resmarie

 

Bilen vi hade hyrt krävde en slags stulit-bilen-mentalitet vid körningen, kopplingen var utsliten och motorn var nog tillverkad för stadskörning på plan mark. Vi bestämde oss för att tisdagen skulle innehålla ett sista äventyr, nämligen middag på familjerestaurangen Es Verger. Det var ju precis där Cecilia och jag varit för någon vecka sedan men inte kommit dit. Alltså, förbi Alaró vidare mot Castell d'Alaró. Vägen lappad och lagad och stenmurar runtomkring oss.

 

Vägen blev brantare och kurvorna tvärare och vi undrade om allt skulle sluta i intet och hur i all världen vi skulle komma ner igen? Bilen bakom backade snabbt när jag fick motorstopp i en kurva. Hoppsan! Bara att övergå till ettans växel och strunta i att växla upp. Det gick ändå inte att köra fortare men däremot var det läge att gasa så att bilen skulle krångla sig upp för den eländiga vägen.

 

När vi kom upp till "parkeringen" var vi alla lite tagna och vi funderade på att köra ner direkt när det fortfarande var ljust. Det fanns en del bilar där, faktiskt, en lämnade precis parkeringen och slog hela underredet i kanten ut mot den så kallade vägen.

 

Nåväl, nu var vi här, Es Verger är en familjerestaurant som lär ha Mallorcas godaste får som de tillagar i stenugn. Enkelt ställe, vi klädde inte om, hamnade vid ett bord mitt bland några andra, för där fanns det plats och fick superstora portioner med lamm respektive varma räkor. Underbar mat, härligt ställe och ett minne som kommer att vara länge.

 

Vi kom ut i beckmörker, möttes av får med klockor om halsen och lyckades ta oss ned från berget, även nu i ettans växel. Som tur är inga bilar på väg åt andra hållet (restaurangen var slutpunkten för vägen) men däremot ett gäng cyklister med pannlampa.