resmarie

Chatuchak marknaden lockar på helgen. Vid skytrain stationen Mo Chit kryllar det av människor på väg till marknadsområdet. Går runt lite och hör högljudda röster, ja, det är Ingrid som jag hittar genast trots att vi inte bestämt möte förrän lite senare. Vi går runt bland olika stånd, tar en sen frukost/tidig lunch med kaffe, handlar lite till och skiljs efter att ha suttit i varsin fåtölj, ivrigt samtalandes under tiden vi fick fotmassage. Jag går vidare och letar efter det jag söker, en rosa Buddha till postvakten (tack för hjälpen, Charlotte!), en snidad burk  (det får bli burmesiskt lackskrin istället) och en asiatisk lyckoamulett med tofs (fy för tusan vad dyr den var, fanns bara jadeversion direktimporterad från Kina).

Ompackning på hotellet och därefter taxi till flygplatsen. Mat och shopping av framför allt väldoftande oljor. Åh, så fina spa-grejor det finns. Och nu är bagaget invägt och enda restriktionen är att man ska kunna bära allt själv. Önskar jag kunde bli mött på Kastrup av någon med stor bil men det fungerar utmärkt med Öresundståget också. Värmen från Thailand finns kvar i kroppen och kylan i Sverige känns knappt. Härligt att komma hem igen!

Fredagen tog jag en taxi till National Museum trots att det hade varit snabbare och kanske enklare att ta en flodbåt, dvs en buss på floden för bara några enstaka baht. Det var skönt att sitta i taxin och se folklivet utan att behöva göra något. Gick in i bokhandeln vid nationalmuseum som hade MÅNGA böcker om Thailand. Med tanke på mitt bagage och dess vikt skummade jag bara genom bokutbudet och rusade sedan ut.

Vi var tre stycken i biljettkön och plötsligt tyckte jag att en figur såg bekant ut – det var Paddy! Helt otroligt att träffas av en slump i Bangkok. Museet var vackert och trivsamt och mindre än vad jag förväntat mig.

Stärkt med en glass och en dricka vandrade jag sedan förbi palatsområdet med turister i olika klädstadier (man måste ha minst halvlånga byxor och tröja med liten ärm för att komma in i templen, några chansar på strandoutfit men se den gubben går inte). Försäljare erbjuder kall dryck och en mängd olika souvenirer. Besökande bussar släpper ut avgaser för att kunna ha air condition igång och tuktuk förare undrar ständigt om man inte behöver skjuts?

Efter tempelområdet kommer Chinatown, här finns massor av shopping superbilligt. Stökigt, smutsigt, trångt och massor av folk.

En man kommer fram till mig och berättar att jag kommer att leva länge. Jag har ett öppet ansikte men tänker för mycket. Så fortsätter han att prata och i slutet vill han naturligtvis ha ett litet bidrag till sin verksamhet. Det kan det väl vara värt att få höra att man ska få ett långt liv?

Går förbi hem, verkstäder där man hanterar metaller på gatan, några viker tyger på gatan, alla ytor används. Min karta är kass och när jag inte vet riktigt var jag är följer jag efter ett västerländskt par in i en gränd, de ser ut som om de hittar. Visar sig att de är spanjorer som gått vilse och letar efter båtbussen. Vi går tillsammans ut ur gränden, jag frågar någon om vägen och går vidare åt mitt håll. Förbi hela södra centrum hamnar jag till slut vid skytrain stationen Saphan Taksin där vårt hotell ligger. Går ner vid Shangri-La hotell och hittar en trevlig restaurang för lite stekt ris.

Bangkok är jättestort och jag gillar jättemycket att gå från en punkt till en annan och se vad som dyker upp på vägen.

På kvällen kommer Lenas familj och vi hittar en restaurang där vi alla huttrar av luftkonditioneringen som är våldsamt effektiv. Det är fint med kyla i Thailand.

Träffade Ingrid på varuhuset Siam Paragon idag och åt sedan lunch tillsammans med henne, Paddy och Burton. Så kul att ses igen! Vi dreglade oss igenom hantverksavdelningen och jovisst, det blev lite shopping också trots att flygplansvikten redan är passerad. Alldeles underbar avdelning, siden, bomull, oljor, tenn och annat livsviktigt.

Tillbaka vid hotellet gick Lena och jag en shoppingrunda och hamnade sedan på spa, oljemassage, ansiktsbehandling, pedikyr och manikyr gjorde oss slöa och hungriga. Mango Tree lyckades inte ta upp beställningar inom rimlig tid så vi gick vidare till en lokal restaurang med västerländsk mat. Idag blev det Blue Margaritas och stek, dekadansen är fullkomlig. Tillbaka på hotellet är TVn på för första gången på nästan tre veckor.

Lena och jag har nu tagit oss från Phuket till Bangkok, drygt en timmes flyg. Taxichauffören slet sitt hår när han försökte hitta vårt hotell. Han uttalade långa ramsor på thailändska och vi funderade lite på hur vi kunde bidra till situationen men det är bäst att bara vara lugn och låta honom hållas. Taktiken lönade sig och vi är nu på ett halvsunkigt hotell i närheten av floden. Tyvärr fick vi en stor dubbelsäng eftersom det enda rummet med två sängar var upptaget. Bad därför om en extra filt för att vi skulle slippa dela täcket. Killen som kom upp med en tjock yllefilt tittade på oss som om vi kom från Mars. Med tanke på att det är trettio grader och vi inte fick något lakan tror jag att jag föredrar att använda ett thaiskynke.

Kort promenad till Oriental Hotel vid Chao Praya. Vid bord på altanen drack vi Mai Tai och åt sallader. Dessutom slog vi till på en Creme Bruleé och en Vahlrona chokladbakelse och efter det kunde vi inte ens gå hem utan det fick bli tuktuk med vinden skönt fläktande.

Lobbyn i Oriental Hotel var smyckad med blomsteruppsättningar, gnistrande kandelabrar och hängande kristallutsmyckningar. Tyvärr var mitt batteri till kameran dött men det kommer bilder när Lena hittat fram sin kamerasladd.