Varför resa?
I Vagabond nr 5/6 2010 (se länk) finns en artikel om varför vi reser. Den vanligaste angivna orsaken är att vi vill komma bort. Detta låter ju, som Vagabond mycket riktigt påpekar, alldeles förfärligt. Förhoppningsvis trivs vi väl hyfsat med vårt vardagsliv, annars kanske det är dags att försöka göra något åt det?
Att komma bort för att få en paus i vardagen och för att få nya intryck är ju en trevligare innebörd. Att få lite perspektiv på sin egen tillvaro och få ta del av någon annans. Även om man vid ett kortare uppehåll inte lär känna människor på plats eller får till några direkta djuplodande samtal ser man hur det ser ut där de bor och hur en del saker fungerar eller inte fungerar.
Jag har fått lite kommentarer till vår resa på transsibiriska att det verkar ha varit jobbigt och inte så kul. Nej, att resa är inte kul på samma sätt som att åka berg-och-dal-bana. Lättast är förstås att ta en charter till någonstans kring Medelhavet, delta i Bamseklubb och äta på hotellet. Det fungerar alldeles utmärkt i vissa lägen i livet och kan vara hur trevligt som helst, sannolikt det minst ansträngande sättet att resa på. Att resa på egen hand i främmande länder är något helt annat.
Aktivitet
Att resa ensam eller tillsammans med någon på egen hand ställer krav på att man tar sig för något varje dag (om man inte ligger vid hotellets eventuella pool eller sitter i sängen och läser). Man måste leta upp något man vill se, fundera på hur man tar sig dit och eventuellt läsa på lite om det man ska se för att ha någon behållning av det. Vissa dagar är det inga problem alls, andra dagar är man lite tröttare och då kan det vara svårt att motivera sig att gå och titta på ännu ett tempel eller vad det är man har bestämt sig för. Vissa saker är precis så intressanta som man tänkt sig, andra är det inte. Och det vet man aldrig i förväg!
Vår resa på transsibiriska var ju väldigt praktiskt upplagd på det sätt att vi inte stannade mer än två nätter någonstans (förutom i Beijing). På de flesta ställen finns det omgivningar till en promenad om dagen och förhoppningsvis ett fik eller liknande, så det var ganska bekvämt. Det är också väldigt skönt med en reskompis, man kan skiftas om att driva resandet framåt. Betydligt tuffare att resa ensam där man måste driva allting själv.
Passivitet/Acceptans
Även om man skulle vilja organisera om frukostrutinerna på ryska hotell är det kanske bättre att låta bli. Många saker görs på helt andra sätt än vad vi är vana vid och det kan klia i fingrarna att effektivisera eller göra som man själv är van vid. Hur vet vi att vårt sätt är rätt? Är det inte därför vi reser, just för att se hur man gör någon annanstans? Sätt dig ner, ta det lugnt, se hur det fungerar. Vad är bra och vad är dåligt? Ser människor glada ut? Har de hittat andra värden som vi har tappat på vägen? Finns det ett skäl till att det finns 5 biträden i en kinesisk butik men inga kunder, hur hade det blivit om alla dessa människor varit arbetslösa?
Om jag tvunget vill ha en servett på en restaurang får jag kanske vara beredd att ta med mig papper. Det är inte lika självklart med förbrukningsartiklar överallt - undantaget ätpinnar i Kina då :-)
Att resa handlar mycket om att förhålla sig till det som händer och fundera över hur jag reagerar på saker och ting och varför. Vad har jag med mig för kulturella saker i bagaget som får mig att tycka och tänka som jag gör? Och hur tänker de på det stället jag är just nu?
När jag reste ensam i Kambodja i fjol var jag ute på en båttur med en båtförare och en guide - inga andra turister. Guiden satte sig väldigt nära, betydligt innanför min komfortzon, körde upp ansiktet nära mitt (han hade fläckar på tänderna och väldigt dålig hy) och började ställa en mängd frågor om mig. Fråga tre var hur gammal jag var? Jag tänkte på kulturella skillnader och svarade snällt: "46 år". Han konstaterade snabbt "Very old", vilket inte förbättrade mitt intryck av honom men säkert var sant i hans samhälle där många människor i min ålder och äldre fallit offer för PolPot-regimen och helt enkelt dödats. Jag återgäldade hans fråga och han svarade "22 år", varpå jag, helt meningslöst och utan att han förstod, hämnades genom att säga "Very young". Efter att ha försökt få mig att betala överpris för några varor i en affär m fl mindre serviceinriktade händelser förklarade han att han tyckte att jag skulle lämna två dollar i dricks var till honom och båtföraren, det blev dock bara varsin. Det finns gränser för kulturell förståelse och den kan inte vara helt ensidig.
Det är kul att resa!
Att resa gör att du lär dig saker och får perspektiv både på dig själv och på omvärlden. Förhoppningsvis blir man tacksam för det man har - vi har det otroligt bra i Sverige! Att resa är inte jättekul jämt men det är definitivt värt de tråkiga och arbetsamma stunderna. Resa är ett hårt arbete, det gör också att det är omöjligt att tänka på det vanliga arbetet eftersom det är så fullt upp med andra händelser att förhålla sig till.
Och som man säger, den som reser har något att berätta...
Att komma bort för att få en paus i vardagen och för att få nya intryck är ju en trevligare innebörd. Att få lite perspektiv på sin egen tillvaro och få ta del av någon annans. Även om man vid ett kortare uppehåll inte lär känna människor på plats eller får till några direkta djuplodande samtal ser man hur det ser ut där de bor och hur en del saker fungerar eller inte fungerar.
Jag har fått lite kommentarer till vår resa på transsibiriska att det verkar ha varit jobbigt och inte så kul. Nej, att resa är inte kul på samma sätt som att åka berg-och-dal-bana. Lättast är förstås att ta en charter till någonstans kring Medelhavet, delta i Bamseklubb och äta på hotellet. Det fungerar alldeles utmärkt i vissa lägen i livet och kan vara hur trevligt som helst, sannolikt det minst ansträngande sättet att resa på. Att resa på egen hand i främmande länder är något helt annat.
Aktivitet
Att resa ensam eller tillsammans med någon på egen hand ställer krav på att man tar sig för något varje dag (om man inte ligger vid hotellets eventuella pool eller sitter i sängen och läser). Man måste leta upp något man vill se, fundera på hur man tar sig dit och eventuellt läsa på lite om det man ska se för att ha någon behållning av det. Vissa dagar är det inga problem alls, andra dagar är man lite tröttare och då kan det vara svårt att motivera sig att gå och titta på ännu ett tempel eller vad det är man har bestämt sig för. Vissa saker är precis så intressanta som man tänkt sig, andra är det inte. Och det vet man aldrig i förväg!
Vår resa på transsibiriska var ju väldigt praktiskt upplagd på det sätt att vi inte stannade mer än två nätter någonstans (förutom i Beijing). På de flesta ställen finns det omgivningar till en promenad om dagen och förhoppningsvis ett fik eller liknande, så det var ganska bekvämt. Det är också väldigt skönt med en reskompis, man kan skiftas om att driva resandet framåt. Betydligt tuffare att resa ensam där man måste driva allting själv.
Passivitet/Acceptans
Även om man skulle vilja organisera om frukostrutinerna på ryska hotell är det kanske bättre att låta bli. Många saker görs på helt andra sätt än vad vi är vana vid och det kan klia i fingrarna att effektivisera eller göra som man själv är van vid. Hur vet vi att vårt sätt är rätt? Är det inte därför vi reser, just för att se hur man gör någon annanstans? Sätt dig ner, ta det lugnt, se hur det fungerar. Vad är bra och vad är dåligt? Ser människor glada ut? Har de hittat andra värden som vi har tappat på vägen? Finns det ett skäl till att det finns 5 biträden i en kinesisk butik men inga kunder, hur hade det blivit om alla dessa människor varit arbetslösa?
Om jag tvunget vill ha en servett på en restaurang får jag kanske vara beredd att ta med mig papper. Det är inte lika självklart med förbrukningsartiklar överallt - undantaget ätpinnar i Kina då :-)
Att resa handlar mycket om att förhålla sig till det som händer och fundera över hur jag reagerar på saker och ting och varför. Vad har jag med mig för kulturella saker i bagaget som får mig att tycka och tänka som jag gör? Och hur tänker de på det stället jag är just nu?
När jag reste ensam i Kambodja i fjol var jag ute på en båttur med en båtförare och en guide - inga andra turister. Guiden satte sig väldigt nära, betydligt innanför min komfortzon, körde upp ansiktet nära mitt (han hade fläckar på tänderna och väldigt dålig hy) och började ställa en mängd frågor om mig. Fråga tre var hur gammal jag var? Jag tänkte på kulturella skillnader och svarade snällt: "46 år". Han konstaterade snabbt "Very old", vilket inte förbättrade mitt intryck av honom men säkert var sant i hans samhälle där många människor i min ålder och äldre fallit offer för PolPot-regimen och helt enkelt dödats. Jag återgäldade hans fråga och han svarade "22 år", varpå jag, helt meningslöst och utan att han förstod, hämnades genom att säga "Very young". Efter att ha försökt få mig att betala överpris för några varor i en affär m fl mindre serviceinriktade händelser förklarade han att han tyckte att jag skulle lämna två dollar i dricks var till honom och båtföraren, det blev dock bara varsin. Det finns gränser för kulturell förståelse och den kan inte vara helt ensidig.
Det är kul att resa!
Att resa gör att du lär dig saker och får perspektiv både på dig själv och på omvärlden. Förhoppningsvis blir man tacksam för det man har - vi har det otroligt bra i Sverige! Att resa är inte jättekul jämt men det är definitivt värt de tråkiga och arbetsamma stunderna. Resa är ett hårt arbete, det gör också att det är omöjligt att tänka på det vanliga arbetet eftersom det är så fullt upp med andra händelser att förhålla sig till.
Och som man säger, den som reser har något att berätta...
Kommentarer
Trackback
