Wadi Rum

En av de vackraste platser jag någonsin besökt.

Wadi Rum är ett skyddat ökenområde strax norr om Aqaba. Det går bra att ta sig med taxi eller egen bil till Visitor's Centre - kanske är du nöjd med att gå omkring här, titta på den fantastiska utsikten och Seven Pillars of Wisdom, ett berg uppkallat efter Lawrence of Arabia's bok? Det lär också finnas en film att se och så finns de eviga souvenirshopparna här. Lunchen god och toaletterna helt OK.

Därefter kan man transportera sig vidare in i öknen via kamel, häst, jeep eller till fots - att vandra här måste vara mycket udda, det gäller att ha gott om både vatten och tid. Är man intresserad av klättring går det bra att tillsammans med guide bestiga något av bergen i området.

Vi hoppade på en jeep-tur, träffade en beduin på plats, ingen förbokning vilket fungerade utmärkt. Han körde oss till Rum village, tja, stad och stad, en samling hus i samma färg som öknen. Där bytte vi chaufför (han hade många bröder men familjerna har ju många barn så det var kanske sant) och bil, från stängd bil med sandstänkta rutor till öppen jeep. Vi valde en relativt lång tur och eftersom turen inkluderade stopp på naturskönt ställe vid solnedgång var den stackars chauffören tämligen stressad och körde så att inälvor och även ytligt sittande delar (finns många sådana uppenbarligen) skumpade runt alldeles kolossalt. Visst finns det en bantningsmetod som innehåller vibrationsplattor - en vindil i jämförelse med detta.

Vi besökte Lawrence of Arabias källa, en sanddyn, en klyfta, en klippa med inskriptioner, en stenbro, ja, en massa olika ställen. Vi hann i tid till solnedgången och platsen var verkligen väl vald! Se bilder under "Bilder Jordanien".

Vad var det då som var så vackert? Den vidsträckta öknen, avbruten av höga klippor som reste sig rakt upp. Tystnaden och oändligheten. Solen som sjönk längs turen och färgade öknen först gul, sedan gyllene och till sist rosaröd. Tidlösheten.

Efter vår omtumlande tur genom landskapet avslutades färden i ett beduinläger precis intill en klippa, som enligt vår guide var lika hög som ett 36-våningshus. Ekot studsade. Mörkret faller tidigt, vid 17-tiden, och vi bjöds på sött, starkt te intill en lägereld. Ett amerikanskt par skulle tillbringa natten i beduinlägret, i egen del av "tältet" (avlång "byggnad" av ett slags mattor av gethår). När kycklingen började bli klar lämnade vi och taxichauffören, som var med på hela turen, lägret och tog oss tillbaka till taxin och vidare hem. En natt under oändlig stjärnhimmel i öknen blir förhoppningsvis verklighet en annan gång.

Jeepturen ordnades av www.wadirumtours.com, direkt mail [email protected], mailar ni via hemsidan går mailen om en kille som handhar densamma. Lämnar inga garantier, fungerade för oss.

Det finns möjlighet att se en del djur om man färdas i långsammare takt än vad vi gjorde. Diverse smådjur, harar, rävar m fl, arabisk sandkatt, gaseller, och flera olika sorters fåglar. Det lär även finnas fossiler att beskåda.

Vi var också i Wadi Rum på beduinfest en kväll, även härifrån finns bilder. Får och kyckling tillagade i flera timmar nedgrävda i sanden, serverades med olika röror och grönsaker, mycket gott. Underhållning av magdansös (var väl sådär men jag tillhör väl inte rätt halva av mänskligheten) och kamel (ridning för den som ville).

Petra var oerhört häftigt men det är nog vår tur till öknen som stannar längst i hjärtat, kanske för att den delvis var oplanerad och kändes mer genuin än turistmagneten. Därmed inte sagt att den är att föredra men åker man så långt kanske det finns tid för båda?






Jordanien

Jordanien ligger i Mellanöstern och gränsar till Aqabaviken i söder, en del av Röda Havet, Israel, Syrien, Irak och Saudiarabien. Huvudstaden Amman ligger i norr någon timmes bilfärd från Döda Havet. Aqaba, hamnstaden i söder, är den enda som har havskust.

Jerusalem är beläget precis vid gränsen till Jordanien och en mängd andra platser med anknytning till bibeln finns att besöka, bland annat platsen där Moses dog och platsen där Jesus döptes.

Ett av världens nuvarande sju underverk, Petra, är beläget i söder, se separat artikel. I norr finns Jarash, en grekisk-romansk stad. Döda havet kan inbjuda till ett tidningsläsande bad och öknen Wadi Rum finns också i separat artikel.

Det ottomanska riket och araberna har varit i fejd om Jordaniens område, arabrevolten beskrivs livfullt och kanske något vinklat i Lawrence of Arabia. 1948 blev Jordanien självständigt och har sedan dess varit en monarki. Första kungen var Kung Abdullah och han sonson, Hussein, var den längst regerande kungen i området. Han hade fyra fruar, den mest kända är sannolikt drottning Noor, som bl a skrivit en självbiografi som jag ännu inte läst. Nuvarande kung, Abdullah II, är gift med drottning Rania som bl a arbetar mycket för kvinnans ställning - det finns en del att göra med våra mått mätt.

Jordaniens främsta näring är transporter, landet har i årtusenden varit en knutpunkt för handel mellan Asien, Europa och Afrika. Aqaba är landets hamnstad med närhet till Suezkanalen, en frihandelszon med 7% moms istället för 17% som i övriga landet. Utbildning exporteras och det finns många olika universitet i landet. Fosfat utvinns och säljs till gödning. Turism är en allt viktigare inkomstkälla och landet har mycket att erbjuda.

Arbetslösheten är hög, officiellt ca 15%, i verkligheten kanske dubbelt så stor. Islam är den vanligaste religionen (ca 97%) och endast en minoritet av kristna finns. Det är vanligt att män har flera fruar, upp till fyra stycken, vår taxichaufför tyckte dock att det räckte med en huvudvärk. Familjerna har många barn (taxichauffören hade 8 barn och 11 barnbarn) och därför arbetar de flest kvinnor i hemmet, trots att många numera har universitetsutbildning och man har hög läskunnighet. Många palestinier har flyttat till Jordanien från Israel och många flyktingar har också kommit från Kuwait i samband med kriget där. 

Vi träffade nästan inga kvinnor som arbetade, någon enstaka fanns i hotellreceptionen. I övrigt var all hotellpersonal, serveringspersonal på restauranger, affärsbiträden, guider mm män. Naturligtvis såg vi jordanska (tror vi) kvinnor, några i burka, många i slöja, en del västerländskt klädda. Badmodet var intressant, alltfrån långa byxor, långärmad tröja med hätta i badmaterial till bikini. Dessutom fanns det mängder med gästarbetande filippinska kvinnor på hotellet. Av alla blev vi trevligt bemötta.

Maten var god men inte världsbäst. Hummus, kebab, ökenstekt får, goda grytor och grönsaksblandningar, otroligt söta bakverk och efterrätter. Ingen risk för att inte bli mätt som turist - i så fall beroende på att herrarna på hotellet hade svårt att få tummarna loss och verkligen servera maten inom vettig tid. Alkohol finns att tillgå, bland annat hittade vi ett lokalt vin på flygplatsen som var helt OK, priser som hemma.

Landet består av öken och klimatet är hett under sommarmånaderna med behagliga höstar och vårar, lite svalare under vintern med utmärkt "turist"-klimat i söder förutom under den varmaste perioden. I söder regnar det sparsamt men vatten finns naturligt i underjordiska förråd. Vi hörde ingenting om vattenransonering och det fanns gott om vatten i duschen men naturligtvis är det en ändlig resurs. Uppodling görs av öken och en del grönsaker odlas framgångsrikt, bland annat tomater.

Shoppingen bestod av smycken, sjalar, vattenpipor, hantverk mm. Ingen höjdare i mina ögon.

Vägarna var välhållna och trafiken hanterbar.






 

Petra

2007 utsågs världens nya sju underverk och Petra är ett av dem. Övriga kan du hitta i min länk nere till höger på sidan. Kanske vet du redan vilka de är?

Jordanien ligger strategiskt mellan Asien och Europa, mellan Röda Havet och Medelhavet, och redan för flera tusen år sedan var det en knutpunkt för karavanhandel med siden, kryddor, rökelse, myrra, guld, silver och ädla stenar. Jordbävningar, vatten, vind och regn har format sandstensbergen till ett skyddat tillhåll för tidiga handelsmän.

För att komma till Petra går man genom siken, en ca 1,2 km lång klyfta, på sina håll bara någon meter bred, med upp till 80 m höga sandstensberg vid sidorna. Längs klippväggarna löper på ena sidan en öppen vattenkanal och på andra sidan en vattenkanel inbyggd med keramikrör. Detta är en naturlig plats för att ta ut tullavgifter från besökare.

Nabateerna var från början ett arabiskt nomadfolk och bebodde Petra från ca 300 år f. Kr. De har hackat ut gravar och tempel från sandstenen. Sannolikt har de börjat uppifrån på templet och successivt jobbat sig nedåt, på så vis har de kunnat nyttja berget som "stege". En mängd olika stilar, grekiska, egyptiska och arabiska har influerat och gett upphov till vad som kallas för nabateeisk stil. Nabateerna lyckades också fördämma vatten och det är de som gjort vattenkananlerna som beskrivs ovan.

Vid tiden för Jesu födelse fick romarna allt större inflytande. Istället för att karva ut bergsväggarna har de byggt med stenblock.

Gravar och tempel, senare förvandlades en del till kyrkor, har skulpterats och byggts direkt i sandstensväggarna som alldeles naturligt skiftar i en mängd olika färger. Det finns också en amfiteater som formats ur klipporna. Skattkammaren är den mest kända byggnaden och återfinns också på några av mina foton. Även Klostret är välbevarat men i vår grupp var det bara Anneli som tog sig de drygt 800 trappstegen upp och förutom Klostret belönades med en fantastisk utsikt över det vidsträckta området. Det lär finnas drygt 800 olika monument i Petra så den som är intresserad kan tillbringa flera dagar här. Man uppskattar att ca 40% av världsarvet är utgrävt hittills och utgrävningar pågår.

Petra försvann i glömska efter 400-talet e Kr, kanske beroende på att båttrafik blev vanligare, kanske beroende på fler jordbävningar. Schweizaren Burckhardt återupptäckte, utklädd till arab, Petra år 1812. Han avslöjade inte platsen förrän efter sin död.

Idag besöker ca 1.000-3.000 personer Petra varje dag. Man löser biljett i besökscentrat (50 dinarer, ca 550 SEK i november 2010) och kan antingen vandra, rida kamel eller häst eller kanske åka hästkärra in i området som omfattar ca 100 kvadratkm. På sommaren är här olidligt varmt men vid vårt besök i november regnade det en liten aning vilket gjorde utflykten mycket behaglig.

Fram till mitten av 80-talet har beduiner bott i Petra men de har nu tvångsförlyttats till en nybyggd by i närheten. Sannolikt finns det fortfarande en hel del som söker nattskydd i grottorna.



Lästips Jordanien, forts

Sophie Heine, svensk journalist bosatt i Amman, har skrivit Två sorters Drömmar Kvinnoliv i Mellanöstern om jordanska kvinnor. Hon har hittat en mängd olika kvinnor i olika situationer och låter dem komma till tals i sin bok. Välskriven, intressant och berikande, kan jag varmt rekommendera.

En helt annan infallsvinkel på den arabiska världen har Lawrence Wright i Al-Qaida och vägen till 11 september. Cecilia tyckte absolut att jag skulle packa ner denna bok i resväskan och inte visa den på planet men vi flög ju faktiskt med SAS och det var bara turister i närheten. Boken är faktaspäckad och kräver en del av sin läsare men ger en bra bakgrund till terrorismens utveckling och Al-Qaida, den är värd att läsa igenom.

Återstår TE Lawrence egen bok, Seven Pillars of Wisdom, om sin tid i arabvärlden. Kanske blir det Tusen och en natt i stället, det var längesedan.

Coffee-table böcker fanns att köpa i Jordanien men har inte hittat några här hemma. Lonely Planets Jordanien guide gav bra information inför vår utflykt till Wadi Rum.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9171305866
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=1741047382

Lästips Jordanien

Min favoritserie Första klass reseguider har ingen bok om Jordanien! Istället blir det Insight Guides som får guida mig med boken Jordan och även The Thomas Cook Traveller to Jordan finns med i bagaget.

Lonely Planet har gett ut The Asia Book, en stor coffee-table bok om alla länder i Asien. Lättsam, trevlig och inspirerande. Finns faktiskt 4 sidor om Jordanien.

En fantastisk bok är Marguerite van Geldermalsens bok Gift med en beduin. Marguerite kom från Nya Zeeland på besök till Petra och blev kvar bland beduinerna i två decennier, blev del av samhället och fick tre barn där. Boken är välskriven och intressant på många sätt och ger en god inblick i vardagsliv och skillnader mot vårt liv i väst (ligger Nya Zeeland i väst egentligen?). Vill du bara läsa en bok om Jordanien, välj denna!

Lite utanför ämnet men intressanta ändå är Sigrid Kahles Jag valde mitt liv och Brigid Keenan Diplomatic Baggage. Sigrid Kahle är en svenska som rest som diplomathustru över hela världen, främst i Asien och USA. Hon passerade Amman men jag måste erkänna att avsnittet om Jordanien är väldigt litet. Hon beskriver många intressanta händelser under 1900-talet och kör bil från Orienten till Sverige. Brigid Keenan var också diplomathustru, skriver mycket underhållande, och tillbringade några år i Syrien, dock inga i Jordanien. Mycket av både skratt och allvar i denna bok.

På filmfronten rekommenderar jag två filmer. Den första är När & Fjärrans DVD om Jordanien. Om man inte har ett helt filmteam med sig ska man nog se till att ha något längre ben i sina shorts än vad den kvinnliga reportern har i Petra, om inte annat så av respekt för lokalbefolkningen. Lawrence of Arabia fick 7 Oscar när den kom 1962. Den finns nu i en "restored version" och jag gav 49 kr för den på www.ginza.se. Ganska billigt för nästan 4 timmars film! Här finns MASSOR av ökenbilder om det är något sandkorn du missat i Jordanien :-). För att vara en så gammal film var den ganska bra, tyckte jag.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9812586067
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=184848447X
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=1741046017
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9170028826
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0719567262
http://www.ginza.se/Product/Product.aspx?Identifier=331038
http://www.ginza.se/Product/Product.aspx?Identifier=316670

RSS 2.0