resmarie

Risfält


Kakaoböna





"Vår" bil


Teplantager vid Nuwara Eliya.


Vaniljstänger










Sri Lanka är mycket låglänt vilket gjorde att tsunamin 2004 fick långtgående effekter, ca 37000 döda. I mitten finns berg på upp till 2000 möh.

Första anblicken av staden i kvällsljus.


Vårt engelskinspirerade rum på Hotel Galway, blommiga gardiner på det och en annan blommig fåtölj samt englas-fönster.


Blad att tugga på och namnet är helt borta just nu, vilket inte beror på att jag har tuggat på några blad.




Nuwara Eliya ligger högt upp, ca 1.900 möh, och kallas för Little Brittain. Engelska hus, engelska grönsaker har odlats där och den engelska posten är fortfarande igång. En del shopping här, bl a finns Vintergatan där man säljer tröjor och vinterjackor.

Teplockarna är ofta tamiler och är några av de som har sämst betalt på Sri Lanka.


Vi besökte Mackwood. Nästan alla teplantager har engelska namn.


Teodlingarna högst upp, ca 1.900 möh, snuddar vid molnen.





Två ton teblad läggs på varje band, lufttorkas via fläktar i tolv timmar och då återstår ett ton.









Ganska estetisk tefabrik, tycker jag. Någon gammal fabrik har gjorts om till lyxhotell. Arbetsmiljön lämnar nog en del att önska däremot.

Tidigare odlades kaffe på Sri Lanka men på 1870-talet drabbades kaffeplantorna av en bladsjukdom och engelsmännen planterade då in te. Man tillverkar mest jäst te, vanligt svart te som vi har hemma. Det finns dock en mängd olika sorters te beroende på storleken på bladen, hur de är rullade mm. När vi var där var många maskiner avstängda eftersom det varit sol dagen innan och då kan man inte plocka. Det som plockas är de två yttersta bladen samt ett skott i mitten. Ungefär var sjunde dag ger en teplanta nya skott. En planta kan leva i ca 60 år och jag hade lite svårt att få reda på om man bedrev växelbruk men det verkar inte så. Förutom teplockning måste man ju rensa ogräs, plantera om mm. Konstgödsel används och plantorna sprutas mot insekter och sjukdomar.

För en gångs skull kvinnor i arbete. Siden eller bomull vaxas i omgångar och färgas med ljusaste kulören först, sedan vidare i färgskalan, ett komplicerat arbete när det är många färger i bilden. Arbetet utförs endast i dagsljus. En enda batik kan ta upp till 3 månader att färdigställa.


Färgbad. Man använder importerade färger, inte naturfärger utan kemikaliska. Dessa fixeras i de olika baden ovan. Otroliga batiker, en del tillförs även broderier och "glitter". Mycket imponerande arbeten.

Flying foxes, dvs fladdermöss. Fanns i massor, gillade vi inte.


Fikuslunden. Massor med älskande par överallt, dock enbart tjejer-killar. Detta är stadens stora mötesplats.











Orkidehuset.

Cecilia ställer in luftkonditioneringen. Dörren måste hållas stängd pga apor.


Tidig morgon utanför vårt fönster.

Kandy är Sri Lankas kulturella huvudstad och öns näst största stad. Kungariket i Kandy stod emot de västerländska erövrarna längst.

Påfågeldans.


Onda andar


Kändes svårt med den manliga värdigheten i dessa kostymer.

Dans från Kandy utförs oftast av män iklädda fantasifulla kostymer. Vi frågade vår chaufför Henry om detta förekom utanför turistsäsong men han menade fullt och fast att det är vanligt med denna typ av dans vid festligheter. I samband med Perahera, en festival till Tandens ära, dansas det livligt.

Cecilia med vår chaufför Henry.


Från detta torn höll (håller?) presidenten sina tal.








Innanför dörrarna förvaras vad som sägs vara Buddhas tand, innesluten först i sex silverkärl och sedan i ett guldkärl ytterst, behängt med kedjor och ornament.





Hur gör man för att inte stjäla doften från Buddha?







Många buddhister tror att Buddhas tand är den mest värdefulla egendomen i världen och politiskt har man hävdat att den som äger tanden styr över Sri Lanka. Buddha kremerades men delar av honom räddades till eftervärlden, däribland tanden. Många turer har det varit kring denna tand, bland annat har den varit gömd i prinsessan Hemamalas hår för att inte hamna i fiendehänder. På 1500-talet togs den tillbaka till Indien och pulvriserades, brändes och askan kastades i havet. Men: tanden omformerade sig själv och hamnade i Kandy 1592, där den varit sedan dess. Britterna har inspekterat den och ansåg att med en längd om 5 cm var det sannolikt en krokodiltand vilket inte verkar ha accepterats fullt ut.

I juli-augusti firas Perhera, en festival där Tanden tas ut ur templet och bärs omkring på elefant, då förvarad i en silverställning på elefanten. Ett hundratal elefanter medverkar och de transporteras till Kandy på lastbil. Den senaste elefanten som dog på 80-talet finns uppstoppad att beskåda i en separat byggnad. Var den nu tjänstgörande, levande elefanten finns framkom inte.

Mycket rofyllt och vackert tempel oavsett vad man anser om tanden.

Gött att vara elefant här, tror vi.


Titta vad som dök upp ur snåren!














Cecilia på elefanten.


Tvätt med kokosskal.

Vi besökte den privata elefantparken där det gick att få mer närkontakt med djuren än på den statliga varianten. Vi var nöjda.

På väg från Negombo till Colombo.


Bussen. Aircondition via öppna fönster.


Kläd o prylmarknaden.


Matmarknad.





Byggarbetare i byggställning.


Barefoots fik.


Chokladkakan o Cecilia.


Galle Face Hotel. Hit kommer alla människor förr eller senare, sägs det.


Strandpromenaden med World Trade Centre i bakgrunden.





Oerhört trångt på tåget. Luft via öppna fönster och fläktar i taket.

Vi var sådär förtjusta i Colombo och det blir nog inget återbesök. Hemskt mycket oväsen och larm.

Den fallna palmen tas omhand.


Utsikt från solstolen. Stranden rejält tilltagen. Det går kraftigt nedåt innan havet kommer och det finns rejäla vågor och dyningar.


Båtarna görs till en stabilare katamaran med en tillhuggen trädstam.


Här med segel på tork.


Måste ju visa att vi jobbar också.


Fantastisk mat på Lords Restaurant, inte vidare snyggt fotograferad. Kan berätta att de bilder som innehöll både en av oss och maten var ännu värre. Vitt och rött ris i mitten, diverse delikatesser runtomkring. Den delikata kycklingen med cashewnötter syns inte. Intressantast i smak var inlagd mango med kanel och ingefära, helt ny smak för mig, lite konstigt sur kombination, vet inte om jag gillar eller inte gillar, måste prova igen!

Utsikt från balkongen


I badrummet


Stranden





Fallen palm i stormen


Spa-avdelningen