom 8 personer dog. Därefter kom timmermän och gruvdrift som ville utvinna tenn och andra mineraler. I slutet av 1970-talet flydde studenter (kommunister), på kant med regeringen, till parken och all utvinning av naturrikedomar tog slut. Studenterna bodde bl a i den grotta vi besökte ända fram till början av 80-talet. För att inte röja var de var sköt de inga djur vilket har bidragit till att bevara djurlivet.

1980 blev Khao Sok nationalpark. Därefter bestämde man sig för att fördämma Pasaeng floden för att utvinna energi och ha en vattenreservoar för bl a turismen i söder, Rachabrapah Dam. Flera djurräddningsoperationer gjordes, kanske mer för att stilla samvetet än för att kunna påverka djurlivet.  De flesta inhemska fisksorter dog ut (nya sorter har planterats in) och t ex gibbonapor som inte vill korsa vattendrag fångades på nyblivna öar. Byar och tempel dränktes också i processen, många människor fick lämna sina hem och istället har de fått rätt att leva av bland annat turism i området.

I nationalparken finns till exempel tigrar (ser man inte ofta), näshornsfåglar (såg vi), örnar och många andra fåglar, elefanter, gibbonapor (hörde vi, de sjunger på morgnarna), makakapor, vildsvin, ormar, spindlar och insekter, tapir, olika sorters gliddjur m m. En av världens största blommor, rafflesian, växer här. Det finns flera inhemska palmer, olika tropiska träd, epifyter (ormbunkar som växer uppe i träden), vild ingefära (luktar gudomligt), rotting (har ett armband tillverkat av guiden i rotting på armen), lianer, bambu, olika frukter, tillsammans en otrolig grönska, ännu ej helt kartlagd men mycket vacker.

Regnperiod mellan juni-november, torr period mellan december-maj. Det är mindre blodiglar under torrperioden och vackrare vattenfall när det regnar, bara att välja. Vi var där i december 2010. Blodiglar är inte farliga och för ingen smitta med sig. Det finns inte parasiter eller andra otrevligheter i vattnet och det går bra att bada (naturligtvis inte dricka), det finns en ofarlig fisk som kan bitas. De flesta olyckor som händer i parken är antingen trafikolyckor (dock är trafik förbjuden) eller fall från vattenfall, ofta i berusat tillstånd. I boken Waterfalls & Gibbon Calls finns en lång lista på vad som kan vara farligt men iakttar man normal försiktighet så behöver man inte oroa sig, vilket Thom Henley också skriver i sin bok. Vi kunde dock inte göra den planerade turen rakt genom en grotta eftersom det regnat dagen innan och det kan vara förenat med livsfara att befinna sig i grottor i samband med en eventuell störtflod.

Det finns flera olika typer av aktiviteter att välja på. Vi åkte kanot längs floden, gjorde en heldags djungeltrekking samt en utflykt till Cheow Lan Reservoir med övernattning, trekking och diverse utflykter. Vi hoppade över att glida nerför Sok River i gummidäck vilket såg trevligt ut men ganska svalt och dessutom skulle göra det svårt att fotografera eftersom man ligger i vattnet hela tiden. Priser  december 2010 finns under Bilder Thailand. Nid på Morning Mist Resort fixade kontakter till alla turerna och bokade in oss på Plern Prai Raft House som vi gillade. Vi hade mycket trevliga guider men deras engelska kunde varit bättre.

Se gärna www.khaosok.com för mer info.

Med tanke på Ingrids långa erfarenhet som reseledare har jag kunnat luta mig tillbaka denna resebokning. Vi har hittat ett förhoppningsvis trevligt boende och Ingrid har laddat ner en massa fakta för att kunna guida mig och alla barnen, George, Arvid, Burton och Emy, genom vildmarkslivets flora och fauna i Khao Sok. Vi planerar också att hyra inhemsk guide under tisdagen för att få ut så mycket som möjligt av turen.

Den som inte kan vänta på bilder och beskrivningar hänvisar jag till www.khaosok.com som är parkens egen hemsida. Jag hoppas att det fungerar att blogga från parken, annars blir det bilder och annat när vi kommer "hem" igen.

Små gibbonapor är otroligt söta. Många turister vill bli fotograferade med en apa på armen, gibbonerna drogas ofta för att klara turistmiljön. En del thailändare vill ha små apor som sällskapsdjur, problemen börjar när apan närmar sig puberteten och inte är lika gulliga längre.

För varje infångad gibbonunge räknar man med nio dödade. Man skjuter oftast mamman och större syskon. Därefter riktar man slangbellan mot apungen som dimper ner från trädet där den sitter, två av tre dör eller blir skadad.

Gibbonerna har varit utrotade på Phuket men tack vare att apor nu kan tas om hand och rehabiliteras har drygt en handfull familjer utplanterats på nytt. Rehabiliteringen består av både social träning och träning i naturen.

Det är värt att ta sig till rehabiliteringscentret för att titta på aporna, de är roliga att se på och det känns bra att veta att det finns engagerade människor överallt. Om du har tre veckor över kan du bli volontär och jobba på centret.

För mer info se www.warthai.org eller www.gibbonproject.org.