resmarie

Fredagskvällen avslutades på en trevlig restaurang, Le Foundouk, med god mat till en rimlig peng. Vi lyckades få bord på taket och det var ljuvligt att sitta där. För att ta oss dit slingrade vi oss genom soukerna men det kändes inte som ett bra sätt att ta sig hem i mörkret. Dörrvakten hjälpte oss att få tag på två alldeles för dyra taxi som körde rally genom gränderna, det kändes som om hästar, åsnor, barn och hundar flög omkring vår framfart.

 

Packningen lyckades och vi kom, trots storm och tidvis avstängd Öresundsbro, väl hem.

 

 

Sista dagen här och ännu en solig dag. Idag blev det frukost på altanen, några dagar har de haft fullt upp att röja där uppe på morgnarna efter ganska häftiga kvällsregn. Jag har fått alldeles tillräckligt med sol för att mitt skinn ska må bra, det är alltid svårt med sol på vinterblek hud. Längtar efter min Aloe Vera tub som jag lämnat hemma och har inte lust att experimentera med marockanska produkter som säkert skulle fungera lika bra. 

 

Sänder varma tankar till släkten därhemma som har ett avsked att göra idag.

 

Promenad upp till den statliga affären idag för lite slutlig shopping. Jag gick vidare till souken på egen hand och gick runt och tittade i de vindlande gränderna. I början var det spännande och vi tyckte det var jobbigt att alla kastade sig över oss, nu har jag vant mig och fick gå ifred och kika. Marockanerna tycker om att prata, det går bra att säga hej och sedan gå vidare. Hoppas på lite fina bilder.

 

Jag tittade i många lampaffärer, till slut hittade jag en lampa som påminner om den som finns över sängen här på Riaden. Pratade med ägaren som säljer till en affär på Kyrkogatan i Malmö. Affärsinnehavaren hade varit och spelat flöjt på Roskildefestivalen på 90-talet men nu hade han två döttrar och reste inte längre. Inget socker i teet pga diabetes. Allt detta berättade han efter mitt lampinköp då han ville bjuda på te. Jag satt en stund och pratade och tittade på det fantastiska hantverk som finns i många lampor. Tur jag redan bestämt mig annars hade jag nog inte kunnat välja.

 

Tillbaka på Riaden blir det en stund med ytterligare en bok innan det är dags för packning (kan bli svårt) och middag på någon trevlig restaurang. Det har varit en fin vecka och Marrakech har verkligen arbetat sig in. Att bo på Riad var ett bra val, framförallt var det skönt i början när världen utanför kändes lite jobbig att ta till sig, nu är det vilsamt och vackert. Lågmäld marockansk musik, fågelkvitter och utomordentligt vacker inredning tillsammans med trevlig personal gör att det känns fullt möjligt att återkomma hit.

Efter en härlig förmiddag i solen på altanen beställde vi bil och chaufför och åkte till Demnate, ca 1,5 timmars körning från Marrakech. Liten by mitt i bergen med absolut ingenting för oss. Vägen dit var bra och vidderna nästan oändliga med Atlasbergen mjukt böljande i bakgrunden. Jorden mörkröd, intensivt gröna fälten, sannolikt någon slags spannmål, berg, blå himmel och ulliga små fotogenique moln. Fårskockar vaktades mest av äldre och betet verkade vara bäst närmast vägen.

 

Från Demnate åkte vi ytterligare 6 km vidare mot en bro över en stor klyfta. Det blev fotografering och te i kyla på terassen, fliströjor kom väl till pass. Runt bron fanns lite mindre restauranger men det kändes som om the var tillräckligt och jag hade inte velat planera att inta någon större måltid där. Vi hade fyra brödkakor som inhandlats till det facila priset av fem kronor för alla fyra med oss, det räckte.

 

Chauffören var trevlig och berättade en del om Marocko. I Marrakech bodde för några år sedan 1, 5 miljoner människor och befolkningen i Marocko uppgår till ca 33 miljoner. Den mesta elen kommer från vattenkraft men även solkraft börjar nyttjas. Tack vare Atlasbergen, som har snö och t o m skidlift, lider landet inte av brist på vatten. Vattenledningar ovan jord syntes på sina ställen runt fälten. 

 

Medellönen i Marrakech var enligt taxichauffören ca 2.200 dirham i månaden, ungefär lika mycket i svenska kronor. Man betalar ingen inkomstskatt men däremot betalar markägare någon slags miljöskatt. Chaufförens modersmål var arabiska, en dialekt som inte alltid är så lätt för andra araber att förstå, även om han förstår dem. Dessutom pratade han bra franska, vilket jag tyvärr inte gör, särskilt inte med marockansk brytning. Engelska med lite franska inslag fungerade bra, kanske inte just kring skattefrågor, dock.

 

Tillbaka i Marrakech blev vi avsläppta på Djema el Fna och åt på en restaurang med utsikt över torget som var fyllt av aktivitet. Kaffe på favoritstället vid kanten och sedan en tur i souken. Småkakor inhandlades och en tveksam hennamålning ritades på en hand, påminde mest om kamelbajs så den torkades snabbt av. Efter att ha tagit del av cirkusen runt torget var det dags för ytterligare en kväll på altanen, lite bekymrade är vi för hur vi ska hinna dricka upp vårt medtagna vin innan vi åker hem. 

 

 

Strålande sol idag och det blev många timmar på altanen. Istället för grisskär blev jag mörkröd. Inte mycket till lunch, kaffe och macka, och vi tog oss vid femtiden mot souken. Det blev god mat på Cafe Arabe någonstans i souken. Faktiskt kunde de blanda Margarithas också. Det går absolut att gå ut och dricka vin, öl eller vad man önskar trots att vi är i ett muslimskt land.

 

Vi satt på en innergård på restaurangen, kändes som inomhus men jag tror att taket gick att rulla bort, precis som på vår Riad. Precis innanför oss var en alkov med målat trätak och en ny sorts tusen och en natt lampa med många små lampor med måne och stjärnor hängande från en rund moderlampa. Promenad hem och lite kvällssnack på altanen.

 

En tur till den judiska marknaden idag, trevligt, vänliga människor och en omelett på torget. Många mattaffärer tills två tröttnade och besökte ett palats istället. Jag körde en mattaffär till och minsann, där var den, min matta med tre tekniker, vävd, knuten och broderad i varma, glada färger.

 

Marockanskt hammam lockade, vi blev skrubbade, insmorda i svart lera och masserade. Därefter manekyr och pedikyr, allt till det facila priset av knappt 500 kr.  Myntate till det och en promenad hem i kvällsregnet sitter vi nu i vår underbara Riad och väntar på marockansk kefta med grönsaker, sallad och med apelsin i kanel till efterrätt. Desmå fåglarna piper förskräckt omkring oss, de kommer inte ut när taket är utrullat, eller så trivs de bara här innei värmen.

 

Riaden är fridfull, med lugn arabisk musik, dämpad belysning och en doft av kryddor och rökelse. I vårt rum har vi öppet till innergården hela natten och vaknar till melodisk fågelsång varje morgon. Människorna är väldigt vänliga och vi känner oss väl omhändertagna. 

 

Innan maten här vi utropen från mosken, Allah akhbar, gud är stor. Vid givna tider varje dag försvinner en stor del av männen in i moskeerna som tycks finnas överallt. Klädstilen här är mycket blandad, många går i hellånga fliskaftaner med luva, skulle kunna tänka mig en sådan i soffan hemma. Kvinnorna har blandad klädsel, alltfrån vanlig västerländsk, även om det är förhållandevis <sällsynt, till sjal om huvud vidare till heltäckande med skydd för ansiktet, handskar och små möjligheter att se ut. De flesta vi ser är män. Vi har börjat känna oss hemtama och det är ganska trivsamt här.

På väg till den nya staden passerade vi Koutoubiamosken och de vackra parkerna runtomkring. Ett långt stopp blev det på Cooperative Artisanale de Femmes de Marrakech. Mycket trevliga affärer med fasta priser, bra kvalitet och bankomat utanför.Eftter en l'tt lunch lyckades vi verkligen ta oss till Gueliz, som den nya staden kallas. Kul att ha sett och hyfsad mat p[ en marockansk restaurang innan det blev taxi hem och whisky i ;sregn och kyla p[ altanen. Tjocka tr;jor och handdukar hindrade oss fr[n att forfrysa.

Söndagen började svalt men vi njöt av frukost på takaltanen. Någonstans mitt bland pannkakorna tittade solen fram och det blev flera timmar i solstolen efter det. En pytteliten pool, som någon trodde höll 18 grader men som jag är säker på var mycket närmare fryspunkten, erbjöd svalka i hettan.

 

Försökte mig på att lägga ut bilder på nätet men efter en viss kamp med riadens tangentbord som innehöll en blandning av franska och arabiska bokstäver gav jag upp.

 

 Efter en extra dusch vandrade vidare mot Djema el Fna, som är ett världsarv. På det stora torget fanns massor av människor och vi tittade på dansande kobror och drack nypressad apelsinjuice. Vi intog en inte alltför imponerande lunch två våningar upp på en turistinspirerad restaurang innan vi närmade oss souken.

 

Det lär finnas 8.500 affärer i souken men vi var måttligt imponerade,både av kvalitet och priser. Trots det kom vi ut med lite av varje, tekanna, kopparfat och en ganska rejält stor matta.

 

Stärkte oss med olika varianter på kaffetemat innan vi beslutade oss för middag på torget. I guideboken står det att man absolut ska prova de provisoriska kökens mat. Här visades verkligen de sämsta sidorna av båda kulturer fram, ettriga inkastare försökte få in oss på deras "restaurang" och jag blev förbannad. Nåväl, nyfikenheten segrade och vi landade vid ett av långborden, fick halvvarm mat med tveksam smak och kyparen krävde samma pris som på finare restaurang. En erfarenhet rikare.

 

Promenad hem till vår Riad, vår oas i tillvaron. Whisky på altanen jagade alla eventuella baciller på flykt.

Igår var det tidig morgon med flyg från Kastrup klockan 06.00. Så var vi också på plats i Marrakech redan 09.40 med en timmes tidsskillnad. Eftersom Marockos valluta dirham inte tillåts föras ut ur landet började vi med att ta ut pengar på bankomat på flygplatsen.

 

Förbeställd taxi tog oss till vår vackra riad, Riad Viva. En riad är ett gammalt större hus eller palats som byggts omtill en slags bed and breakfast. Vår riad har sju rum runt en innergård med utsökt keramik, en blomsterklädd fontän i mitten och lampor från tusen och en natt som skapar ha-begär.

 

Väl installerade var det dags att ge sig ut i staden för en lunch som inmundigades på en takterass över atlasbergen som delvis doldes av soldis.  lammmmkött smakade gott men vi insåg att vi borde beställt grönsaker, ris eller liknande till.

 

Vi beslöt oss för en tre timmars hästtur,dvs sittandes i vagn bakom hästarna. första stoppet var Parque Majorelle, Yves Saint Laurents privata hus med speciell trädgård. Bambu, kaktusar, färgglada krukor och mycket kobaltblått.Vidare mot den rikare delen av Marrakech med trädkantade gator, murar med glasskärvor överst och nästan inte en människa i sikte. Därefter lädergarveri med andra arbetsvillkor än hemma. Givetvis kunde vi handla lädervaror i slutet.

 

Efter en lång dag hade vi beställt  middag på riaden. Dukat med glas med guldkant och rosenblad på vit duk, borden omkring med pärlor och blommor i en ljuvlig miljö fick vi en mycket välsmakande måltid. Kvällen avslutades på takterassen och sedan var det nog ingen som hade svårt att sova.