resmarie

Lite senare frukost idag, inte förrän 08.30 inmundigades samma frukost som igår. Vi tog oss bort till floden och funderade över vilken strategi vi skulle ha när vi valde båt? Vi valde strategin första som frågar tar vi och betalade 400.000 kip för två personer till Pak Ou grottan. Två timmars båtfärd norrut, besök i en liten by samt i grottorna, och en timmes färd tillbaka igen.

Underbar färd på floden, först lite svalt men på hemvägen värmde solen gott. Besöket i byn gjordes via en gräslig bro över dynga och jag fick svindel när det mindre stabila bamburäcket vid sidan försvann och återvände istället till båten. Fredrik sade att det var nog lika bra för det var nog billigare. Fredrik köpte två sjalar för 5 dollar, handvävda, av ren snällhet för att det var så fattigt i byn. Det funkar lika bra med dollar eller baht här som kip.

Grottan med pensionerade buddhor var lättare att nå. Som en broschyr för Asien är landskapet runt omkring, karstformationer, vita moln, vackra båtar och den ogenomträngligt bruna Mekongfloden. Det måste vara en härlig plats för Buddha att vara pensionär på. När templen får donationer eller skaffar en ny finare Buddha flyttas de gamla till grottan.

Färden tillbaka gick nedströms och därmed fortare. Vi åt lunch i en av kolonialvillorna och sedan fikade vi på Scandinavian Bakery. Har inte ätit en strassburgare sedan Farbror Lennart sålde bageriet.

Vi tog oss in på National Museum, där kungen bodde fram till socialistövertagandet 1975, i sista minuten innan de stängde. Flitiga personer städade trappan med högtryckstvätt, våtdammsugare och kvast. Det blev mycket finare. Vi kunde fotografera bäst vi ville i lugn och ro men tyvärr kom vi inte in.

Istället gick vi upp mot Mount Phou Si för att titta på utsikten över Luang Prabang. Det var ca 328 steg uppför och svetten lackade i kvällssolen. Utsikten ner mot gamla stan, som är ett världsarv och ett välförtjänt sådant, skymdes fullständigt av träd men åt andra sidan var det fint. Kändes lite som en onödig övning.

Runt templet säljs små fåglar i minimala burar som man ska släppa ut för att önska sig något och bringa lycka åt sin familj. Jag vill inte uppmuntra någon att behandla fåglar så och kan därför inte tänka mig att betala för denna hantering.

Oavsett var man går så kan man handla något. Både Fredrik och jag har nu oändligt med sjalar och andra nödvändigheter. Tavlor t ex, målade på handgjort mullbärspapper, vi fotograferade konstnären. Väskor kan vara bra att ha. Och jag har köpt en sol till Arvid som tycker det är trist att det regnar hemma.

Nu en liten paus på terassen på hotellet innan det är dags för mat och kanske ännu en massage. Och så några sjalar förstås.

Frukosten kl 8 visade sig vara god, omelett, bacon, skinka, frukt, toast, te och juice, inte illa. För att orientera oss gick vi ut från hotellet och bort mot floden. Vi följde floden bort till en liten restaurang med utsikt över mötet mellan bifloden Khan River och Mekongfloden. Här beställde vi öl och mangoshake och njöt av utsikten. Vi uppmanades att vara tysta och det kändes inte som ett stort problem, normal samtalston räcker! Fredrik tog en sväng över bambubron och jag tog en mangoshake till.

Templet Wat Xieng Thong fick besök och det var slitet men tjusigt.

Promenad via de franska kolonialvillorna tillbaka mot hotellet. Vi åt baguetter bland en otrolig mängd baguettesäljare, vars 40.000 kip (44 kr).

Dags att göra något med dagen, vi fick tag på en tuktuk-förare och bad att få bli körda till vattenfallet Tat Kuang Si. För 350.000 kip blev det verklighet och det var härligt att sitta på flaket och känna vinden fläkta och se det gröna landskapet passera förbi. Jag fick till och med användning för min medhavda tröja, det är ca 23 grader här när inte solen är framme och morgnar och kvällar kan kräva en extra tröja.

Vattenfallet var spektakulärt. Turister badade både här och där och det är tveksamt hur många halvnakna okända människor man vill ha med på sina bilder. Längst upp där det stora fallet var rådde tack och lov badförbud.

Lite försäljning vid parkeringsplatsen och sedan var vi på väg igen. Passerade en shopping mall som inte hade minsta likhet med de i Singapore.

Vi åt på lyxig restaurang vid floden för vars 50.000 kip (inkl vatten och öl, inte vin som är dyrt) och gick sedan vidare för att få massage. Fotmassage 1 timme kostade 50.000 kip och spanjoren efter försökte pruta, enbart löjligt. Min söta lilla laotjej arbetade hårt i en timme och mina stackars fötter mådde mycket bättre efteråt. Jag gav henne lite dricks istället för att pruta på den redan låga summan.

Efter denna intensiva dag avslutade vi med drink på hotellet, som är väldigt tjusigt. Enkelt men heter inte Indigo House för intet. Vi har båda rum med badkar mitt i rummet, skönt att ha eget rum med den planlösningen! Alla är vänliga och snälla men ingen känner igen oss vilket vi tycker är lite konstigt. Varje dag får vi frågan bor ni här? Här är totalt 12 rum så det är lite märkligt. Hotellets läge är perfekt mitt i stan och takterassen, som vi sitter på just nu, är vacker och lagom varm.

Taxin gick kl 05.00 till flygplatsen för första flyget till Bangkok, Peter och Anna flög istället till Phuket. Fredrik och jag gjorde Bangkoks flygplats i flera timmar innan nästa flyg avgick. Thai ställde för några veckor in flighten till Luang Prabang och vi flög nu med Bangkok Airways. Väskorna checkades in direkt till Luang Prabang och vi behövde inte reservtiden mellan planen som istället användes till shopping och mat.

Laos är stort och glesbefolkat och Luang Prabang ligger vid Mekongfloden inbäddat bland gröna berg. Visa erhålls vid ankomst, tag med en bild (står två stycken men vi behövde bara en) och 32 dollar.

Fredrik växlade 50 USD till kipp och fick drygt 400.000 kipp. Uttag i automaten är begränsade till 2.000.000 kipp, kul att vara miljonär! ATM-maskiner finns frekvent i Luang Prabang trots att guideboken hävdar motsatsen.

Taxi från flygplatsen kostade 50.000 kipp (ca 55 kr) och gick smidigt. En måltid inkl dricka kostar ungefär lika mycket.

Trots att allt är billigt är det lätt att göra av med pengar, vi började första kvällen på Night Market som är precis utanför vårt hotell Indigo House Hotel.

Eftersom enkelrumstillägget på Shangri-La, där kursen hålls, var hutlöst letade vi upp ett annat hotell i närheten på booking.com. Det blev Siloso Beach Resort som visade sig vara en fullträff på många sätt, dock är internet uselt här. Finishen på Shangri-La är lyx, här på Siloso Beach Resort handlar det om miljö.

Hotellbyggnaderna ser ut som svarta glaskuber och är gräsligt fula men låter vegetationen framträda och det känns verkligen som om vi är i djungeln, vi är trots allt bara 13 mil från Ekvatorn. Värmen från air-condition används för att värma upp poolen där vattnet består av källvatten. Utanför dörren här på rummet finns vattenreserven och i den simmar fiskar som jag tror är karpar. Vattnet renas genom sand och olika växter och tillsatsen är salt istället för klor. Poolen är 95 meter lång och oerhört vacker.

Vid byggnationen har man strävat efter att låta så mycket som möjligt av naturen finnas kvar och att så många ytor som möjligt ska vara öppna så att man upplever naturen. Korridoren utanför har således ingen vägg, bara tak som regnskydd.

Varje dag hålls guidade turer runt hotellet. Då är vi emellertid på kurs så de är inte aktuella för oss. Kanske Anna går en imorgon och då får vi väl rätta mina fel i efterskott. Hoppas att hon lär sig mycket the ”wormery”, dvs maskhuset, för jag tycker det är spännande att man har ett särskilt hus för maskar här på hotellet, som trots att det är billigare än Shangri-La inte är gratis. Allt matavfall hanteras av maskarna och resterna återanvänds som gödning.

Igår när jag satt och försökte surfa på internet vid poolen satt en väldigt pratsam ekorre mittemot. Den studerade mig noggrant och gick fram och tillbaka på glasräcket. Plötsligt skymtade jag en rörelse till höger om mig och en liten mus smet snabbt under trägolvet jag satt vid. Myggbekämpningen ska vara miljövänlig, åtminstone fungerar den för jag har inte märkt av några mygg. I hotellets broschyr står det ”Please don’t be afraid of our permanent guests, they are harmless and this is their home”.

På taket finns en trädgård som bland annat isolerar mot värmen. Dessutom är där en fantastisk utsikt! Här planteras nya växter och varför inte plantera i en gammal plastflaska?

Hotellet har vänlig personal en del med särskilda behov, t ex mongolism, autism eller fysiska handikapp. Alla här är trevliga och rara och servicen är god.

Det finns en naturstig, utsikten från hotellrummet mot havet är tjusig, det är bara kanske 50 meter till havet. Tvättmaskin och torktumlare finns tillgänglig, här finns restaurang, spa mm. Det enda vi saknar är egentligen internet men det kanske blir bättre till nästa gång.

Sammantaget känns det väldigt mycket bättre att bo här än vad det brukar att bo på stora hotell i Asien, kanske kan man bidra lite till att öka miljömedvetandet i Asien på sikt. Rummet är som vilket annat hotellrum som helst men samvetet mår lite bättre.

När jag så småningom visar bilderna är det väl bäst att jag börjar med att visa kursbilden, den obligatoriska. Kurshotellet har grodor som tema, det är grodor överallt, och eftersom min kompis Lisa gillar grodor måste jag ju fotografera dem till henne. Visst är de ganska söta?

Nåväl, idag fredag har vi haft ledig dag (sightseeing är en tuff sport och idag tog det mer än tolv timmar så ledig kanske är en tveksam benämning) och vi hade anmält oss till halvdagsutflykt i Singapore.

Botaniska trädgården

Första stoppet var Botaniska trädgården. En alldeles fantastisk trädgård och vi började med att gå igenom avdelningen för ingefära, som brukar lukta väldigt gott. Guiden var inte jättetoppen och det tar tid att fotografera så jag var inte helt fokuserad på vad hon sade.

Det är lite ont om tid här, det är mycket med både undervisning, hinna till poolen, sightseeing och läsning (om man vill kan man stressa även när man inte har något att göra) och internet fungerar inte så bra. Jag hinner helt enkelt inte skriva bildtexter och ladda in dem separat.

I början av bilderna från botaniska trädgården kommer bilder på några blommor som jag inte vet vad de heter. Spindelblomma kallar vi en av dem och det finns också en ingefära. Kanske den första är en påfågelsblomma? Vet du vad det är kan du ju lägga en kommentar.

Sedan tittade vi på orkideer, hur många som helst, den ena vackrare än den andra. Många uppkallade efter kändisar och besökare i Singapore. Min favorit är den svarta med vårtor eller om det ska se ut som små kompisar till insekterna med hår och allt. Liksom Monet har de en gång med gula blombågar, här är det orkideer istället för gullregn.

Grönskan är kompakt och det krävs mycket jobb för att hålla växtligheten i schack. På hotellet forslar de bort stora palmblad och klipper och fejar hela tiden, annars växer det igen. Bladen är ju inte precis små, eller hur? Vi hann inte se mer av den botaniska trädgården men den rekommenderas varmt. Trädgården är ett världsarv och det känns välförtjänt.

Chinatown

Efter botaniska var det dags för Little India men där leddes vi direkt till turistkvarteren och det kändes inte så kul. Hoppar direkt till Chinatown istället, här hoppade vi sedan av den gemensamma turen. Först ses en familj på väg ut från templet, de var så vackra!

Tänk att Singaporianerna kan åstadkomma ordning och reda till och med i Chinatown! Fläckfritt och med många spännande affärer. Kan rekommendera House of Zhen Pte Ltd, 252 South Bridge Road, de finns på Facebook men har ingen hemsida. Trevlig affär med fantastiskt hantverk.

Efter shopping blir man hungrig och idag körde vi MacDonalds. Kommer bild, varför skall man bara lägga ut mat på delikatesser hela tiden?

Raffles

Så var det då äntligen dags för Raffles Hotel och en Singapore Sling! Särskilt Fredrik njöt av att kasta jordnötsskalen på golvet, tur vi inte har jordnötter på jobb. Trots en halv mil lång lista på ingredienser var det en väldigt god drink. Undrar om bartendern blandar sig en drink när han kommer hem?

Peter såg lite blek ut om nosen när räkningen kom, det var en riktig turistfälla men kul att ha gjort det. Ett alternativ kan vara att beställa high tea på hotellet istället. Vi kollade runt lite i shopparna och sedan var det dags att gå vidare.

Tunnelbana

Vi började känna oss lite matta – kan det ha varit drinken – och tog tunnelbanan till Bayfront. Tunnelbanekartan är oerhört förvirrande, den fungerar inte alls som på andra ställen. Väldigt svårt, tyckte jag. Som tur var är människor snälla och hjälper gärna till.

Äta och dricka får man inte göra i tunnelbanan, det kostar 500 Singaporedollar extra, ca 3.000 kr.

Gardens by the Bay

Nåväl, vi tog oss ut till Gardens by the Bay, ett nyanlagt trädgårdsområde som lite påminner om Avatar. Ungdomarna pallade inte trycket och åkte hem men jag löste biljett till båda växthusen, the Cloud Forest conservatory och the Flower Dome. Den förstnämnda var fantastisk med världens högsta inomhusvattenfall precis innanför ingången. Hiss till högsta våningen och sedan gick man omkring på de där smala gångarna som stack rakt ut i luften som ni ser på bilderna. Högt var det. Ganska obehagligt. Men fantastiskt tjusigt. Favoriten här var de köttätande växterna. Insekten lockas ned i trumpeten där den sedan fastnar och förhoppningsvis snabbt drunknar i blommans vätska.

Ser du vilka blommor som inte är riktiga utan är byggda i lego?

Skulpturerna på området var en stor del av behållningen. Otroligt skickligt hantverk.

Blomhuset var inte lika fascinerande, kanske beroende på att man höll på att byta ut nuvarande halvvissna mot julutställningar. Emellanåt kom det dock en doft av någon särdeles väldoftande växt och hjärnan letade efter minnen. Var kände jag igen den doften från? Är det sommar nu? Vad är det som luktar så illa?

Halvdöd gick jag sedan till MacDonalds IGEN (det är åtminstone billigt) och nu var klockan så mycket att det var lika bra att stanna och titta på ljusshowen som de trädliknande skapelserna utstår två gånger varje kväll. Musik och ljus, ja, du ser på bilderna.

Hemtransport

Dagsattta sig hem. Först shuttlen mellan trädgården och tunnelbanan. Sedan två tunnelbanelinjer. Därefter tåg från shoppingcentret vid stranden till ön Sentosa (monorail, väldigt kort bit). Sedan taxibuss till hotellet.

Nu är det sovdags och mina fötter vill ha omvårdnad. Tror inte fotsprickan gillade vattnet i poolen, måste kanske gå på spabehandling imorgon? Eller hälla vodka på foten? Det blir i alla fall en kolossalt lugn dag vid poolen och inga utflykter mellan kurstillfällena imorgon, god natt!

Transportdag, två timmars flyg från Bangkok till Singapore. I Singapore är det skattekurs på hotell Shangri-La Hotel på Sentosa Island. På grund av ett absurt enkelrumstillägg har vi dock valt att istället bo på Siloso Beach Resort som visar sig vara ett eko-hotell vilket känns bra.

Sentosa är en ö som relativt nyligen (typ 70-talet) var ett ställe man inte gärna besökte men som nu hyser Universal Studios, Vattenland, Akvarium, sportaktiviteter i mängder, man kan paddla, hänga i trapets, åka Segway, åka linbana, ja, allt som går att hitta på. Hotellen avlöser varandra liksom mindre matställen och allt är dyrt, ja, ni förstår säkert hur det ser ut. En stor lekpark i fantastisk miljö men också en möjlighet för människor i storstad att göra helt vanliga aktiviteter som att cykla. Det kostar en avgift att ta sig hit till ön som för vår del ingår i hotellpriset.

Vädret har varit växlande, en del regn men mest molnigt. Värmen är det inget fel på, det är både varmt och fuktigt.

Vi tog skytrain till Siam Paragon för besök på hantverksavdelningen som ger en bra bild över thailändskt hantverk. Vilken tur vi hade, det var rea på flera små avdelningar! Mycket att titta, lukta och känna på. En silkesscarf i shoppingkorgen, en kashmirscarf och en handkräm med jasmin. Underbart att ha hemma kommande vintermånader.

Därefter ett besök i den lilla indigo-butiken. Indigo är blad från indigoträdet som används för att färga garn indigo-blått. I Thailand är de flesta tygerna vävda, i Kina används indigo bland annat för batiktryck. Det blev ett par meter tyg för alldeles för mycket pengar.

God mat på det, bokhandel och en Jim Thompson-affär så hade flera timmar försvunnit helt omärkligt. Varuhuset är öppet 10-22 för den ihärdige.

Skytrain åter till hotellet sedan taxi till Chinatown där vi gick runt bland damskor, leksaker, klistermärken och diverse andra nödvändiga ting. Det som liknade spettekaka visade sig vara fisktarmar. Elverket, liksom elkablarna, imponerade. Precis som i Kina kommer små män med likaledes små kärror och enorma packningar småspringande förbi. Mitt i alltihop är det absolut nödvändigt att ta sig fram på moped.

En rask promenad hem och sedan ett prydligt sällskap i taxi till Hotel Oriental, där vi beställt bord till kl 19. Herrarna hade denna gång långa byxor och ordentliga skor. Maitai på terassen följt av väldigt god mat och stor omtanke avseende matallergi. Väldoftande toalett med färska blommor och som vanligt tjusig inredning.

Kvällen avslutades med jazz i the Bamboo Bar med tillhörande drink, för min del en god Margarita. Som framgår av del av drinkhyllan på bilden finns det en del att välja på. Fasettslipade speglar, riktig och även imiterad bambu och utmärkt service gör det möjligt att njuta av både syn och hörselintryck.

Vi var mycket nöjda med vårt besök på Oriental och tycker att vi sett en hel del av Bangkok. En kort promenad hem sedan var det inte svårt att sova.

Innan årets skattekurs i Singapore passade vi på att göra Bangkok ett par dagar. Thai Air lämnade Köpenhamn med oss ombord under lördagseftermiddagen och väldigt tidig söndagsmorgon var vi framme. Alldeles för tidigt för att checka in på vårt välbelägna men enkla hotell Astera Sathorn vid Saphan Taksin.

En promenad ner till färjeläget vid floden och vi tog en tur på kanalerna för 1.500 THB för 4 personer, 1,5 timmar, knappt en hundring per person. Via stadens livsnerv Chao Praya floden tog vi oss längre in bland klongerna och passerade thailändska hem, rakning, tandborstning och frukost var aktuellt nu, samt skolor, tempel mm. Vi hoppade av på en liten marknad och tittade på olika frukter och annat spännande.

Båtturen avslutades vid Wat Pho, ett av Bangkoks mest kända tempel, som har en liggande Buddafigur i guld (inte massiv) som är 46 meter lång och 15 meter hög. Onekligen imponerande! Bangkoks tempel har restaurerats på senare år och målningar och utsmyckningar är i fantastiskt skick. Ingen minimalism här, tack och lov. Ibland kanske i mesta laget…

Wat Pho är också känt för sin massageskola och det går utmärkt att gå i lära där. Vi passade istället på att få varsin behandling, en halvtimmes kropps- eller fotmassage för under hundralappen.

En promenad i hettan bort till Khao San Road, back-pack-gatan, gav en annan bild av Bangkok och lite mat i magen.

En taxi förde oss vidare till Jim Thompson House. Här är vilsamt trots många turister och en fröjd för ögonen. Bra shopping (lite dyr), god mat, vacker inredning och ett lugn mitt i storstaden. Denna gång blev vi underhållna av två thaidansare.  

Skytrain tog oss vidare till hotellet där det blev ett kvickt ombyte och sedan gick vi vidare till Hotel Oriental för en kvällsdrink. Herrarna i sällskapet höll dock inte måttet klädmässigt, de hade för korta byxor, och vi blev därför inte insläppta. Istället tog vi en restaurang på vägen hem med en tjusig målning av gula magnolior på väggen som jag föll pladask för. Lite stor att ta hem, kanske.

Första dagen tog därefter slut och mitt ressällskap, som aldrig varit i Bangkok förut, kändes oss nöjda med att ha kommit förhållandevis rätt i tiden från början.

Eftersom jag för tillfället inte har tillgång till Internet lägger jag inte in några länkar. Det går lätt att själv googla resmålen eller titta i vilken Bangkok-guide som helst. Vi var ense om att ovanstående program skulle man också kunna göra under en tredagsperiod om man vill göra mer än att skumma på ytan.