resmarie

Frukost och sedan körning till Blåvand, semesterort med 5-stjärnig camping. Samhället påminner om Medelhavet med riklig shopping av sommarprylar längs huvudgatan.

Sandstranden är oändlig och det blir ännu en lång promenad. Ingen som behöver slåss om något utrymme på stranden här inte.

På väg hem stannar vi i Odense och gör ett besök på gågatan och tittar på HC Andersens hus.

Ingen vill se Kitos pass när vi återvänder till Sverige vilket vi är lite besvikna på när det nu är helt nytt och allt.

Idag är det avfärd mot Nymindegab. Vi ska köra en naturskön väg längs västra Jylland. Med hjälp av kartan från 1978 trasslar vi in oss i en mängd små orter och det natursköna gömmer sig bakom sanddynerna som skymmer vattnet. Allt ser ungefär likadant ut men det är mulet och alldeles underbart att få sitta stilla. Kito sover som en sten, Anette tror att han är kass i magen (det finns doftspår som tyder på det) men jag tror att han är helt slut efter att ha gått mer än 3 mil på ett dygn.

Nymindegab kro visar sig vara ett jättetrevligt ställe med en alldeles underbar natur runtomkring. Det första vi ser är en JÄTTESTOR schäfer i hotellentrén som ingen verkar ha koll på. Vi går in och schäfern närmar sig med en kolossalt lång viftande, vänlig svans, inspekterar Kito och sedan är det bra med det. Oss är den inte alls intresserad av.

Vi tar en lång promenad över hedlandskapet, mycket ljung och gräs, ned mot sanddynerna och en otrolig sandstrand. När vi kommit fram skingras molnen och kvällssolen kommer. Vi ångrar att vi bokat middag i matsalen och önskar oss picknick på stranden. Stranden är outstanding. Kito är förtjust men det där med att bada är otäckt, jaga vattnet är roligare.

På vägen hem lossnar kopplet och Kito får en extra runda bland fåren, som bräker och flyttar sig lite. Som tur är tröttnar han snabbt men har svårt att komma tillbaka till oss på grund av elstängslet som han överhuvudtaget inte såg när han rusade in i hagen. Matte är inte helt lycklig över hans eskapader.

Maten visar sig vara en fullträff, rödspätta och en härlig efterrätt på det. Det är varmt i matsalen och klädseln varierar. Semesterstämning.

En del ljud i korridoren förbryllar Kito som har svårt att koppla av, tänk om någon kommer in till oss? När han får sova i mattes säng går det bättre.

Rekommenderar varmt hotellet www.nymindegabkro.dk, vi bokade via booking.com.

Idag är det avfärd mot Nymindegab. Vi ska köra en naturskön väg längs västra Jylland. Med hjälp av kartan från 1978 trasslar vi in oss i en mängd små orter och det natursköna gömmer sig bakom sanddynerna som skymmer vattnet. Allt ser ungefär likadant ut men det är mulet och alldeles underbart att få sitta stilla. Kito sover som en sten, Anette tror att han är kass i magen (det finns doftspår som tyder på det) men jag tror att han är helt slut efter att ha gått mer än 3 mil på ett dygn.

Nymindegab kro visar sig vara ett jättetrevligt ställe med en alldeles underbar natur runtomkring. Det första vi ser är en JÄTTESTOR schäfer i hotellentrén som ingen verkar ha koll på. Vi går in och schäfern närmar sig med en kolossalt lång viftande, vänlig svans, inspekterar Kito och sedan är det bra med det. Oss är den inte alls intresserad av.

Vi tar en lång promenad över hedlandskapet, mycket ljung och gräs, ned mot sanddynerna och en otrolig sandstrand. När vi kommit fram skingras molnen och kvällssolen kommer. Vi ångrar att vi bokat middag i matsalen och önskar oss picknick på stranden. Stranden är outstanding. Kito är förtjust men det där med att bada är otäckt, jaga vattnet är roligare.

På vägen hem lossnar kopplet och Kito får en extra runda bland fåren, som bräker och flyttar sig lite. Som tur är tröttnar han snabbt men har svårt att komma tillbaka till oss på grund av elstängslet som han överhuvudtaget inte såg när han rusade in i hagen. Matte är inte helt lycklig över hans eskapader.

Maten visar sig vara en fullträff, rödspätta och en härlig efterrätt på det. Det är varmt i matsalen och klädseln varierar. Semesterstämning.

En del ljud i korridoren förbryllar Kito som har svårt att koppla av, tänk om någon kommer in till oss? När han får sova i mattes säng går det bättre.

Rekommenderar varmt hotellet www.nymindegabkro.dk, vi bokade via booking.com.

Kompis Anette med hunden Kito – han är en ett-årig shiba inu, lika bra jag skriver det direkt – packar bilen full och kör till Skagen i hällande regn. Med paus och hundrastning tar det ca 6 timmar från bron i Malmö. Kito sover snällt fastkopplad i baksätet hela vägen.

Vi har bokat via booking.com på Color Hotel Skagen, kostar lite extra med hund och man måste anmäla honom innan. Kito sniffar förtjust runt vår lilla lägenhet och sedan är det dags för promenad in mot Skagen, centrum ligger någon kilometer bort. Det blir en fin promenad dit, vi konstaterar att det är många hus till salu och därefter spätta i hamnen. Hem går vi via sanddynerna i kvällssolen. Mitt i alltihop går Kitos koppel av och det blir lite hundjakt i sanden.

Vi passerar Den Tilsandede Kirken, dvs en kyrka där bara tornet sticker upp, resten är begravd i sand och har därmed enligt mitt tycke sin begränsning som sevärdhet. Känns svårt att göra en attraktion av något som inte syns? Vi passerar mitt i en sommarkonsert och får njuta av tonerna av Summertime från en tjusig sopran.

Hem går vi en kolossal omväg och alla är trötta och nöjda när vi kommer tillbaka till hotellet.

Kito väntar snällt på hotellrummet medan vi äter frukost, därefter blir det promenad till hundaffären. En felläsning av kartan leder till en lång omväg på stenunderlag och när vi kommer fram är djuraffären stängd. Det enda positiva med detta är väl att det blir många steg på stegräknaren.

Vi går vidare mot Grenen, där Kattegatt och Skagerack möts. Det är strålande sol och det känns som om resten av Skagen också är på väg dit. Själva Grenen är svår att se på grund av folksamlingen, jag känner i alla fall att vattnet är iskallt och tanken på bad är helt frånvarande. Sandormen, vagn bakom traktor, är alternativt transportsätt, det går bra att lösa biljett från Grenen om man inte vill gå tillbaka.

I Sandormens fotspår minskar äntligen folkmängden. Sanden piskar runt benen i blåsten men det blir fina bilder. Härlig sommarkänsla med sand, vind och hav och oändligheten och jag skulle kunna gått hela udden tillbaka.

Det blir mat i Skagen som är en trevlig liten by med gott om shopping, inte så mycket krimskrams utan en hel del som skulle kunna komma väl till pass. Istället går vi tillbaka till hotellet för en välbehövlig paus, Kito somnar genast på gräsmattan utanför rummet.

Nu tar vi bilen till hundaffären och se, det blir ett nytt koppel! Det blir också en tur till Skagens museum , där det är en stor utställning om Laurits Tuxen, en av Skagenmålarna. Hundar får inte komma in och vi skiftas om, utan stress tar besöket knappt en halvtimme var. Museet är charmigt men litet och ett nytt är under uppbyggnad vilket förhoppningsvis ger utrymme för mer konst.

Vi kör vidare till Råbjerg Mile som skapades i samband med sandflykt under 1500-talet. Den är en ca 1000 m bred och 1000 m lång sandhög som rör sig i öst-nordöstlig riktning mot Kattegatt med mer än 15 m om året. I kvällssolen var den magnifik.

Det blev över 32.000 steg på stegräknaren, omräknat ca 2,2 mil. Ingen hade problem att sova.