Vi har kommit till Azorerna
När klockan ringde 04.30 imorse var jag ganska nöjd att natten bjudit på en extra timme i samband med övergången till vintertid. Är säker på att semesterfirarna som bor i vår lägenhet under tiden vi är borta vaknade när vi skramlade iväg men hoppas de kunde somna om igen. På väg till Lissabon skruvade vi tillbaka klockan ytterligare en timme och ett par timmar senare när vi äntligen landade på Azorerna har vi skruvat tillbaka en timme till.
Gick utmärkt att hämta ut den förbeställda bilen, dock förstår jag mig inte på automatväxlingen som antingen är utsliten eller felanvänd av mig. En Honda Jazz med konstigt framåtläge. Är glad att jag inte frågade biluthyraren vilken sida vägen man kör på Azorerna, då hade han kanske inte vågat lämna från sig bilen. För den som inte vet kan jag berätta att det är högertrafik precis som hemma. Däremot är vägarna betydligt smalare.
Fick också gratis reklammaterial om öarna på turistbyrån på flygplatsen samt en karta.
Vi har bokat in oss på ett enkelt lägenhetshotell, gjort hemifrån, och efter att vänliga människor hjälpt oss med vägbeskrivning hittade vi också hit. Fantastiskt läge precis på stranden. Sitter här vid 20.30 med öppen balkongdörr och det dånar av vågorna utanför.
Vädret är härligt, någonstans runt 18-19 grader. Solen har lyst med sin frånvaro och George, som inte är förtjust i värme, är helnöjd. Alltså är jag också glad. Perfekt vandringsväder. Tanken är att jag ska läsa på om vandringsvägar ikväll men det får nog räcka med läsningen på planet, tidsomställningen och resan gör sitt och sängen kallar.
När vi installerat oss på hotellet körde vi tillbaka in i huvudstaden på ön San Miguel som heter Punta Delgada. Vi körde fram och tillbaka på de otroligt smala (med parkerade bilar fulla) och i nästan samtliga fall enkelriktade gatorna i riktning mot stadens shoppingcenter, där vi åt asiatisk wok och handlade i hypermarknaden, yoghurt, te, vatten och frukt. Frågade efter kall mjölk men det fanns inte. Finns bara behandlad som står i rumstemperatur! Man behöver inte åka långt för att stöta på kulturskillnader.
