Chatuchak
Chatuchak marknaden lockar på helgen. Vid skytrain stationen Mo Chit kryllar det av människor på väg till marknadsområdet. Går runt lite och hör högljudda röster, ja, det är Ingrid som jag hittar genast trots att vi inte bestämt möte förrän lite senare. Vi går runt bland olika stånd, tar en sen frukost/tidig lunch med kaffe, handlar lite till och skiljs efter att ha suttit i varsin fåtölj, ivrigt samtalandes under tiden vi fick fotmassage. Jag går vidare och letar efter det jag söker, en rosa Buddha till postvakten (tack för hjälpen, Charlotte!), en snidad burk (det får bli burmesiskt lackskrin istället) och en asiatisk lyckoamulett med tofs (fy för tusan vad dyr den var, fanns bara jadeversion direktimporterad från Kina).
Ompackning på hotellet och därefter taxi till flygplatsen. Mat och shopping av framför allt väldoftande oljor. Åh, så fina spa-grejor det finns. Och nu är bagaget invägt och enda restriktionen är att man ska kunna bära allt själv. Önskar jag kunde bli mött på Kastrup av någon med stor bil men det fungerar utmärkt med Öresundståget också. Värmen från Thailand finns kvar i kroppen och kylan i Sverige känns knappt. Härligt att komma hem igen!
Fredagspromenad i Bangkok
Fredagen tog jag en taxi till National Museum trots att det hade varit snabbare och kanske enklare att ta en flodbåt, dvs en buss på floden för bara några enstaka baht. Det var skönt att sitta i taxin och se folklivet utan att behöva göra något. Gick in i bokhandeln vid nationalmuseum som hade MÅNGA böcker om Thailand. Med tanke på mitt bagage och dess vikt skummade jag bara genom bokutbudet och rusade sedan ut.
Vi var tre stycken i biljettkön och plötsligt tyckte jag att en figur såg bekant ut – det var Paddy! Helt otroligt att träffas av en slump i Bangkok. Museet var vackert och trivsamt och mindre än vad jag förväntat mig.
Stärkt med en glass och en dricka vandrade jag sedan förbi palatsområdet med turister i olika klädstadier (man måste ha minst halvlånga byxor och tröja med liten ärm för att komma in i templen, några chansar på strandoutfit men se den gubben går inte). Försäljare erbjuder kall dryck och en mängd olika souvenirer. Besökande bussar släpper ut avgaser för att kunna ha air condition igång och tuktuk förare undrar ständigt om man inte behöver skjuts?
Efter tempelområdet kommer Chinatown, här finns massor av shopping superbilligt. Stökigt, smutsigt, trångt och massor av folk.
En man kommer fram till mig och berättar att jag kommer att leva länge. Jag har ett öppet ansikte men tänker för mycket. Så fortsätter han att prata och i slutet vill han naturligtvis ha ett litet bidrag till sin verksamhet. Det kan det väl vara värt att få höra att man ska få ett långt liv?
Går förbi hem, verkstäder där man hanterar metaller på gatan, några viker tyger på gatan, alla ytor används. Min karta är kass och när jag inte vet riktigt var jag är följer jag efter ett västerländskt par in i en gränd, de ser ut som om de hittar. Visar sig att de är spanjorer som gått vilse och letar efter båtbussen. Vi går tillsammans ut ur gränden, jag frågar någon om vägen och går vidare åt mitt håll. Förbi hela södra centrum hamnar jag till slut vid skytrain stationen Saphan Taksin där vårt hotell ligger. Går ner vid Shangri-La hotell och hittar en trevlig restaurang för lite stekt ris.
Bangkok är jättestort och jag gillar jättemycket att gå från en punkt till en annan och se vad som dyker upp på vägen.
På kvällen kommer Lenas familj och vi hittar en restaurang där vi alla huttrar av luftkonditioneringen som är våldsamt effektiv. Det är fint med kyla i Thailand.
Möte i Bangkok
Träffade Ingrid på varuhuset Siam Paragon idag och åt sedan lunch tillsammans med henne, Paddy och Burton. Så kul att ses igen! Vi dreglade oss igenom hantverksavdelningen och jovisst, det blev lite shopping också trots att flygplansvikten redan är passerad. Alldeles underbar avdelning, siden, bomull, oljor, tenn och annat livsviktigt.
Tillbaka vid hotellet gick Lena och jag en shoppingrunda och hamnade sedan på spa, oljemassage, ansiktsbehandling, pedikyr och manikyr gjorde oss slöa och hungriga. Mango Tree lyckades inte ta upp beställningar inom rimlig tid så vi gick vidare till en lokal restaurang med västerländsk mat. Idag blev det Blue Margaritas och stek, dekadansen är fullkomlig. Tillbaka på hotellet är TVn på för första gången på nästan tre veckor.
Bangkok Oriental Hotel
Lena och jag har nu tagit oss från Phuket till Bangkok, drygt en timmes flyg. Taxichauffören slet sitt hår när han försökte hitta vårt hotell. Han uttalade långa ramsor på thailändska och vi funderade lite på hur vi kunde bidra till situationen men det är bäst att bara vara lugn och låta honom hållas. Taktiken lönade sig och vi är nu på ett halvsunkigt hotell i närheten av floden. Tyvärr fick vi en stor dubbelsäng eftersom det enda rummet med två sängar var upptaget. Bad därför om en extra filt för att vi skulle slippa dela täcket. Killen som kom upp med en tjock yllefilt tittade på oss som om vi kom från Mars. Med tanke på att det är trettio grader och vi inte fick något lakan tror jag att jag föredrar att använda ett thaiskynke.
Kort promenad till Oriental Hotel vid Chao Praya. Vid bord på altanen drack vi Mai Tai och åt sallader. Dessutom slog vi till på en Creme Bruleé och en Vahlrona chokladbakelse och efter det kunde vi inte ens gå hem utan det fick bli tuktuk med vinden skönt fläktande.
Lobbyn i Oriental Hotel var smyckad med blomsteruppsättningar, gnistrande kandelabrar och hängande kristallutsmyckningar. Tyvärr var mitt batteri till kameran dött men det kommer bilder när Lena hittat fram sin kamerasladd.
Gott Nytt År önskas från Nai Yang!
Båtuflykt december 2012
God Jul
Om nyheter
Naturhistoriska och The Met
Taxichauffören hade stått fem timmar i bensinkö på morgonen. Vi förstod plötsligt att den konstiga tvåfiliga kön på gatan utanför vårt fönster är kö till bensinstationen ett kvarter bort.
Naturhistoriska var populärt hos sönerna, i synnerhet hos George. Jag blev helstressad av ett superstort museum, en IMAX-film och en stor shop på alldeles för lite tid. Alla verkade dock nöjda när vi gick därifrån.
Tomatsoppa till alla på Lincoln Centre var OK. Därefter gick killarna hem och Mor o jag gick till the Met o drack varsitt glas champagne. Det var nog inget klokt beslut, för både shopping och museibesök och sedan dricka och värme på det så blev man lite trött i ögonen. Hoppsan.
Vi blev inte så imponerade av själva byggnaden, det såg ut som vilken opera som helst. Föreställningen var emellertid fantastisk. Mjuka, fina röster, en fantastisk kör och ibland över hundra personer på scenen samtidigt. Scenografi och kostymer alldeles otroliga. I andra akten fanns ett kinesiskt tempel i guld och kostymer i allt från mörkt guldbrunt till det blekaste gula. Den kalla Turandot i isblått. I slutscenen regnade guld över scenen och kören viftade med näsdukar i olika färger, kanske ingen bra beskrivning men det var verkligen elegant och påkostat. Hemskt kul att vi kom hit, kanske tur att det inte blev i tisdags, då hade vi kanske sovit oss igenom hela föreställningen pga jetlag.
Fick ingen taxi hem utan gick 20 kvarter hem till sovande söner. Snart dags att ställa om tiden till andra hållet igen.
Mor o jag på shoppingtur
När vi gick ut i morse lyste solen och himlen ovanför skyskraporna var alldeles klar. Efter nästan fyra timmars shopping när Mor och jag gick tillbaka kände vi igen den isande vinden från igår och molnen har hopats på himlen. Killarna har läst och spelat dator i värmen på hotellet.
Shoppingen blev i magraste laget men går man på Fifth Avenue i de mest exklusiva butiker är det kanske tur. Vi var glada bara att de släppte in oss.
I en av de första butikerna träffade vi på paret vi mötte på hitresan. De hade bokat hotelll på 39e gatan, gränsen för ström gick vid 40e gatan. De hade inte haft varmvatten, inte el, dvs inget ljus och ingen TV på hela tiden. Första hårtvätten idag. Vilka himla tur vi har haft!
Förutom lyxfika på Michel Cluizel köpte vi varma kastanjer och en Pretzl. Tog sedan mackor med hem till sönerna.
Snart dags att ta sig i kragen och ta oss allihop till Naturhistoriska museet och sedan ska Mor o jag på operan, det ska bli riktigt roligt.
Bensinbrist
Otrevligt även på andra ställen
Torsdag
Det är kö till bensinstationerna för tankning. I stort sett alla affärer nedanför 30e gatan är stängda, fler ju längre ner man kommer. Det beror dels på att personalen har svårt att ta sig till jobbet, ett problem som håller på att lösas, men också på att det är mörkt och betalningsmaskinerna inte fungerar pga elbrist. Någon matvaruaffär hade loppis utanför på gatan för att bli av med alla varor som tinar och förfars. Vi hör att invånarna är bekymrade över kriminalitet i skydd av mörker och elbrist.
Ground Zero är översvämmat men vi fick se det från byggnaden mitt emot. Börsen har kommit igång men det är ganska tomt på gatorna söderöver. Midtown är det i stort sett som vanligt igen. Parkerna är dock fortfarande stängda. Mycket trafik eftersom bara sporadiska linjer i tunnelbanan fungerar.
Vi var nöjda med bussturen till slut och fick en kort paus inom hotellet innan det var dags för Spiderman Turn Off the Dark. En kul föreställning med mycket effekter och förvånansvärt bra sång. Handlingen sådär men det spelar inte så stor roll. Rekommenderas gärna. Naturligtvis avslutades föreställningen med insamling till förmån av offer för superstormen.
Amerikansk mat är konstig. Det mesta är indränkt med fett och inte mycket är naturligt. Man steker i sprayfett och i smoothies o liknande finns non-fat yoghurt. Mycket vitt bröd och väldigt mycket mackor. Naturligtvis finns annan mat också men då mindre lättillgängligt och dyrare. Vi har väl inte precis satsat på gourmetmat men hemma är det betydligt enklare att hitta vettig mat.
Nu har vi snart vant oss vid amerikansk tid och alla är fortfarande vakna fastän klockan är 23.15. Rekord!
Äntligen sightseeing!
Det började lite försiktigt imorse, vi såg till att vara på Metropolitan Opera kl 10. Efter en kort kö kunde vi byta gårdagens biljetter mot nya på fredag!!!!!!!!!!! Yes, det blir således Turandot på the Met! Om det inte blir en ny storm förstås…
Pratade med en danska som jobbar i the Met Shop. Hon bor egentligen på södra Manhattan men pga brist på el och vatten bor hon tillfälligt på hotell på 45e gatan. En gräns för el mm verkar gå ungefär där vi bor på 42a gatan.
Mot vår förmodan lyckades vi promenera längs vägen tvärs över Central Park. På grund av fallna och halvfallna träd blev det tyvärr ingen promenad i parken. Utanför Metropolitan Museum of Art stoppade vi i oss varsin korv och två pretzles, amerikanska kringlor. Tur, för när vi kom in sa de att alla matställen på museet var stängda eftersom de var ”heavily understaffed”. Nedervåningen på museet var öppen men inte ovanvåningen. Inte många som orkar ha någon behållning av båda våningarna på en gång i vilket fall, museet är gigantiskt. Men vi hittade en öppen restaurang!
Vidare mot Guggenheims där vi inte gick in utan tog en taxi till Barnes & Nobles. Den största bokhandeln ligger på 14e gatan enligt vår taxichaufför men pga elbristen och därmed totalt mörker i affären så tog vi en bokhandel längre norrut. Bra, för vi tillbringade ändå en hel del tid där. Killarna kom ut med varsin gigantisk kasse, tur de hade lite packning med sig hit.
Bärandes på alla böckerna tog vi oss till Empire State Building för att se om kön var hanterbar. Det var den! Antar att de flesta trodde att hissen stod stilla pga elbrist men det gjorde den inte. Kanske har de eget elverk? Stod inte att läsa i det lilla häftet jag köpte. Kul att se New York från ovan förutom att batteriet i min stora kamera var helt dött. Hur arg kan man bli på sig själv? Nu är det på laddning.
Mat på Sburro och sedan hem efter drygt 9 timmar, trötta i fötterna men glada att äntligen ha fått se något. Vi har t o m bytt från katastrofkanalen på TVn och övergått till komedier.
Efter stormen
Det är väl ändå själva den att när vi äntligen tar oss hit, Mor efter att ha funderat i säkert 40 år, så blir det orkan???? Vi har sett fram emot att se några av världens bästa museer, konst och musik. Så är allting stängt! Eftersom tunnlarna in till New York är vattenfyllda så kan tunnelbanan inte köra och då kan de som jobbar här inte komma till sina arbeten. Alltså måste affärer, museer och allt annat ha stängt.
Vi hade sett mycket fram emot Turandot på the Met ikväll men tyvärr är föreställningen inställd. Jaha, efter att ha promenerat dit, tunnelbanan fungerar ju inte, gick vi vidare till Central Park, som var stängd. Fick snabbt en taxi och åkte vidare till Macys som var öppet igår men är stängt idag. Pojkarna gick hem till hotellet. Mor o jag gick vidare till Rockefeller Centre för att klara av lite sightseeing. Med regnet rinnande längs ryggen in på skinnet och skvimpande ljud i skorna lyckades vi ta oss dit och det var t o m öppet in i byggnaden även om alla affärer var stängda.
Hittade en öppen järnhandel och köpte en vinöppnare med oss hem.
Har fått tillbaka TV-signalen och tydligen börjar broarna in mot Manhattan öppna nu vid lunchtid. Vi hoppas på möjlighet till sightseeing per buss imorgon för nu är vi trötta i fötterna.
Förutom gnället har vi det bra och är välhållna, har gott om mat och dryck men för en gångs skull har jag inte packat ner någon bok eftersom det finns så mycket annat att göra här… Hmmm.
På promenad före superstormen
Tunnelbanor, museer och de flesta affärer har varit stängda idag. Vi hittade ganska snart en affär som sålde adaptrar. Lycka! Gott om plats på trottoarerna så varför inte fortsätta att gå? Vi gick ända ner till sydspetsen av Manhattan i avsikt att se havet, men när vi närmade oss blåste det kraftigt och det kändes lite osäkert med nybyggnationen på Ground Zero, hur har de förtöjt byggmaterialet? Vad får vi i huvudet? Så vi vände om och helt genomblöta satte vi oss på en kinarestaurang.
God sushi till bra pris, varmt te, kallt te och lite rödvin. Fin utsikt, full kontroll över gatan. Ända till två personer och satte upp stora skivor framför fönsterna. Borrljudet förtog lite av stämningen...
7th Avenue hem, bland annat modets aveny, kändes som om vår klädsel avvek kraftigt från de flesta modenormer. Genomblöta gick vi in på Food Emporium och utökade vårt mat- och drycklager. Hittade vatten!
Sandsäckar finns på många ställen och, som sagt, det mesta är stängt. Vi var hemma igen vid 13.30. Våra kläder hänger nu på tork och vi är sysselsatta med korsord, tidningar, böcker och så naturligtvis rapporterna från orkanen på TV. Vi kommer inte att gå ut mer ikväll. Inte mycket kommer att fungera imorgon heller men vi hoppas kunna komma ut och gå. Mor o jag har biljetter till Metropolitan Opera imorgon kväll och de hänger nog tyvärr löst. Alla föreställningar inställda idag. Nåja, det tar vi imorgon. Nu njuter vi av värme, oväder utanför fönstret och är rädda om oss.
Tidig morgon
Hade tänkt nyttja vår jetlagg till att komma först i kön till Frihetsgudinnan och Ellis Island men just nu känns det inte som om det är läge för en båttur. Tunnelbanan är stängd liksom alla skolor idag. De evakuerar låglänta områden.
Vi har handlat dricka men ska fylla på ytterligare under dagen – det är stängt nu. Vi bor på nionde våningen Yotel på 42:a gatan, har byggnader mitt emot oss och varmt och gott. Det blåser lite utanför men inget märkvärdigt. Vi har mycket mat med oss, t ex grovbröd, pepparkakor och nutella. Däremot har jag varit särdeles klantig och glömt adapter så vi har ingen möjlighet att ladda någon elektricitet. Eftersom hotellet har minsta möjliga service vet jag inte riktigt hur detta kommer att fungera under dagen. Om elen lägger av som de säger på TV så kommer vi ändå inte att ha någon ström i kontakterna, så då spelar det ingen roll att vi saknar adapter. Hade varit kul att kunna ladda innan dess.
Om det verkar läge att gå ut ska vi försöka ta oss till Naturhistoriska museet, annars får vi väl sitta inne och titta på katastrofen på TV.
Orkan på gång
I passkontrollen varnade passkontrollanten för stormen. Hela vägen i taxin på väg in till Manhattan lyssnade vi på stormvarningar på radion. På hotellet varnar de för stormen. När vi kom in på hotellrummet fick jag mail från Lisa hur vi har det med tanke på stormen.
Det är evakuering på gång och tunnelbanan slutar gå ikväll kl 19 och är stängd under morgondagen. Vi var ute för att bunkra vatten men vattnet var slut. Istället kom vi hem med många olika konstiga läsksorter. Jag dricker just nu en otroligt äcklig lime-a-rita öl med 8% alkoholhalt. Pratade med en man i kön i butiken som sade att vattnet i kranen är utmärkt och går bra att använda till kaffe. Han blev mycket förvånad när jag frågade om det var vanligt att vattnet var slut. Nej, det måste bero på stormen.
Vi har bestämt oss för att stanna på hotellet idag och ta det lugnt, förbereda oss inför diverse aktiviteter senare i veckan oh avvakta vad stormen för med sig. Det blåser lite lätt och duggregnar men än så länge märker vi ingenting. Vi bor på nionde våningen på 42a gatan, förhoppningsvis får vi inga problem med översvämning, möjligen med inblåsta fönsterrutor. Som passkillen sa, trist med orkan men ni har ju något att berätta när ni kommer hem.
Äntligen flyger vi
Omställning till vintertid samtidigt som vi skulle ändra till engelsk tid igår gjorde att sönerna knackade på dörren redan vid 6-tiden. Det blev tidig, men riklig, och på sitt sätt gratis, frukost. Därefter shopping på Heathrow – köpte whisky till Mor, de tog hennes i tullen igår. Delade med våra nyfunna vänner som också var på väg till New York.
Hann se både Snowwhite and the huntsmen och Prometheus på vägen över Atlanten, ingen av dem någon höjdarfilm. Nu sitter vi i kö till att bli insläppta i USA. Tyvärr har datasystemet lagt av så nu sitter vi här på den lindrigt rena heltäckningsmattan och försöker få tiden att gå.
Vi har inte riktigt flyt. Imorgon är det stormvarning för en av de större stormarna genom tiderna, den lär redan ha krävt 40 dödsoffer. Hoppas den mattas till den når New York. Vi ska köpa extra vatten och kanske något stearinljus ikväll så att vi klarar några dagar på rummet. Kanske är det bättre att tillbringa tiden på Metropolitan Museum of Art? Källaren där borde ju vara stormsäker och så blir man allmänbildad på kuppen. Just i New York varnar de för översvämning så det är kanske bättre att vara lite längre upp.
Ringde till hotellet här i New York från London igår så att de inte skulle behandla oss som ”no-show”, tog flera samtal innan vi blev registrerade. Personalen var upptagen med stormförberedelser. Har inte berättat allt för Mor. Sönerna kolugna och sitter här på heltäckningsmattan och läser. Nu dags att ta ett rejält kliv framåt i kön!
Lördag resdag med förhinder
Ingen tog emot oss på Heathrow utan vi stoppades när vi försökte checka in och hänvisades till ombokningskön. Är det bra att veta hur länge man ska stå i kö eller inte? Det var diskussionsämnet i kön tre timmar senare när vi började närma oss luckan. Tre timmar på stengolv fick oss att bli stumma i benen och det hjälpte att gunga och stretcha. Mor o en son i taget satt på en bänk vid sidan och väntade. Vi som stod i kö pratade med ett trevligt par som var på bröllopsresa. Vi diskuterade vilken attityd vi skulle inta när vi kom fram och längtan efter ett glas rödvin samt mycket annat mellan himmel o jord. Undrade varför det knappades så mycket på datorer bakom disken.
Det var inte många kvadratmetrar vi rörde oss. En man vrålade till av ilska med jämna mellanrum men i det stora hela var stämningen hyfsat lugn. Det verkar dock inte som ett kul jobb att sitta där bakom disken och bli skälld på en lördag kväll. Pratade med kvinnan som vi hamnade hos, hon hade förlängda, blå naglar och knappade frenetiskt. Hon hade jobbat sedan klockan sex i morse och nu, drygt 13 timmar senare, var hon fortfarande vänlig. Ingen kul lördagskväll? Jo, hon brukade tänka att hon var glad att hon hade jobb, det är många som inte har något. Och imorgon är hon ledig!
Vi blev ombokade till flyg imorgon förmiddag, hon checkade in oss, skickade vårt bagage till rätt flyg, skrev ut bussbiljetter till oss (det blev åtta stycken totalt) samt hotellvoucher. Inte konstigt att det knappades. Vi har nu åkt buss en kort stund och landat på Renaissance Hotel där vi har två rum samt ätit buffé. Imorgon bjuds vi på frukost och sedan är det dags att åka buss igen.
En dyr historia för British Airways, detta. Hade de haft mer än en timme mellan flighterna hade de kunnat avskeda halva styrkan på ombokningsavdelningen. Skulle förstås vara synd på min kompis med de blå naglarna…
Dags för sängen. Som Mor säger, det är jobbigt att resa även om man inte kommer dit man ska.
