resmarie

Kostade på oss en taxi till Naturhistoriska. Taxichauffören kom från Sydkorea och var väldigt rar men hade svårt att skilja på Sverige och Schweiz. Artig var han, konstaterade att nummer ett i matväg var den amerikanska, nummer två den svenska och nummer tre den sydkoreanska. När han släppte av oss önskade han oss en trevlig stund på Naturhistoriska Museet och en trygg hemresa och jag önskade honom all lycka med sina döttrar. Kändes bekvämt med den asiatiska inställningen till saker och ting.

Taxichauffören hade stått fem timmar i bensinkö på morgonen. Vi förstod plötsligt att den konstiga tvåfiliga kön på gatan utanför vårt fönster är kö till bensinstationen ett kvarter bort.

Naturhistoriska var populärt hos sönerna, i synnerhet hos George. Jag blev helstressad av ett superstort museum, en IMAX-film och en stor shop på alldeles för lite tid. Alla verkade dock nöjda när vi gick därifrån.

Tomatsoppa till alla på Lincoln Centre var OK. Därefter gick killarna hem och Mor o jag gick till the Met o drack varsitt glas champagne. Det var nog inget klokt beslut, för både shopping och museibesök och sedan dricka och värme på det så blev man lite trött i ögonen. Hoppsan.

Vi blev inte så imponerade av själva byggnaden, det såg ut som vilken opera som helst. Föreställningen var emellertid fantastisk. Mjuka, fina röster, en fantastisk kör och ibland över hundra personer på scenen samtidigt. Scenografi och kostymer alldeles otroliga. I andra akten fanns ett kinesiskt tempel i guld och kostymer i allt från mörkt guldbrunt till det blekaste gula. Den kalla Turandot i isblått. I slutscenen regnade guld över scenen och kören viftade med näsdukar i olika färger, kanske ingen bra beskrivning men det var verkligen elegant och påkostat. Hemskt kul att vi kom hit, kanske tur att det inte blev i tisdags, då hade vi kanske sovit oss igenom hela föreställningen pga jetlag.

Fick ingen taxi hem utan gick 20 kvarter hem till sovande söner. Snart dags att ställa om tiden till andra hållet igen.

När vi gick ut i morse lyste solen och himlen ovanför skyskraporna var alldeles klar. Efter nästan fyra timmars shopping när Mor och jag gick tillbaka kände vi igen den isande vinden från igår och molnen har hopats på himlen. Killarna har läst och spelat dator i värmen på hotellet.

 

Shoppingen blev i magraste laget men går man på Fifth Avenue i de mest exklusiva butiker är det kanske tur. Vi var glada bara att de släppte in oss.

 

I en av de första butikerna träffade vi på paret vi mötte på hitresan. De hade bokat hotelll på 39e gatan, gränsen för ström gick vid 40e gatan. De hade inte haft varmvatten, inte el, dvs inget ljus och ingen TV på hela tiden. Första hårtvätten idag. Vilka himla tur vi har haft!

 

Förutom lyxfika på Michel Cluizel köpte vi varma kastanjer och en Pretzl. Tog sedan mackor med hem till sönerna.

 

Snart dags att ta sig i kragen och ta oss allihop till Naturhistoriska museet och sedan ska Mor o jag på operan, det ska bli riktigt roligt.

Det började inte så bra idag, vi fick vänta ett par timmar innan vår bokade busstur kom igång. Det är svinkallt här och det känns knappt som om jag blivit varm ännu. Till slut kom vi faktiskt iväg och ända ner till sydspetsen av Manhattan med tillhörande båttur förbi Frihetsgudinnan och Ellis Island. Det saknas fortfarande ström i söder så det går inte att besöka t ex Ellis Island, något jag sett fram emot eftersom jag uppskattade museet väldigt mycket förra gången. Det är något särskilt med platsen och skulle på något sätt bli en fortsättning från Smålandsresan i somras.

Det är kö till bensinstationerna för tankning. I stort sett alla affärer nedanför 30e gatan är stängda, fler ju längre ner man kommer. Det beror dels på att personalen har svårt att ta sig till jobbet, ett problem som håller på att lösas, men också på att det är mörkt och betalningsmaskinerna inte fungerar pga elbrist. Någon matvaruaffär hade loppis utanför på gatan för att bli av med alla varor som tinar och förfars. Vi hör att invånarna är bekymrade över kriminalitet i skydd av mörker och elbrist.

Ground Zero är översvämmat men vi fick se det från byggnaden mitt emot. Börsen har kommit igång men det är ganska tomt på gatorna söderöver. Midtown är det i stort sett som vanligt igen. Parkerna är dock fortfarande stängda. Mycket trafik eftersom bara sporadiska linjer i tunnelbanan fungerar.

Vi var nöjda med bussturen till slut och fick en kort paus inom hotellet innan det var dags för Spiderman Turn Off the Dark. En kul föreställning med mycket effekter och förvånansvärt bra sång. Handlingen sådär men det spelar inte så stor roll. Rekommenderas gärna. Naturligtvis avslutades föreställningen med insamling till förmån av offer för superstormen.

Amerikansk mat är konstig. Det mesta är indränkt med fett och inte mycket är naturligt. Man steker i sprayfett och i smoothies o liknande finns non-fat yoghurt. Mycket vitt bröd och väldigt mycket mackor. Naturligtvis finns annan mat också men då mindre lättillgängligt och dyrare. Vi har väl inte precis satsat på gourmetmat men hemma är det betydligt enklare att hitta vettig mat.

Nu har vi snart vant oss vid amerikansk tid och alla är fortfarande vakna fastän klockan är 23.15. Rekord!

Nu börjar New York återgå till det normala! Trafikstockningar och ett myllrande folkliv.

Det började lite försiktigt imorse, vi såg till att vara på Metropolitan Opera kl 10. Efter en kort kö kunde vi byta gårdagens biljetter mot nya på fredag!!!!!!!!!!! Yes, det blir således Turandot på the Met! Om det inte blir en ny storm förstås…

Pratade med en danska som jobbar i the Met Shop. Hon bor egentligen på södra Manhattan men pga brist på el och vatten bor hon tillfälligt på hotell på 45e gatan. En gräns för el mm verkar gå ungefär där vi bor på 42a gatan.

Mot vår förmodan lyckades vi promenera längs vägen tvärs över Central Park. På grund av fallna och halvfallna träd blev det tyvärr ingen promenad i parken. Utanför Metropolitan Museum of Art stoppade vi i oss varsin korv och två pretzles, amerikanska kringlor. Tur, för när vi kom in sa de att alla matställen på museet var stängda eftersom de var ”heavily understaffed”. Nedervåningen på museet var öppen men inte ovanvåningen. Inte många som orkar ha någon behållning av båda våningarna på en gång i vilket fall, museet är gigantiskt. Men vi hittade en öppen restaurang!

Vidare mot Guggenheims där vi inte gick in utan tog en taxi till Barnes & Nobles. Den största bokhandeln ligger på 14e gatan enligt vår taxichaufför men pga elbristen och därmed totalt mörker i affären så tog vi en bokhandel längre norrut. Bra, för vi tillbringade ändå en hel del tid där. Killarna kom ut med varsin gigantisk kasse, tur de hade lite packning med sig hit.

Bärandes på alla böckerna tog vi oss till Empire State Building för att se om kön var hanterbar. Det var den! Antar att de flesta trodde att hissen stod stilla pga elbrist men det gjorde den inte. Kanske har de eget elverk? Stod inte att läsa i det lilla häftet jag köpte. Kul att se New York från ovan förutom att batteriet i min stora kamera var helt dött. Hur arg kan man bli på sig själv? Nu är det på laddning.

Mat på Sburro och sedan hem efter drygt 9 timmar, trötta i fötterna men glada att äntligen ha fått se något. Vi har t o m bytt från katastrofkanalen på TVn och övergått till komedier.