resmarie

Lonely Planets Angkor Wat & Siem Reap är så liten att den ryms i handväskan. Jag hade nog haft nytta av att läsa på lite mer innan jag åkte dit, men å andra sidan gick det bra ändå, jag läste på under tiden, köpte böcker där och lärde mig en del på nationalmuseet mm. http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=1741797209

Chanrithy Hims When Broken Glass Floats rekommenderar jag varmt. Välskriven och väjer inte för att beskriva hur det var, ändå finns det hopp. En underbar bok. Man blir bara så tacksam över att vi har det så bra. Kan berätta att i slutet reser hon till väst och blir läkare så förhoppningsvis får åtminstone hon det också bra. http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0393322106

Remembering Cambodia av Robert James Elliott och Stefan Smith innehåller alla de bilder man velat ta själv.

Michael Freeman har skrivit Cambodia som även innehåller en del bilder. http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=1861891865

Var jag köpte och hur i alla världen jag lyckades bära hem ANGKOR splendors of the Khmer civilization av Marilia Albanese har jag ingen aning om, antagligen har jag hittat den på någon flygplats. Tung och stor men med fantastiska bilder och detaljerade beskrivningar om vad det är man ser.

Rent allmänt är The World’s Heritage a complete guide to the most extraordinary places av Unesco en mycket trevlig bok med oändliga uppslag till vad man kan se i världen.  Jag är lite förvånad att inte Angkor Wat har blivit utsedd till ett av världens sju underverk men här finns attraktionen väl beskriven. http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0007300158

Runt Angkor Wat och på andra ställen finns lokala försäljare av diverse böcker med bilder och texter. Köp en bok av dem så får de också något att leva av. Dessutom var böckerna försedda med fina bilder och informativ text.

Var på Angkor National Museum, kostade 12 dollar, hutlöst dyrt i sammanhanget, välgjort men templen i verkligheten mycket intressantare.

Det finns gott om nattliv och allt möjligt både naturligt och kemiskt för att hålla en på gott humör men jag hade ingen lust att vandra ute själv om nätterna. Poolen var ett skönt ställe att ha lite semester och kvällarna ägnades åt läsning och sms. Kände mig lite ensam och funderade mycket över alla dessa barn som inte hade till livets nödtorft. Vem ska man ge och vem ska man inte ge? Kom fram till att de som kan jobba och som kan gå i skolan fick inget men lemlästade stack jag till en dollar lite här och var, man kan inte hjälpa alla men alla kan hjälpa någon.

Chanrithy Hims When Broken Glass Floats beskrev tiden under röda kmererna på ett fantastiskt sätt men piggade inte direkt upp. Tänk, hon föddes några år innan mig och vilket annorlunda öde.  Så oerhört lite vi i väst visste om vad som hände under röda kmererna! I stort sett såg jag inga personer över femtio år, de dog alla under Pol Pot.

Totalt betalade jag 50 dollar till Mr Si Thep för tre dagars transport och guidning och sedan fick han 10 dollar i dricks. När vi skildes åt tackade han så hemskt mycket, dessa pengar gjorde stor skillnad för honom och han skulle ha nytta av dem när han pensionerade sig. Låt din dotter gå i skola! För mig var det tryggt och sällskap att bli guidad av samma person och oerhört lite pengar i sammanhanget. Det enda jag ångrar är att jag inte tog något foto på honom, hur kunde jag glömma det?

Jag gjorde ett kort besök på ett barnhem i Siem Reap. Jag fick inte komma in i hela barnhemmet utan bara på gården för att inte barnen skulle bli utställningsobjekt vilket jag tycker är sympatiskt. Köpte skrivböcker att ta med för att inte pengarna skulle hamna på fel ställe, hoppas de inte sålde böckerna sedan. Mitt besök blev kort, föreståndaren var med ett barn som blev opererat för hål mellan förmaken i hjärtat i Pnom Pen. Jag blev helt förstummad, en av mina söner har genomgått exakt samma operation. Tänk att den utförs i Kambodja. Har funderat mycket på det, var det en gästkirurg, ett experiment?

På väg hem från Banteay Samré besökte jag land mine museet. Kambodja är ett av de länder i världen som har mest landminor. Man bör inte vandra på områden man inte känner till och som inte är avminerade. Kan rekommendera museet.

Ett tempel långt ut på landsbygden, underbar tur ut bland ljusgröna risfält. Nästa gång jag kommer hit ska jag cykla denna väg! Templet lite annorlunda. Människor lemlästade av minor spelade och ljudet spreds över tempelområdet, inte vackert men det passade bra där. De blev jättelyckliga när jag köpte en CD för tio dollar (jag har bara lyssnat på den en gång, i jurtan i Mongoliet).

Jag tycker inte om att barn tigger, lyckas de kan det hända att föräldrarna håller dem från skolan för att de har bättre utkomst som tiggare. När jag satt och drack min soda kom dock Si Thep med tre tjejer, de här kan du köpa av, de går i skolan på förmiddagen! Ja, det fick ju bli en sjal från varje. Och sedan kom det flera…

Om min fantastiskt otrevliga guide på sjön Ton Le Sap har jag redan berättat någonstans på bloggen innan. Ton Le Sap rekommenderas i guideboken men antingen missade jag sevärdheten eller så har jag helt avvikande åsikt. Kanske berodde det på min otäcka guide som bara ville ha pengar och inte var i närheten av hyfs, och inte av en tandborste heller. Se inlägg Varför Resa? från augusti 2010 under Fakta Transsibiriska Järnvägen.

På vägen till sjön undrade jag om det var någon honungsdryck de sålde i flaskorna längs vägen. Såg gott men lite hembränt ut. Efter mycket förklarande och svårigheter med engelskan skrattade min chaufför och jag gott när han lyckades förmedla att det var bensin om någon behövde lite extra längs vägen.

Efter Angkor tyckte min chaufför att det var dags för nästa tempel. Man bör nog ha läst mer än Lonely Planets miniguidebok för handväskan innan man åker till Siem Reap för jag undrade vadå fler tempel? Då tittade Mr Si Thep på mig uppifrån och ned och tyckte att jag nog skulle orka ett tempel till.

Jag tittade på Bayon med sina ansikten och sedan vidare på flera tempel i rad. Varje ny kunglighet byggde ett nytt tempel på området så det fanns möjlighet att snava över stenar överallt. Ruiner, elefantterrass, efter att ha avverkat en dryg handfull tempel i minst 35 graders värme i strålande sol kände jag mig lite sliten och gick till den överenskomna mötesplatsen. Ingen där. Köpte en dricka och konstaterade att det fanns solenergi till el till kylar mm. Letade lite till och satte mig på en restaurang. När jag efter flera timmar hittade Mr Si Thep blev vi lika glada över att se varandra – jag för att jag skulle komma tillbaka till hotellet och han för att han skulle få betalt.

Kmerriket varade från 800-1400 talet och omfattade ett stort område som idag är Kambodja och nordöstra Thailand. Från början var kmererna inspirerade av Indien men så småningom utvecklade de en egen karaktäristisk stil.

Angkor Wat byggdes på 1100-talet av Suryavarman II och tillägnades Vishnu och var således ett hinduiskt tempel. Några århundraden senare konverterades templet till ett buddistiskt tempel. Tempelområdet omfattar 1000 * 800 m, dvs ganska mycket att vandra runt när det är sol och hett ute. Alla guideböcker rekommenderar besök i soluppgång/nedgång för bäst bilder men för en vanlig turist går det bra med dagtid. Jag besökte templet två gånger och andra gången stannade jag till solen gick ned. Av alla tempel jag besökte hade Angkor Wat en särskild känsla, imponerande och stilla samtidigt.

Det innersta galleriet har fyra torn och i mitten finns det femte och högsta, Mount Meru, världens centrum och platsen där kungen och guden förenades till ett. Tempelområdet från centrum ut till vallgravarna är stort och var sannolikt fyllt med bostäder på Suryavarmans tid. Nu har allt som inte är byggt i sten försvunnit.

Stora vattenreservoarer finns i området runt Angkor Wat vilket har möjliggjort bl a risodling.

Runt Angkor Wat finns flera andra tempelområden. Angkor Thom innehåller flera delvis övervuxna tempel, bl a Bayon och en elefantavsats där kungen kunde tala till folket. Längre bort ligger Banteay Samré som påminner om spetsduk med massor av konstfullt utsirad sten och Ta Prohm , som bland annat var med i Tomb Raider och har underbara träd mitt bland templen.

Totalt finns hundratalet tempel i olika stadier av förfall. Restaurering pågår, många med franskt bidrag och övervakade av UNESCO. Vissa tempel är rena pusslen, andra är förenade med djungeln och det svårt att se om stenen stöttar träden eller tvärtom.

Angkor är naturligtvis ett världsarv och beskrivs som en av de mest värdefulla arkeologiska platserna i Sydostasien.

 http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Karta_AngkorWat.PNG

Frukost i lugn och ro och sedan dags att hitta transportmedel? Jag gick utanför hotellet en halv meter och en man i femtioårsåldern kom fram och frågade om jag behövde en tuktuk. Ja, det gick väl lika bra med honom som någon annan? 15 dollar för en dag på mopedtaxi. Det var Mr Si Thep, han var ovanligt gammal bland tuktukförarna och hade en dotter på nio år.

På väg till Angkor Wat insåg jag att det var en väldig tur att jag inte nappat på taxichaufförens erbjudande. Det var väldigt lite trafik och tuktuk eller hyrd cykel är absolut rätt transportmedel. Det fläktade härligt i tuktuken och Mr Si Thep lotsade mig till betalningskontrollen för tempelområdet. Jag köpte inträde för tre dagar, minns inte om det kostade 40 eller 50 dollar. Tog med foto till biljetten.

Utanför Angkor Wat skiljdes vi men när jag frågade om han hade varit på templet svarade han att det är klart, det är gratis för dem som bor där, det är ju deras tempel!

Siem Reap har ungefär en miljon invånare men påminner mer om Häljarp än om Bangkok. Nu har ju Häljarp asfalterade gator och det var bara några som var så lyxiga här. Jag tog mig över floden, överfallen av smutsiga barn som ville sälja tio vykort för en dollar till mig. De såg verkligen ut som om de behövde pengarna. Vandrade förbi Artisans d’Angkor, ett franskt hjälpprojekt där man lär ut olika hantverk och säljer produkterna. Gick in på marknaden för att titta lite. Någon frågade vad jag ville köpa och jag svarade att jag inte behövde något utan bara ville titta. Vad gör du då här? blev svaret. Kambodja har en helt annan historia än Thailand och människor är mycket fattigare. Så småningom tog jag mig samman och tog mitt ansvar och kom ut med tre handväskor.

Kambodja har en speciell jäst fisksås som man använder i matlagning, bland annat kunde man få det till frukost – varmt ris eller nudlar är kanonbra frukost när man ska vara igång hela dagen. Jag lyckades dock hitta en italiensk restaurang samt en glassbar Blue Pumpkin där jag unnade mig vila från allt det kambodjanska och en glass varje kväll.

Till Kambodja var det ingen i familjen som ville åka 2009. Efter lite funderande bestämde jag mig för att åka själv. Började med några dagar i Bangkok för att anpassa mig till tiden, där har jag varit förr och kände mig ganska hemma. Det blev ingen särskild sightseeing utan jag gick genom olika delar av staden i flera timmar varje dag mellan olika ställen jag ville besöka. Mellan varven gick jag in och satte mig och drack något kallt eller tittade på något i någon affär. Det är inte så många turister i augusti när jag var där vilket underlättade prutning.

Med propellerplan var det sedan dags att ta sig vidare till Siem Reap. Väl framme leddes vi in i ett stort rum. Alla fick lämna ifrån sig passen och tjugo dollar till en man bakom en disk. Därefter vandrade passen runt bland sju olika farbröder, granskades noga och försågs med stämplar. Vi turister tittade lite oroliga på varandra – får vi passen tillbaka? Hur skulle vi köa? Så småningom hamnade det första passet hos den sista allvarliga mannen och han läste upp namnet på passinnehavaren. Aha, det var så det skulle gå till. Men vad var det han sa egentligen? Helt obegripligt kom efternamn från många olika nationaliteter ut med kambodjansk accent. Först började vi turister att småfnissa, sedan den högläsande mannen och till slut skrattade hela rummet i förväntan på vad som skulle komma härnäst.

Utanför flygplatsen, som inte var stor, beslöt jag mig för att ta en taxi till mitt förbokade hotell, Bopha Angkor Hotel, som jag fått rekommenderat av vänner. Taxichauffören försökte enträget boka in en tid nästa dag men jag stod på mig och beslöt för att lösa alla transportproblem nästpåföljande dag.