resmarie

Idag var vädret dimmigt och grått med risk för regn framemot eftermiddagen. Valde därför att ta mig en tur bland sevärdheterna på stan.  

Det som jag kom till först och som var öppet var Palacio de la Madraza. Utanpå är det väldigt utsmyckat med fejkmålade stenar, målning från 1700-talet. Invändigt är det en blandning mellan barock och nisrabernas utsmyckningar från 1350-talet. Det betyder att det är byggt samtidigt som Alhambra och utsmyckningar är väldigt lika. Fördelen här är att spanjorerna tyckte att väggarna var så hemska att de satte för bräder och därmed har färgen bevarats, vilket den inte har gjorts i Alhambra. Måste säga att rummet med de nisrabiska utsmyckningarna var otroligt tjusigt. Man fick inte gå in utan guide (kostade 2 Euro).

Palacio de la Madraza var ursprungligen ett arabiskt universitet men på 1700-talet blev det statshus, nu tillhör det åter universitet. Taket är byggt av nisraberna och sammansatt utan spik men målningarna är gjorda av spanjorerna.

Min guidebok är inte överdrivet imponerad av byggnaden eftersom den blivit ombyggd i stor omfattning.

Tog mig en tur i affärerna runtomkring eftersom kön till katedralens kungliga kapell var lång. Alcaiceria är namnet på små trevliga arabiska affärer, kom naturligtvis ut med en sjal.

Katedralen är enorm och byggdes i början av 1500-talet. För att förstå katedralens och Granadas historia måste man känna till att Los Reyes Católicos, Isabella och Ferdinand, enade Spanien 1492 och Granada var den sista stad som infogades i riket efter mycket problem. Isabella dog 1505 och av symboliska skäl och för att betona vikten av Granada begravdes Ferdinand och Isabella här. När Isabella dog var dock inte katedralen färdig men så småningom flyttades de båda hit. Därmed kan man säga att katedralen är en symbol för Spanien som land och av stor vikt för spanjorerna.

Katedralen ser ut som katedraler gör mest och jag har bara en bild utifrån. Det som är av vikt är det kungliga kapellet där Ferdinand och Isabella numera ligger begravda. De har marmorstenar med sina avbildningar på och därunder ligger deras kroppar i blykistor, det är tillåtet att passera och titta på dessa kistor, vilket jag gjorde. Det är dock inte tillåtet att fotografera. Kan säga att det är ett väldigt pampigt kapell.

Fikade och gick runt en sväng men kände mig ganska klar med centrum så jag gick en bit till för att gå längs Albaicíns gamla mur. På kartan såg det lugnt ut men i verkligheten gick det UPPFÖR. Hela tiden. Var helt slut och genomsvettig när jag kom upp till ett torg och sedan kunde gå vidare till Mirador de San Nicolás, en utsiktspunkt som jag inte hade tänkt gå till eftersom vädret gjorde att utsikten blev helt kass. Döm själv! Jag var inte den enda som var där.

Det fanns en sak till jag ville se och det var El Bañuelo, dvs det mest välbevarade av Granadas  tidigare tjugoett badhus. Det är från 1000-talet och det äldsta huset i stan. Det ligger ett kvarter från hotellet och inträdet är gratis. Gillar särskilt den naturliga belysningen i taket, gör ju inget om det regnar in, tanken var ju att man skulle bli blöt ändå.

Nedkyld var det därefter dags för siesta på hotellet. Väldigt glad att för mina långkalsonger (har bara haft dem inomhus) och dunjackan. Klädsel tröja, kofta och dunjacka, vantar och mössa/halsduk. Inga kängor. Var bara för varm i uppförsbacken. Någon enstaka plusgrad på morgonen (dvs vid 10-tiden) och bara varmt i solen.

På kvällen hade jag bokat flamenco-föreställning i grannhuset, Palacio de los Olvidades (De bortglömdas palats). Det var en tolkning av poeten Federico García Lorcas (mördades 1936 av politiska skäl) poem om olycklig kärlek. Gitarristen hade komponerat musiken, han symboliserade tiden, och en av de kvinnliga dansarna hade gjort koreografin, hon symboliserade minnet. En man sjöng och spelade rytminstrument mm. Och så var det ett yngre par som var älskande och inte fick varandra. De stod emellanåt bakom varsin stolpe när minnet var i centrum och jag trodde att den lilla tjejen längst fram skulle tas ut av sin pappa när något liknande våldtäkt tog plats på scenen, allt tolkat via flamenco. Kan säga att det var den minst turistanpassade flamencon jag någonsin sett (vilket var konstigt eftersom publiken bestod av ca 30 turister varav åtminstone en väldigt förvirrad japan) och när de väl dansade flamenco och inte kröp längs väggarna och led så var dansen fantastisk.

Efter denna intensiva dag var det med viss glädje jag kröp ner under filten, som jag numera uppskattar för sin sköna värme.