Petra
2007 utsågs världens nya sju underverk och Petra är ett av dem. Övriga kan du hitta i min länk nere till höger på sidan. Kanske vet du redan vilka de är?
Jordanien ligger strategiskt mellan Asien och Europa, mellan Röda Havet och Medelhavet, och redan för flera tusen år sedan var det en knutpunkt för karavanhandel med siden, kryddor, rökelse, myrra, guld, silver och ädla stenar. Jordbävningar, vatten, vind och regn har format sandstensbergen till ett skyddat tillhåll för tidiga handelsmän.
För att komma till Petra går man genom siken, en ca 1,2 km lång klyfta, på sina håll bara någon meter bred, med upp till 80 m höga sandstensberg vid sidorna. Längs klippväggarna löper på ena sidan en öppen vattenkanal och på andra sidan en vattenkanel inbyggd med keramikrör. Detta är en naturlig plats för att ta ut tullavgifter från besökare.
Nabateerna var från början ett arabiskt nomadfolk och bebodde Petra från ca 300 år f. Kr. De har hackat ut gravar och tempel från sandstenen. Sannolikt har de börjat uppifrån på templet och successivt jobbat sig nedåt, på så vis har de kunnat nyttja berget som "stege". En mängd olika stilar, grekiska, egyptiska och arabiska har influerat och gett upphov till vad som kallas för nabateeisk stil. Nabateerna lyckades också fördämma vatten och det är de som gjort vattenkananlerna som beskrivs ovan.
Vid tiden för Jesu födelse fick romarna allt större inflytande. Istället för att karva ut bergsväggarna har de byggt med stenblock.
Gravar och tempel, senare förvandlades en del till kyrkor, har skulpterats och byggts direkt i sandstensväggarna som alldeles naturligt skiftar i en mängd olika färger. Det finns också en amfiteater som formats ur klipporna. Skattkammaren är den mest kända byggnaden och återfinns också på några av mina foton. Även Klostret är välbevarat men i vår grupp var det bara Anneli som tog sig de drygt 800 trappstegen upp och förutom Klostret belönades med en fantastisk utsikt över det vidsträckta området. Det lär finnas drygt 800 olika monument i Petra så den som är intresserad kan tillbringa flera dagar här. Man uppskattar att ca 40% av världsarvet är utgrävt hittills och utgrävningar pågår.
Petra försvann i glömska efter 400-talet e Kr, kanske beroende på att båttrafik blev vanligare, kanske beroende på fler jordbävningar. Schweizaren Burckhardt återupptäckte, utklädd till arab, Petra år 1812. Han avslöjade inte platsen förrän efter sin död.
Idag besöker ca 1.000-3.000 personer Petra varje dag. Man löser biljett i besökscentrat (50 dinarer, ca 550 SEK i november 2010) och kan antingen vandra, rida kamel eller häst eller kanske åka hästkärra in i området som omfattar ca 100 kvadratkm. På sommaren är här olidligt varmt men vid vårt besök i november regnade det en liten aning vilket gjorde utflykten mycket behaglig.
Fram till mitten av 80-talet har beduiner bott i Petra men de har nu tvångsförlyttats till en nybyggd by i närheten. Sannolikt finns det fortfarande en hel del som söker nattskydd i grottorna.
Jordanien ligger strategiskt mellan Asien och Europa, mellan Röda Havet och Medelhavet, och redan för flera tusen år sedan var det en knutpunkt för karavanhandel med siden, kryddor, rökelse, myrra, guld, silver och ädla stenar. Jordbävningar, vatten, vind och regn har format sandstensbergen till ett skyddat tillhåll för tidiga handelsmän.
För att komma till Petra går man genom siken, en ca 1,2 km lång klyfta, på sina håll bara någon meter bred, med upp till 80 m höga sandstensberg vid sidorna. Längs klippväggarna löper på ena sidan en öppen vattenkanal och på andra sidan en vattenkanel inbyggd med keramikrör. Detta är en naturlig plats för att ta ut tullavgifter från besökare.
Nabateerna var från början ett arabiskt nomadfolk och bebodde Petra från ca 300 år f. Kr. De har hackat ut gravar och tempel från sandstenen. Sannolikt har de börjat uppifrån på templet och successivt jobbat sig nedåt, på så vis har de kunnat nyttja berget som "stege". En mängd olika stilar, grekiska, egyptiska och arabiska har influerat och gett upphov till vad som kallas för nabateeisk stil. Nabateerna lyckades också fördämma vatten och det är de som gjort vattenkananlerna som beskrivs ovan.
Vid tiden för Jesu födelse fick romarna allt större inflytande. Istället för att karva ut bergsväggarna har de byggt med stenblock.
Gravar och tempel, senare förvandlades en del till kyrkor, har skulpterats och byggts direkt i sandstensväggarna som alldeles naturligt skiftar i en mängd olika färger. Det finns också en amfiteater som formats ur klipporna. Skattkammaren är den mest kända byggnaden och återfinns också på några av mina foton. Även Klostret är välbevarat men i vår grupp var det bara Anneli som tog sig de drygt 800 trappstegen upp och förutom Klostret belönades med en fantastisk utsikt över det vidsträckta området. Det lär finnas drygt 800 olika monument i Petra så den som är intresserad kan tillbringa flera dagar här. Man uppskattar att ca 40% av världsarvet är utgrävt hittills och utgrävningar pågår.
Petra försvann i glömska efter 400-talet e Kr, kanske beroende på att båttrafik blev vanligare, kanske beroende på fler jordbävningar. Schweizaren Burckhardt återupptäckte, utklädd till arab, Petra år 1812. Han avslöjade inte platsen förrän efter sin död.
Idag besöker ca 1.000-3.000 personer Petra varje dag. Man löser biljett i besökscentrat (50 dinarer, ca 550 SEK i november 2010) och kan antingen vandra, rida kamel eller häst eller kanske åka hästkärra in i området som omfattar ca 100 kvadratkm. På sommaren är här olidligt varmt men vid vårt besök i november regnade det en liten aning vilket gjorde utflykten mycket behaglig.
Fram till mitten av 80-talet har beduiner bott i Petra men de har nu tvångsförlyttats till en nybyggd by i närheten. Sannolikt finns det fortfarande en hel del som söker nattskydd i grottorna.
Kommentarer
Trackback
