2015-11-19 Luang Prabang, Pak Ou

Lite senare frukost idag, inte förrän 08.30 inmundigades samma frukost som igår. Vi tog oss bort till floden och funderade över vilken strategi vi skulle ha när vi valde båt? Vi valde strategin första som frågar tar vi och betalade 400.000 kip för två personer till Pak Ou grottan. Två timmars båtfärd norrut, besök i en liten by samt i grottorna, och en timmes färd tillbaka igen.

 

Underbar färd på floden, först lite svalt men på hemvägen värmde solen gott. Besöket i byn gjordes via en gräslig bro över dynga och jag fick svindel när det mindre stabila bamburäcket vid sidan försvann och återvände istället till båten. Fredrik sade att det var nog lika bra för det var nog billigare. Fredrik köpte två sjalar för 5 dollar, handvävda, av ren snällhet för att det var så fattigt i byn. Det funkar lika bra med dollar eller baht här som kip.

 

Grottan med pensionerade buddhor var lättare att nå. Som en broschyr för Asien är landskapet runt omkring, karstformationer, vita moln, vackra båtar och den ogenomträngligt bruna Mekongfloden. Det måste vara en härlig plats för Buddha att vara pensionär på. När templen får donationer eller skaffar en ny finare Buddha flyttas de gamla till grottan.

 

Färden tillbaka gick nedströms och därmed fortare. Vi åt lunch i en av kolonialvillorna och sedan fikade vi på Scandinavian Bakery. Har inte ätit en strassburgare sedan Farbror Lennart sålde bageriet.

 

Vi tog oss in på National Museum, där kungen bodde fram till socialistövertagandet 1975, i sista minuten innan de stängde. Flitiga personer städade trappan med högtryckstvätt, våtdammsugare och kvast. Det blev mycket finare. Vi kunde fotografera bäst vi ville i lugn och ro men tyvärr kom vi inte in.

 

Istället gick vi upp mot Mount Phou Si för att titta på utsikten över Luang Prabang. Det var ca 328 steg uppför och svetten lackade i kvällssolen. Utsikten ner mot gamla stan, som är ett världsarv och ett välförtjänt sådant, skymdes fullständigt av träd men åt andra sidan var det fint. Kändes lite som en onödig övning.

 

Runt templet säljs små fåglar i minimala burar som man ska släppa ut för att önska sig något och bringa lycka åt sin familj. Jag vill inte uppmuntra någon att behandla fåglar så och kan därför inte tänka mig att betala för denna hantering.

 

Oavsett var man går så kan man handla något. Både Fredrik och jag har nu oändligt med sjalar och andra nödvändigheter. Tavlor t ex, målade på handgjort mullbärspapper, vi fotograferade konstnären. Väskor kan vara bra att ha. Och jag har köpt en sol till Arvid som tycker det är trist att det regnar hemma.

 

Nu en liten paus på terassen på hotellet innan det är dags för mat och kanske ännu en massage. Och så några sjalar förstås.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0