Lördag resdag med förhinder
Jättemycket folk på tåget från Helsingborg till Kastrup, vi fick stå hela vägen. Lika mycket folk på Kastrup och det tog långt tid innan vårt flyg till London annonserades. Till slut kom vi iväg en dryg timme för sent. Trots att piloten trampade gasen i botten eller vad man gör på ett flygplan kom vi en halvtimme för sent till London och missade anslutningsplanet.
Ingen tog emot oss på Heathrow utan vi stoppades när vi försökte checka in och hänvisades till ombokningskön. Är det bra att veta hur länge man ska stå i kö eller inte? Det var diskussionsämnet i kön tre timmar senare när vi började närma oss luckan. Tre timmar på stengolv fick oss att bli stumma i benen och det hjälpte att gunga och stretcha. Mor o en son i taget satt på en bänk vid sidan och väntade. Vi som stod i kö pratade med ett trevligt par som var på bröllopsresa. Vi diskuterade vilken attityd vi skulle inta när vi kom fram och längtan efter ett glas rödvin samt mycket annat mellan himmel o jord. Undrade varför det knappades så mycket på datorer bakom disken.
Det var inte många kvadratmetrar vi rörde oss. En man vrålade till av ilska med jämna mellanrum men i det stora hela var stämningen hyfsat lugn. Det verkar dock inte som ett kul jobb att sitta där bakom disken och bli skälld på en lördag kväll. Pratade med kvinnan som vi hamnade hos, hon hade förlängda, blå naglar och knappade frenetiskt. Hon hade jobbat sedan klockan sex i morse och nu, drygt 13 timmar senare, var hon fortfarande vänlig. Ingen kul lördagskväll? Jo, hon brukade tänka att hon var glad att hon hade jobb, det är många som inte har något. Och imorgon är hon ledig!
Vi blev ombokade till flyg imorgon förmiddag, hon checkade in oss, skickade vårt bagage till rätt flyg, skrev ut bussbiljetter till oss (det blev åtta stycken totalt) samt hotellvoucher. Inte konstigt att det knappades. Vi har nu åkt buss en kort stund och landat på Renaissance Hotel där vi har två rum samt ätit buffé. Imorgon bjuds vi på frukost och sedan är det dags att åka buss igen.
En dyr historia för British Airways, detta. Hade de haft mer än en timme mellan flighterna hade de kunnat avskeda halva styrkan på ombokningsavdelningen. Skulle förstås vara synd på min kompis med de blå naglarna…
Dags för sängen. Som Mor säger, det är jobbigt att resa även om man inte kommer dit man ska.
Ingen tog emot oss på Heathrow utan vi stoppades när vi försökte checka in och hänvisades till ombokningskön. Är det bra att veta hur länge man ska stå i kö eller inte? Det var diskussionsämnet i kön tre timmar senare när vi började närma oss luckan. Tre timmar på stengolv fick oss att bli stumma i benen och det hjälpte att gunga och stretcha. Mor o en son i taget satt på en bänk vid sidan och väntade. Vi som stod i kö pratade med ett trevligt par som var på bröllopsresa. Vi diskuterade vilken attityd vi skulle inta när vi kom fram och längtan efter ett glas rödvin samt mycket annat mellan himmel o jord. Undrade varför det knappades så mycket på datorer bakom disken.
Det var inte många kvadratmetrar vi rörde oss. En man vrålade till av ilska med jämna mellanrum men i det stora hela var stämningen hyfsat lugn. Det verkar dock inte som ett kul jobb att sitta där bakom disken och bli skälld på en lördag kväll. Pratade med kvinnan som vi hamnade hos, hon hade förlängda, blå naglar och knappade frenetiskt. Hon hade jobbat sedan klockan sex i morse och nu, drygt 13 timmar senare, var hon fortfarande vänlig. Ingen kul lördagskväll? Jo, hon brukade tänka att hon var glad att hon hade jobb, det är många som inte har något. Och imorgon är hon ledig!
Vi blev ombokade till flyg imorgon förmiddag, hon checkade in oss, skickade vårt bagage till rätt flyg, skrev ut bussbiljetter till oss (det blev åtta stycken totalt) samt hotellvoucher. Inte konstigt att det knappades. Vi har nu åkt buss en kort stund och landat på Renaissance Hotel där vi har två rum samt ätit buffé. Imorgon bjuds vi på frukost och sedan är det dags att åka buss igen.
En dyr historia för British Airways, detta. Hade de haft mer än en timme mellan flighterna hade de kunnat avskeda halva styrkan på ombokningsavdelningen. Skulle förstås vara synd på min kompis med de blå naglarna…
Dags för sängen. Som Mor säger, det är jobbigt att resa även om man inte kommer dit man ska.
Kommentarer
Trackback
