Gatubilder Palma
Abaco
En kväll hamnade vi på baren Abaco. All frukt och alla blommor är färska, på golvet ligger rosenblad. Här spelas klassisk musik och det finns ett oändligt utbud av drinkar. Vi satt i ett mycket varmt rum en trappa upp. Baren ligger på Calle San Juan 1 och är helt klart värd ett besök!
Frukost i saluhallen, Palma
Klockan sju på morgonen innan kursen vandrade ett fåtal av oss iväg mot saluhallen i rask takt för att äta frukost inne i den lilla baren. På pyttesmå stolar fick vi lagad frukost med rödvin och kaffegök. Även maten var god, enligt Mats från Contrast serveras den bästa maten i Palma här. En kul upplevelse medan saluhallen öppnade upp.
Kurs
Dags för momskurs och gemensamma middagar. Denna efterrättsssamling var bäst!
Utflykt över Tramuntana-bergen till Soller
När vi kom var vi ju tvungna att köra och köpa mat så vi tänkte oss en liten tur till Soller. Ingen väg gick dock över bergen mot Soller och sedan hamnade vi lite fel så det blev en minst sagt rejäl tur.
Vi började med besök på en vingård, Castell Miguel. Därifrån råkade vi hamna i Pollenca. Någonstans på vägen är bilderna på den fantastiska utsikten tagna, tror att det är vid Puig Mayor. Där var vi så fruktansvärt hungriga att vi kastade oss över den stackars mannen i kiosken och inhandlade glass samt ett paket kex som sedan snabbt gick åt - är nog skyldig dig några kex, Cecilia. Vidare längs de slingriga bergsvägarna mot Soller där vi tänkte äta men då var vi helt förbi av hunger och lyckades inte samla oss så att vi hittade restauranggatan. Körde vidare mot Port de Soller istället, parkerade raskt i parkeringshuset och satte oss vid den första restaurangen vi hittade. Det kändes lite jobbigt att komma till alla dessa solbadande turister efter vårt lugn på Son Penyaflor. Körde därifrån mot Deia och vidare till Valdemossa, där det kanske betyder tur att röra vid Chopins näsa?
Någonstans på vägen passerade vi affären med ikat-tyger, lokalt tillverkade tyger, vackra men mycket dyra. Den lilla hyrbilen var underbar att köra, tur eftersom även entusiasten kan få nog av alla dessa kurvor vi passerade på smala vägar. Glad att vi inte hyrde en van.
Son Penyaflor, agroturismo i Alaró
Lite många bilder från Son Penyaflor, kanske, som vi bokade via booking.com. Trots den moderna bokningstekniken gick det inte att betala med kort. Vi lagade mat själva och det var ett utmärkt ställe för vår minikonferens. Totalt 7 rum och inte många gäster som stannade på plats hela dagen. Delar av fincan var från 1300-talet och i byggnaden bredvid kunde man hyra in sig för stora fester.
I närheten låg krogen Es Verger, se http://www.tramuntana.com/restaurants/es-verger/ och http://www.tripadvisor.se/Restaurant_Review-g642209-d1811495-Reviews-Es_Verger-Alaro_Majorca_Balearic_Islands.html. Vi kom dock varken till restaurangen eller till kastellet högt upp på klippan, beroende på tidsbrist och förkylning, det får bli en annan gång.
Mallorca
En tur till Mallorca är ju aldrig fel. Denna gång tillsammans med kollega Cecilia och vi har bokat agroturismo Son Penyaflor som ligger i bergen vid Alaro. Det är en gammal finca, dvs lantegendom, från 1300-talet. Huset är utbyggt i etapper, allt i sten med underbara slitna golv, rustika väggar och gnisslande dörrar som behöver hyvlas av i underkanten, jag får slå mig in i mitt rum. Rummet har en enkel elegans med textilier i ljust blått. Fantastisk utemiljö med skuggande träd och en lagom stor pool med blå mosaik. Hela stället är en fröjd för ögat och en lisa för själen.
Smala, muromgärdade vägar leder hit och så klart även härifrån. Igår tänkte vi oss en kort tur till Soller för att proviantera. Det resulterade i en biltur över nästan hela västra Mallorca och Tramuntara bergskedja.
Vi började med spontanbesök på vingården Castell Miguel. Imponerande utsikt och vackra flaskor men vi åkte raskt vidare mot Pollenca ( lite felkörning) och därefter på slingriga bergsvägar mot stopp vid glasskiosk mitt emot en fantastisk utsiktspunkt. Bergen är hisnande vackra och tystnaden total. Lägg till lite hav och sol så blir det fantastiskt.
Så småningom hamnade vi i Soller där vi både åt och provianterade till vårt självhushåll. Helt plötsligt dök en annan kollega upp! Hemvägen gick via vackert belägna orterna Deia och Valdemossa, den senare besöktes för shopping och lite sightseeing. Det blev en lång dag i vår fina hyrbil som jag gillade kolossalt, en Mercedes med automatväxel som gått under 1000 mil. Gillade dock INTE biluthyraren, Rekord, som tog liten hyra hemifrån inklusive självriskeliminering men som när vi kom hit hävdade att vi hade undermålig försäkring och blåste oss så det stänkte om det.
Idag har vi bilstrejkat och stannat i vår behagliga miljö, visserligen med en mängd arbetsmaterial hemifrån, men ändå! Köket här är lite sunkigt men det har ändå fungerat bra att fixa mat där idag. Försökte betala vistelsen med kort men här fungerar bara kontanter, får se hur vi löser det imorgon.
Vi unnade oss en stund vid poolen, strålande väder idag. Så småningom gick solen ned bakom berget och jag älskar den stunden när lugnet sänker sig inför kvällen och ljuden förändras. En tupp började gala och hundar skäller en bit bort. Getingarna försvann och någon enstaka mygga visade sig. Ställets katt går i färg med sandstenen och jamar intensivt. Kanske har den inte fått mat idag när ställets ägare åkt till Barcelona?
Imorgon är det dags att återvända till Palma för konferens med ytterligare hundratalet personer och då tar lugnet definitivt slut. Känns underbart att ha fått njuta av vad som känns som ett genuint gammalt Spanien. Bilder kommer senare.
Kullaleden
Nedan följer bilder och text från Kullaleden, som jag gått i etapper från mitten av juni till mitten av september, med undantag för sträckan Djupadal (på Kullaberg) till Skäret. Jag som sett fram emot fikapaus på Flickorna Lundgren på Skäret, så har jag inte kommit dit än!
För information om leden, som är en del av Skåneleden, se http://kullaleden.se/
Från Helsingborg till Mölle har det gått utmärkt att kombinera bil med bussåkning för att kunna vandra olika etapper. Från Mölle vidare upp på Kullaberg bort mot Utvälinge har jag vandrat tillsammans med någon och haft tillgång till två bilar eftersom bussarna där går mera sällan men med bättre planering än min fungerar det förhoppningsvis med buss.
Från Kullaberg till Utvälinge är det betydligt färre personer ute och rör på sig, händer det något på vägen kan det således vara svårare att få hjälp.
Vandringen runt Kullaberg är betydligt jobbigare än övrig vandring, som är lätt men inte handikappanpassad. Jag har vandrat stora delar av sträckan i sandaler men på Kullaberg rekommenderar jag bättre skor.
Längs leden finns uppgifter om hur långt det är till buss mm på de flesta ställen och det går att helt enkelt gå så långt man orkar och sedan ta sig från leden.
Ibland är vi väldigt fokuserade på att upptäcka saker och ting långt bort. Vad skulle du vilja se där du bor om du var turist? Vad skulle du åka hit för? Det är kul att vara turist här hemma också! Kullaleden är väldigt vacker och varje gång jag kör bil mellan städerna här i nordvästra Skåne kommer jag i fortsättningen att tänka på det som jag vet gömmer sig bakom asfalten.
Kullaleden Kullaberg - Djupadal - Mölle
Idag var det dags för sista etappen på Kullaleden, trodde jag. Lisa kände sig redo för lite mer strapatsliknande vandring. Vi ställde således Lisas bil vid Skäret, där vi såg fram emot en sen lunch. Min bil parkerade vi vid Kullabergs parkering, gick upp till kiosken för att köpa glass, men de hade inte öppnat än. Kortare öppettider i september.
Nu gick vi på norra Kullaberg och det var fantastiskt väder! Många vackra scenerier. Dock var stigen väldigt kuperad och med tanke på hur långt vi skulle gå var vi inte pigga på några extra utsvävningar. Det var betydligt jobbigare att gå här än andra sträckor av leden. Vid några ställen var det också brant sluttning vid sidan av stigen. Det gick inte så fort att gå som vi hade trott men vi var väldigt nöjda med att vi klarade det och tänkte att det nog blev flackare sedan.
Det var inte mycket folk ute och jag hade inte velat gå denna sträcka ensam eller med hund. Vid ett tillfälle trodde jag att vi skulle bli överfallna av ett stort djur men det var bara en joggare som andades lite extra häftigt, vilket var glädjande.
I fårhagen träffade vi de rara tjejerna som ville ha hjälp med fotografering, det blev en extra bild till mig också. Någonstans i höjd med den vackra flugsvampen försvann de orangea markeringarna utan att vi lade märke till det och sedan var vi plötsligt på en rödmarkerad stig där vi inte visste vilket håll vi skulle välja. Efter att ha gått lite åt båda hållen bestämde vi oss för att gå dit där vi såg vatten och, mycket riktigt, snart såg vi hus och kände oss väldigt nöjda. Bestörta blev vi när vi såg att vi hamnat i Mölle, det var ju inte alls dit vi skulle!
Vi var vid vaktkuren på väg upp till Kullaberg och studerade kartan för att se var vi gått fel, började gå tillbaka och ångrade oss igen. Vi var trötta, hade gått i flera timmar och hade en tid att passa. Vi beslutade oss, efter viss vånda, för att ta bussen tillbaka till Kullaberg och ta oss hem. Fikade lite och gick tillbaka till busshållsplatsen och väntade. Såg sedan att bussen inte gick efter 31 augusti. Lisa frågade några som stannade om lift men se, det var inte aktuellt, de ville inte ha oss med. Vad göra? Bara till att gå från vaktkuren upp till parkeringen på vägen. När vi kom fram till bilen var vi så trötta att vi inte ens orkade gå omvägen om kiosken för att köpa glass! Det blev glass i Mölle hamn istället.
Vi funderade på var vi gick fel, vi passerade Djupadal, därefter, vid Ona Mosse ungefär, svängde leden kraftigt och där var ingen markering, för jag tittade särskilt efter det. Det är enda stället på hela leden där jag hittills gått fel. Markeringarna fungerar mycket bra.
Det betyder att det finns ytterligare en sträcka att gå... Får väl se om vi hinner det i år eller om det får vänta till våren! Vi underskattade också hur jobbigt det skulle vara att gå i kuperad terräng i jämförelse med enklare väg.
Kullaleden Jonstorp - Utvälinge
En vecka in i september gjorde både Mor och grannens Ozzo mig sällskap mellan Jonstorp och Utvälinge, där Kullaleden börjar. Vi ställde Mors bil i Utvälinge och körde i min bil till Jonstorp. Denna gång var jag mycket noggrann med att se till att bilarna hamnade nära intill leden.
Jag hade aldrig varit här förut och hade inte riktigt koll på naturen. Både Mor och jag vandrade i sandaler, vilket gick bra men kanske inte var optiimalt eftersom första halvan av turen gick igenom djurhagar och det gällde att se sig för så att man inte trampade i något olämpligt.
Märkningen av leden är mycket tydlig med små orangea fyrkanter. Ozzo var inte särskilt förtjust i hängbron och inte heller i de två trappstegar som kom längre fram på leden. Lite godis och möjlighet att låta honom krypa under staketet längre fram var bra. I början av turen nyttjade han flexikopplet flitigt men efter en dryg mil gick han lugnt vid sidan av oss utan längtan efter några särskilda strapatser.
Vi fikade (jag bakade många pizzabullar när jag höll på med det i somras) och såg då det enda övernattningsstället längs leden. Det mörka huset bakom Mor innehåller träbritsar för den trötte! Trevligt ställe att campa på, gissar jag, inga kor där.
Efter den vita sanden på stranden i Farhult ändrade naturen karaktär och hagarna försvann, det blev mer att titta på. Massor med fåglar hade samlats i det långgrunda vattnet och stället är säkert toppen för ornitologen. Jag tyckte inte att detta var den bästa delen av leden men det kan också bero på att vädret inte var särskilt bra. Vi var väldigt glada att vi slapp regn, klarade oss undan med några enstaka droppar. Skönt att veta att det fanns regnjacka i ryggan!
Kullaleden Skäret - Jonstorp
I mitten av augusti var det dags igen, denna gång tillsammans med väninna Lisa. Eftersom Lisa inte vandrat på länge ville hon inte börja på Kullaberg utan vi körde med två bilar mot Jonstorp, där vi lämnade Lisas bil. Därefter körde vi vidare till Skäret där vi ställde min bil, precis utanför Flickorna Lundgren som är världskända (åtminstone i Skåne) för gott kaffe, fika och lättare tilltugg. Något hundratal meter därifrån ligger gourmetkrogen Rut på Skäret. Trots detta lyckades vi ta oss ut på vandringsleden.
Vi hade valt en fredagseftermiddag och som ni ser av bilderna var det nästan magiskt vackert. Lättvandrat och med små trevliga hamnar, vackra hus och ett fantastiskt ljus. Mycket trevlig del av leden.
Vi hade inte riktigt kollat var i Jonstorp vi ställde bilen men hittade den utan några större besvär. Lisa körde mig tillbaka till min bil och därefter körde hem till Lisa där mannen förberett kräftor med tilltugg. Fantastisk sommarkväll!
Kullaleden Mölle - Kullaberg
I slutet på juli följde både sönerna med för att gå från Mölle till Kullaberg. Vi körde till Mölle och parkerade i närheten av platsen jag tagit bussen från tidigare. Eftersom det var KOLOSSALT varmt valde vi att börja vandringen vid 18-tiden.
Det var kul att gå från Mölle förbi badplatserna som varit på alla bilder om badsynden i Mölle från början av förra seklet, trots att jag är skåning har jag aldrig varit där förut. Även stigningen uppför Kullaberg gav en hel del vackra vyer. Därefter hamnade vi i en mängd kohagar utan någon utsikt alls. Inte ens våra goda, hembakade pizzabullar piggade upp. När vi kom fram till Kullaberg beslutade vi oss därför att inte gå ner den norra sidan utan följa bilvägen i mitten för att ta oss hem på snabbaste sätt.
Vid fyren på Kullaberg är det fantastisk utsikt och härligt - men inte helt enkelt - att gå på stenarna ner till vattnet. Det går utmärkt att köra bil dit och bara njuta. Under sommaren är glasskiosken generös med öppettiderna.
Kullaleden Örestrand - Mölle
En vecka senare, i mitten av juli, gjorde grannens hund Ozzo mig sällskap från Örestrand till Mölle. Han åkte glatt med mig i bilen till Örestrand. Det var väldigt varmt och jag hade mycket vatten med till Ozzo, som jag inte kände särskilt väl (han har nu förstått att med mig går man väldigt långt).
Ganska trevlig sträcka och mycket lätt att gå.
Väl framme i Mölle var det dags att åka buss tillbaka till Örestrand. Jag har aldcrig åkt buss med hund förut men det var ingen som sade något om att det inte skulle vara tillåtet. Ozzo hade nog aldrig åkt buss förut, han tyckte det var mycket konstigt att vi skulle sitta kvar när någon annan gick ut.
Väl hemma igen somnade både jag och Ozzo, båda helt slut både av att gå, av värmen och av att lära känna varandra.
Kullaleden, Viken - Örestrand
Första inlägget om Kullaleden, från Helsingborg till Viken, finns publicerat 2014-06-15.
George gick med mig från Viken till Örestrand, som ligger norr om Höganäs. Vi körde bil till Viken och parkerade där. I Höganäs finns rikliga möjligheter till mat och när vi kom till Örestrand tog vi bussen tillbaka till Viken.
Dagen var en av de varmare i juli men med vatten i ryggan och pauser lite då och då gick det bra. Promenad utan lutning och lätt att gå. Förvånansvärt vackert och härligt att ha tid att gå och prata.
Grebbestad, Tanum och Smögen
Sverige är fantastiskt! Vi bodde på folkhögskolan i Grebbestad, ett väldigt trevligt ställe. Grebbestad behöver väl ingen beskrivning, titta på bilderna, det är otroligt vackert och det finns allt som turister behöver där. När vi ändå var i trakterna passade vi på att titta på världsarvet i trakterna, Tanums hällristningar. Museet intill har en trevlig shop med intressanta produkter, inte bara skräp. Vi fördjupade oss inte i någonting, en kort omväg och trevligt att ta del av. Vidare mot Smögen, där vi varit sedan killarna var små och som i för- och eftersäsong är enastående. I högsäsong är Smögen trångt. Vackert är det alltid!
Ven, bilder
Måste också få bjuda på ytterligare några bilder från Ven, ön mitt i Öresund. Dit kommer man med båt från Landskrona och under sommaren även från Råå. Hantverk och god mat finns på många ställen. Framförallt finns cyklar att hyra och en härlig natur. Vens whiskydestilleri är alldeles särskilt trevligt med ett enormt urval av whisky och god mat. Det går även att övernatta och konferera för den som önskar.
Helsingör och Shakespeare
Varje år i början av augusti har man en Shakespeare-festival i Helsingör, där finns ju trots allt Hamlets slott! Utomhusbio, föreläsningar och annat lockar. Shakespeare's Globe gästspelar och i år gavs Much Ado About Nothing som lockade till skratt. Förra gången jag var där såg jag Hamlet i regn och iskyla, nu bjöd Helsingör på strålande sol, sommarvärme och komedi. Ingen fotografering under pjäsen.
Ett nytt sjöfartsmuseum lockade, har hört myckett gott om det, men tyvärr var det stängt denna gång. Nåväl, bara att åka dit igen! En röd pölse, en tur i den lilla staden med fantastiska, flerhundraåriga hus sitter aldrig fel.
Köpenhamn i juli
Mina senaste bilder från Köpenhamn var från i februari i år och Nyhavn finns då fotograferat i vintersol. Såhär såg det ut i juli i år! I Köpenhamn är jag alldeles för sällan, från Skåne är det lätt att ta sig dit både via bron Malmö-Köpenhamn och via färjorna mellan Helsingborg-Helsingör och därefter tåg som går ofta. Och det finns hur mycket som helst att göra och titta på i Köpenhamn!
