resmarie

 

Idag var det dags för sista etappen på Kullaleden, trodde jag. Lisa kände sig redo för lite mer strapatsliknande vandring. Vi ställde således Lisas bil vid Skäret, där vi såg fram emot en sen lunch. Min bil parkerade vi vid Kullabergs parkering, gick upp till kiosken för att köpa glass, men de hade inte öppnat än. Kortare öppettider i september.

 

Nu gick vi på norra Kullaberg och det var fantastiskt väder! Många vackra scenerier. Dock var stigen väldigt kuperad och med tanke på hur långt vi skulle gå var vi inte pigga på några extra utsvävningar. Det var betydligt jobbigare att gå här än andra sträckor av leden. Vid några ställen var det också brant sluttning vid sidan av stigen. Det gick inte så fort att gå som vi hade trott men vi var väldigt nöjda med att vi klarade det och tänkte att det nog blev flackare sedan.

 

Det var inte mycket folk ute och jag hade inte velat gå denna sträcka ensam eller med hund. Vid ett tillfälle trodde jag att vi skulle bli överfallna av ett stort djur men det var bara en joggare som andades lite extra häftigt, vilket var glädjande.

 

I fårhagen träffade vi de rara tjejerna som ville ha hjälp med fotografering, det blev en extra bild till mig också. Någonstans i höjd med den vackra flugsvampen försvann de orangea markeringarna utan att vi lade märke till det och sedan var vi plötsligt på en rödmarkerad stig där vi inte visste vilket håll vi skulle välja. Efter att ha gått lite åt båda hållen bestämde vi oss för att gå dit där vi såg vatten och, mycket riktigt, snart såg vi hus och kände oss väldigt nöjda. Bestörta blev vi när vi såg att vi hamnat i Mölle, det var ju inte alls dit vi skulle!

 

Vi var vid vaktkuren på väg upp till Kullaberg och studerade kartan för att se var vi gått fel, började gå tillbaka och ångrade oss igen. Vi var trötta, hade gått i flera timmar och hade en tid att passa. Vi beslutade oss, efter viss vånda, för att ta bussen tillbaka till Kullaberg och ta oss hem. Fikade lite och gick tillbaka till busshållsplatsen och väntade. Såg sedan att bussen inte gick efter 31 augusti. Lisa frågade några som stannade om lift men se, det var inte aktuellt, de ville inte ha oss med. Vad göra? Bara till att gå från vaktkuren upp till parkeringen på vägen. När vi kom fram till bilen var vi så trötta att vi inte ens orkade gå omvägen om kiosken för att köpa glass! Det blev glass i Mölle hamn istället.

 

Vi funderade på var vi gick fel, vi passerade Djupadal, därefter, vid Ona Mosse ungefär, svängde leden kraftigt och där var ingen markering, för jag tittade särskilt efter det. Det är enda stället på hela leden där jag hittills gått fel. Markeringarna fungerar mycket bra.

 

Det betyder att det finns ytterligare en sträcka att gå... Får väl se om vi hinner det i år eller om det får vänta till våren! Vi underskattade också hur jobbigt det skulle vara att gå i kuperad terräng i jämförelse med enklare väg.