resmarie

Ligger här jetlaggad under tjock filt o tänker på den söta expediten på Harnn på Central. Jag gav henne mitt Visa-kort när jag skulle betala o hon frågade om min kod. Helt paff sa jag intelligent Va? Koden, bad hon. Den s köpt jag in själv, svarade jag. Nu var det hennes tur att se förvånad ut. Hon upprepade kravet på koden o jag att jag ville slå in den själv. När jag slog koden stod vi där o förstod varandra inte alls. Hur löser man det? Jo, genom att fnissa, naturligtvis. Alltså fnissade jag o sa att i mitt hemland är koden en hemlighet som man inte kan fråga om. Hon slog handen för munnen, fnissade o sa Och här står jag o slår in den hela tiden. Båda glada o nöjda o en erfarenhet rikare.